Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So28

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:99 om en ny
myndighet för kontrollen och tillsynen på
läkemedelsområdet m.m.

Vid översynen och den följande omorganisationen av socialstyrelsen lämnades
beslut i serveringsärenden för alkohol och tillståndsgivningen för inköp
av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat till ett senare avgörande. I rubricerad
proposition föreslås nu att det kommande läkemedelsverket, tidigare
en del av socialstyrelsen, skall ha ansvaret för tillståndsgivningen beträffande
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

Vpk avvisar detta förslag av följande skäl:

Det finns ett relativt stort missbruk av teknisk sprit, som framför allt förekommer
bland alla grupper av alkoholmissbrukare. Dessa använder denna
ofta i perioder när de inte har ekonomi för annan alkohol. Det finns en påtaglig
risk för att ett mer omfattande bruk kan sprida sig. Detta beror på att
teknisk sprit, exempelvis T-röd, är relativt lätt att rena och tillsatsmedlen ger
inte mer, och tillåts inte ge, mer skador än de tillsatser som finns i Systembolagets
varor. Det är etanolen som i båda fallen ger skador. Visserligen förekommer
det då och då i tidningar uppgifter om att personer skulle ha avlidit
eller skadats efter att ha druckit T-röd. Men skadeorsaken är då akut alkoholförgiftning
eller att det varit metanol som vederbörande druckit. Det som
för närvarande håller konsumtionen nere är snarare psykologiska och smakmässiga
faktorer. Med andra ord - det är skamligt att dricka och man kan
lukta illa.

Den totala försäljningen av alla alkholhaltiga preparat är 40 miljoner liter
per år. Den myndighet som skall ha tillståndsgivningen av denna stora
mängd måste samtidigt ha kontrollen och tillsynskyldigheten och därav
kunna göra alkoholpolitiska överväganden. Detta samband kommer att fungera
dåligt när socialstyrelsen skall ha kvar tillsynen samt fortsättningsvis
även ha ansvar för de alkoholpolitiska besluten medan en annan myndighet
skall svara för förekomsten av preparaten. Det geografiska avståndet kommer
också att lägga hinder i vägen för att utveckla ett samarbete.

Det finns också en stor marknad för den odenaturerade tekniska spriten,
s.k. apotekssprit. Tillsynen av denna har hittills inte gjorts enbart av produktionstekniska
skäl utan den kontrollen har även haft ett alkoholpolitiskt
syfte. Den inriktningen befarar vi försvinner när socialstyrelsen överlåter ansvaret
för tillstånden på läkemedelsverket.

Slutligen etanol, metanol, glykol etc. är inga läkemedel. Det vore därför

rimligare att tillståndsgivningen lades på kemikalieinspektionen än på låke- Mot. 1989/90

medelsnämnden. Men trots detta rekommendera vi inte en sådan lösning. So28

Vi anser att det nya läkemedelsverket renodlat skall syssla med läkemedel
och tekniska medicinska hjälpmedel samt att socialstyrelsen har kvar hanteringen
av tillstånd för teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat på grund av
de alkoholpolitiska aspekterna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1989/90:99 om
att tillståndsgivningen för teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
flyttas till läkemedelsverket.

Stockholm den 15 mars 1990

Lars Wemer (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Gudrun Schyman (vpk)

17