Motion till riksdagen
1989/90: So214

av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik
(båda fp)

Handikappads möjlighet till leasingbil

Riksdagen beslutade i maj 1988 om ett förbättrat bilstöd till handikappade.
Det var en efterlängtad reform som folkpartiet motionerat om under flera
år.

De nya reglerna innebär att den grundförutsättning som tidigare fanns att
den handikappade behövde bil för att kunna arbeta eller genomgå utbildning
eller rehabilitering - är borta. Detta har inneburit att försäkringskassans
tolkning av ”väsentliga förflyttningssvårigheter” medfört att vissa grupper
fått svårt att få bilstöd, bl.a. de som har andra funktionshinder än de som
sitter i benen.

Att ha tillgång till bil innebär att en handikappads rörelsefrihet ökar högst
väsentligt. Men trots att bilstödet finns kan en funktionshindrad av någon
anledning ej vilja köpa bil. Han kan också bli nekad bilstöd därför att funktionshindret
av försäkringskassan ej bedöms som väsentlig förflyttningssvårighet.
För många handikappade blir då färdtjänst enda alternativet till egen
bil. Den kommunala färdtjänsten har under senare år förbättrats, och i vissa
kommuner kan handikappade i dag anlita färdtjänst vid arbetsresor till
samma kostnad som för ett månadskort.

Detta har dock visat sig kunna få mycket stora ekonomiska konsekvenser
för kommunen. Det skulle t.o.m kunna bli billigare för en kommun att köpa
en bil till den handikappade i stället för att betala färdtjänstkostnaden varje
månad.

I det läget skulle leasing av handikapputrustad bil kunna vara ett bättre
och billigare alternativ för såväl den handikappade som kommunen. Der
handikappade får större rörelsefrihet, och kommunen skulle endast behöva
betala kostnaden för bilresor.

En annan lösning är att inte kommunen står för själva kontraktet utan låter
bilföretaget leasa ut bilen direkt till den handikappade med ekonomisk
hjälp från stat och kommun.

Det har sagts att detta skulle vara en både dyr och dålig lösning. Detta tror
vi inte riktigt på. Man bör kunna hålla kostnaden på samma nivå som förut.
En handikappad har däremot svårare att göra enklare underhåll eller rätta
till smärre fel än en frisk person, varför fullserviceleasing är ett utmärkt alternativ
för den handikappade och gör hanteringen för den handikappade
mycket lättare. Man kan också låta en annan handikappad överta en leasad
bil när föregående användare inte längre kan utnyttja den. Man skulle då

inte behöva återställa den i ursprungligt skick. Men för att kunna medge leasing
av handikapputrustad bil måste statsbidragsbestämmelserna ändras så
att även bilföretag, och inte endast privatpersoner, kan erhålla bidrag till
specialutrustning. Dessutom finns redan i dag svensktillverkade bilar som
erbjuder viss speciell utrustning, som gör det lättare för handikappade att
köra.

Därtill måste kommunen få rätt att av statsbidragsmedel till färdtjänsten
bidra till leasingkostnaden motsvarande kostnaden för bilresor till och från
arbetet.

Hemställan

Med stöd av det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående ändring av statsbidragsbestämmelserna för
färdtjänst för att skapa möjlighet för handikappade att leasa bil.

Stockholm den 17 januari 1990

Barbro Sandberg (fp) Kenth Skårvik (fp)

Mot. 1989/90
So214

7