Motion till riksdagen
1989/90:So217

av Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg
(båda mp)

Omsorgen om de utvecklingsstörda

Boendesituationen för de utvecklingsstörda är i behov av en översyn. I dagens
läge tar inte landstingen lagen på allvar, lagen från 1986 som ger våra
utvecklingsstörda rätt till egen bostad. Den rätten blir inte tillgodosedd.

I dag är omsorgslagen en papperslag. Landstingen måste uppmanas att arbeta
för att det som står i lagen blir verklighet.

Ett exempel: I Borlänge, en stad med 47 000 invånare, har ett fyrtiotal utvecklingstörda
vuxna under 1989 fått avslag på sin begäran om bostad. De
bor nu kvar hemma hos sina föräldrar, som i flera fall är mellan 70 och 80 år
gamla.

Landstingen måste få direktiv att inom ett år ha planer på vilket boende
de ska erbjuda de utvecklingsstörda.

Vi har en samordnad barnhabilitering. Vid c:a 20 års ålder upphör denna
och då finns ingen vuxenhabilitering att tillgå. Vi måste kräva en lagstadgad
vuxenhabilitering för våra utvecklingsstörda. På våra dagcentra måste finnas
tillgång till sjukgymnast, logoped, psykolog, kurator och läkare. Och man
ska arbeta med alternativ kommunikation.

Under 1989 slog Regeringsrätten fast att vuxna utvecklingsstörda ska ha
rätt till logoped. Det betyder att det måste fram 300 nya logopeder. Det är
dock inte alltid det är en logoped eller talpedagog som behövs. En person
som är utbildad inom området alternativ kommunikation kan ibland vara det
lämpligaste. Vid Umeå Universitet bedrivs, under professor Iréne Johanssons
ledning, en utbildning inom detta område, men på grund av små resurser
i mycket liten skala. Vi önskar att denna utbildning får hög prioritet. Ett
krav för framtiden är att personal inom omsorgsvården ska ha speciell utbildning.

Idag måste de utvecklingsstörda bevisa sin duglighet för att få ta del av och
göra det som är självklart för dig och mig. De måste bevisa, och det på
mycket kort tid, att de behärskar en rullstol för att en, en talande dator för
att få en sådan, en elskrivmaskin för att få en sådan osv. Du och jag kan träna
oss under lång tid, de utvecklingsstörda får mycket kort tid på sig för att bevisa
att ett hjälpmedel är till nytta för dem.

Det måste bli en självklarhet att även utvecklingsstörda ska få ta del av
vår tekniska utveckling. Det är enbart medvetna och envisa föräldrar som
utbildar sig och som tar reda på vad som finns och ställer krav som erhåller
det bästa för sig själva och sina utvecklingsstörda barn.

Enligt omsorgslagen har landstingen idag långtgående skyldigheter. Det
hjälper inte med en lag om den inte efterlevs. Det är långt från teori till praktik
eller från arkivpärmar till handling.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att landstingen
skall uppmanas att arbeta mer aktivt enligt omsorgslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att landstingen
skall få direktiv att ta fram planer på full utbyggnad av boende
för utvecklingsstörda,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att relevant
utbildning ges olika yrkeskategorier som arbetar inom omsorgsverksamheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tjänster
skall tillskapas inom omsorgsverksamheten för ambulerande utbildad
personal,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att införa
prövotid av handikappshjälpmedel för de utvecklingsstörda,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att generösare
och upprepade prov för utnyttjande av handikapphjälpmedel
för utvecklingsstörda tillämpas.

Stockholm den 17 januari 1990

Ragnhild Pohanka (mp) Anita Stenberg (mp)

Mot. 1989/90
So217

13