Motion till riksdagen
1989/90:So240

av Berit Oscarsson och Margareta Israelsson
(båda s)

Samhällets skyddsnät

Den pågående omläggningen av skattesystemet är nödvändig för att återskapa
en väl fungerande samhällsekonomi som gör det möjligt att fördela
välfärden på ett rättvist sätt. Skatteförslaget synes också ha fördelen av att
vara ytterst generellt.

Erfarenheten har visat att reformer som innehåller undantag och särbestämmelser
ofta leder till att vissa grupper kan utnyttja systemets fördelar,
vilket i praktiken kan betyda orättvisor. En övergång från ett system till ett
annat betyder alltid att situationen för enskilda personer och företag förändras.
Avsikten att göra ett system mer rättvist innebär naturligt försämringar
för de grupper som tidigare haft fördelarna.

Emellertid kan man riskera att genomförandet av en ny mer generell reform
oavsiktligt drabbar någon speciell grupp negativt. Ett bekymmer är att
de som oavsiktligt drabbas negativt oftast inte är så många och därför inte
får sina synpunkter framförda. Konsekvenserna för dessa grupper kan bli
ödesdigra eftersom det tar för lång tid att hitta modeller för att klara just
enskilda fall.

Nedanstående är exempel på hur skatteomläggningen oavsiktligt negativt
drabbar en grupp handikappade. Problemet är emellertid betydligt större
genom att samhällets omstöpning mer och mer sker i generella former. Ett
mått på välfärdssamhället är att det aldrig får vara så statiskt och bundet av
regler att det inte ger möjlighet att skydda och stötta dem som mest behöver
vår solidaritet. Samhällets ambitioner måste vara att om ett generellt system
oavsiktligt drabbar en grupp så måste samhället omgående göra insatser i
andra former för att värna den enskilda människan.

Riksdagen har beslutat om en omläggning av skattepolitiken som bl.a. innebär
en sänkning av den statliga inkomstskatten redan under 1990. Denna
skall huvudsakligen finansieras genom ökning av skatten på kapital, breddning
av basen för mervärdeskatten, införandet av vissa punktskatter, höjd
fastighetsskatt samt reducerade räntebidrag.

Den prishöjning som följer av skattereformen skall i vissa avseenden avräknas
från konsumentprisindex vid fastställandet av basbeloppet för år
1991. På så sätt ges inte någon automatisk kompensation för extraordinära
prishöjningar.

För vissa grupper vidtages åtgärder som skall kompensera för de negativa
effekter som omläggningen annars skulle medföra för dessa. Detta gäller ex

empelvis studerande som uppbär studiemedel. Dessa har nämligen vanligen
inte sådana inkomster att de kommer att få någon nämnvärd sänkning av
statsskatten och därmed erhålla en inom skattereformen skapad automatisk
kompensation.

En motsvarande grupp är t.ex. låginkomsttagare som är handikappade
och därtill beroende av egen bil för att leva ett någorlunda drägligt liv.

Graden av beroendet av egen bil kan givetvis variera. Ett antal är emellertid
för sitt dagliga liv helt beroende av tillgång till egen bil såvitt nu inte det
för samhället betydligt dyrare och för den handikappade osmidigare alternativet
färdtjänst skall tillgripas. Dessa får givetvis vid fortsatt bilutnyttjande
högre reskostnader genom det högre bensinpriset men ofta utan att de balanserande
skattesänkningarna eller annan kompensation kommer att föreligga.

En preliminär bedömning visar att inom kretsen av handikappade finns
sådana för vilka utfallet av skattereformen ger ett klart negativt saldo. Sådana
merutgifter på marginalen kommer givetvis för många av dessa att vara
så stora att de stjälper en ofta redan ansträngd privatekonomi.

Vi finner det utomordentligt angeläget att handikappade som i någon
form tidigare erhållit samhällets stöd skall kompenseras för skattereformens
ev. negativa saldoeffekt genom en på objektiva grunder genomförd analys.
Detta gäller då inte minst de handikappade som är beroende av bilen för sitt
dagliga liv. Skattereformens delmål att minska bilåkande kan inte vara giltigt
för dessa.

Vi saknar möjlighet att nu lämna detaljerade föreskrifter för hur en sådan
kompensation skall utformas. Det är heller inte självklart att staten skall
svara för denna. En väg kan vara att kommunerna skall fullgöra detta inom
ramen för socialtjänstens åtaganden. Vi vill emellertid att frågan skall lösas
på sådant sätt att personerna i den berörda gruppen skall kompenseras i
samma tidsskede som merutgiften uppkommer. Detta för att privatekonomin
inte skall raseras och att möjligheten till ett rikt liv inte skall begränsas
genom skattereformen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samhällets
övergripande skyddsnät för enskilda personer skall träda i kraft
när ett nytt generellt system får oavsiktliga negativa konsekvenser.

Stockholm den 23 januari 1990

Berit Oscarsson (s) Margareta Israelsson (s)

Mot. 1989/90
So240

13