Motion till riksdagen
1989/90:So247

av Rune Jonsson m.fl. (s)
Statens hundskola

Samhällets behov av kvalificerade tjänstehundar efter full utbyggnad enligt
redan tagna beslut har av Flygvapnets Hunddetalj, som svarar för central
registrering av hundar i samhällstjänst, beräknats till ca 7 500 stycken. Därav
ca 3 200 till armén, till flygvapnet 2 000, till marinen 300, till polisen 450
och tullen 30 samt i räddningstjänsten ca 1 500. Utöver dessa ingår ca 270
ledarhundar för synskadade, 40 röthundar inom televerket samt ca 400 hundar
i privata vaktbolag m.m. Planerad men ännu ej beslutad utbyggnad av
hundtjänst för bombröjning inom armén, flygvapnet och i civilförsvaret
skulle öka det totala hundbehovet med ytterligare ca 500-1 000 hundar.

Den nuvarande volymen är betydligt mer begränsad och kan skattas till
ca 2 000 i tjänst varande hundar. Behovet av nyrekrytering av hundar för
samhällstjänst är därför mycket stort under de närmaste åren och kan på sikt
beräknas stabilisera sig kring ca 1 500 hundar per år.

Vid Statens Hundskola uppgår den årliga valpproduktionen till ca 400 valpar,
varav ca 150 efter tester och utbildning godkänns som tjänstehundar av
olika kategorier. Av de övriga återgår flertalet till fodervärdar, trots att en
betydande andel väl skulle fylla de kvalifikationskrav som ställs på vissa typer
av tjänstehundar inom armén och flygvapnet. De analyser som genomförts
i samverkan med Sveriges Lantbruksuniversitet av avelsresultaten vid
Statens Hundskola visar att de genetiska förutsättningarna är goda för att
genom avel påtagligt förbättra hundars användbarhet för krävande tjänsteuppgifter.
Även om ytterligare förbättringar i resultaten av den egna uppfödningen
därför kan förväntas kommer volymen dock inte att på långt när
räcka för att täcka totalbehoven.

Erfarenheterna både vid Statens Hundskola och inom polismakten är att
svårigheten att rekrytera fullgoda hundar ur privat uppfödning har ökat under
senare år. Endast ca 1 av 10 inköpta hundar, jämfört med ca 3 av 10 i
Hundskolans egen uppfödning, uppfyller ställda kvalitetskrav. Utredningar
genomförda i samverkan med Sveriges Lantbruksuniversitet visar att huvudorsaken
torde vara att den privata aveln och uppfödningen i huvudsak har
en målsättning som inte sammanfaller med de krav som ställs på tjänstehundar.
De privata uppfödare som i sin verksamhet ändå strävar efter att skapa
fullgoda brukshundar saknar gemensamma former för avelsvärdering, urval
och avelsplanläggning. För att nå redan beslutade mål vad gäller rekrytering

av hundar till samhällstjänst krävs därför utvidgade systematiska avelsåtgärder
av den typ som redan tillämpas vid Statens Hundskola.

Kostnaden för framtagning av tjänstehundar vid Statens Hundskola är förhållandevis
hög. En av huvudorsakerna till detta är att en relativt begränsad
total produktion måste bära hela kostnaden för nödvändigt avelsarbete.
Kostnaden för framtagning av ett avelsdjur måste i dag fördelas på cirka fem
försålda tjänstehundar, att jämföra med relationen mellan avels- och bruksdjur
som inom annan husdjursavel varierar mellan 1/100 till 1/1000. Den privata
hunduppfödningen genomförs inte under samma stränga avelskontroll.
Hundöverskottet, sett ur tjänstehundssynpunkt, kan därtill vid privat uppfödning
säljas som sällskapsdjur. Tjänstehundsämnen kan därför säljas ur
den privata uppfödningen utan att belastas med avelskostnader i den omfattning
som är nödvändig vid organiserat avelsarbete. Kortsiktigt kan det därför
vid olika myndigheter framstå som ekonomiskt fördelaktigt att inte behöva
bära kostnader för central avelsverksamhet vid inköp av tjänstehundsämnen.
Långsiktigt leder detta emellertid till att behovet av tjänstehundar
inte kommer att kunna tillgodoses därför att avelsarbete med den inriktningen
saknas.

Avel kan inte bedrivas med rimliga förutsättningar för framsteg inom små
djurstammar. En uppsplittring av tjänstehundsavel på flera små grupper blir
därför både genetiskt och kostnadsmässigt ineffektiv. En förutsättning för
att nå uppställda mål är därför att tjänstehundsaveln i Sverige samordnas
både över berörda myndigheter och med privat hunduppfödning. Kostnaderna
för nödvändig central avelsledning skulle då spridas över ett större antal
producerade tjänstehundar så att kostnaden per producerad hund sänktes
avsevärt samtidigt som avelsarbetet effektiviserades och förutsättningar att
nå uppställda mål skapas.

För att uthålligt upprätthålla en hundproduktion av önskad omfattning
och kvalitet är det enligt vår uppfattning nödvändigt att genomföra organisatoriska
och ekonomiska förändringar i verksamheten vid Statens Hundskola.
Den avelsverksamhet som bedrivs bör byggas ut till en tillräcklig volym
för att garantera fortlöpande avelsframsteg. För att undvika kostsamma
nyinvesteringar och bindning i fasta produktionsresurser bör utbyggnaden
främst ske genom att Statens Hundskola ges i uppdrag att utveckla och organisera
avelsprogram till vilka privata uppfödare kan anslutas. Nödvändig genetisk
kompetens knyts till hundskolan genom fortsatt samverkan med Sveriges
Lantbruksuniversitet.

Det finns inga möjligheter att genom prisbildningsmekanismer skapa rimliga
relationer mellan djur framtagna under uppfödningsprogram med ett
långsiktigt ansvar för avelsarbete och djur producerade i uppfödning där
egentligt avelsarbete med önskad målsättning inte bedrivs. Därtill kommer
svårigheterna att rättvist fördela kostnaderna för avelsarbetet mellan de
olika avnämargrupperna. I nuvarande organisation skapar det svårigheter
att på sikt upprätthålla kvalificerad avelsverksamhet vid Statens Hundskola.

För att lösa det problemet bör verksamheten vid Statens Hundskola delas
upp i skilda redovisningsenheter. Den ena delen bör omfatta avelsverksamheten,
med alla dess kostnader för framtagning av avelsdjur och för avelsled

Mot. 1989/90

So247

10

Mot. 1989/90

So247

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna att statens
hundskola bör få utvidgat ansvar för att genom avelsverksamhet vid
hundskolan och i samverkan med enskilda uppfödare trygga den långsiktiga
produktionen av hundar för samhällstjänst,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statens
hundskola därvid bör omorganiseras så att de gemensamma kostnaderna
för avelsverksamheten bestrids ur fasta anslag.

Stockholm den 23 januari 1990

Rune Jonsson (s)

Bo Forslund (s) Martin Segerstedt (s)

Britta Sundin (s)

ning både inom skolan och för samordning av den privata uppfödning som
ansluts till systemet. Denna del bör finansieras med fasta anslag.

Den andra delen av skolans verksamhet bör omfatta dess övriga hundproduktion
samt dressyr- och utbildningsverksamhet, som då får konkurrera
med annan motsvarande verksamhet på ekonomiskt likvärdiga villkor.

11