Motion till riksdagen
1989/90:So207

av förste vice talman Ingegerd Troedsson

och Ann-Cathrine Haglund (båda m)

Utvärdering och översyn av
socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen möttes vid ikraftträdandet år 1981 på många håll med stora
förväntningar. Målen för socialtjänsten skulle vara att främja människornas
ekonomiska och sociala trygghet. Verksamheten skulle bygga på respekt för
människornas rätt till självbestämmande och integritet. Lagens karaktär av
målinriktad ramlag skulle ge kommunerna möjlighet att utforma verksamheten
efter egna förutsättningar och behov.

Helhetssynen skulle bli utmärkande för socialtjänsten. Genom rätten till
bistånd skulle den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Kommunen
skulle ha det yttersta ansvaret för att de som vistades i kommunen får det
stöd och den hjälp de behöver.

Grunden för socialtjänstreformen lades i en tid då en fortgående ekonomisk
tillväxt i kommunerna förutsågs. Verkligheten blev emellertid en annan.
I en tid av vikande resurser lämnar ramlagstiftningen i vissa fall utrymme
för resursnedskärningar i strid med lagens målsättning (se bl.a. JO:s
beslut om resursknappheten inom LVU- och LVM-vården).

Bristen på detaljreglering av rätten till bistånd lämnar utrymme för olika
tolkningar socialnämnderna emellan. Den rätt till ekonomisk och annan
hjälp, som lagen avser att tillförsäkra den enskilde, är inte längre lika förutsebar.

Den frihet som lagstiftningen avsett att tillförsäkra nämnderna har successivt
fyllts ut av domstolarnas avgöranden. Rättspraxis tenderar att överta
lagstiftarens roll.

Helhetssynen har visat sig medföra stora påfrestningar på socialtjänsten.
Socialarbetarna har tvingats till en anpassning som förutsätter kunskaper
inom nära nog alla delar av samhällslivet. Resultatet har i många kommuner
blivit att vissa delar av socialtjänsten har satts åt sidan. Detta har kommit
till uttryck bl.a. genom att missbruksvården, den uppsökande verksamheten
bland barn och ungdom samt familjehemstillsynen i många kommuner fått
låg prioritet. Erfarenheterna leder i många fall fram till en återgång till ett
mera specialiserat arbetssätt.

Reglerna om det yttersta ansvaret har skapat stora svårigheter främst när
det gäller ansvarsfördelningen mellan landstingskommunen och kommunerna.
Detta har kunnat leda till att den enskilde under ett utdraget besvärsförfarande
gått miste om den hjälp från samhällets sida, som lagstiftningen
avsett att tillförsäkra honom. I andra fall, som i ett regeringsrättsutslag, har

kommunen fått stå för kostnader som landstinget som huvudman för sjukvården
har att bekosta men underlåtit att göra.

Socialtjänstlagen har nu varit i kraft i många år. Betydande erfarenheter
finns hos enskilda och kommuner om hur lagen fungerar och i vilken utsträckning
den främjar de övergripande målen. Det är enligt vår mening nu
tid att göra en allsidig utvärdering av lagen liksom av dess anknytning till
LVU och LVM (lagen om vård av unga respektive lagen om vård av missbrukare).
En sådan utvärdering bör avse bl.a. följande frågor:

- Bör socialtjänsten styras av målinriktad ramlag eller kräver den enskildes
rättssäkerhet en högre grad av detaljreglering av verksamheten?

- Bör rätten till bistånd ges en mera entydig bestämning? Har möjligheten
att överklaga ett beslut om bistånd i tillräcklig grad kunnat tillgodose den
enskildes rättssäkerhet?

- Tillgodoses behoven hos dem som har störst behov av socialtjänstens kvalificerade
personal?

- Viktiga led i rehabiliteringen av t.ex. en missbrukare kan vara att ställa
successivt större krav. Finns den möjligheten med SOL:s nuvarande utformning?

- Hur har bestämmelserna om kommunens yttersta ansvar fungerat? Har
tillämpningen kunnat leda till att den enskilde inte fått behövlig hjälp?

- Bör med hänsyn till utvecklingen och erfarenheterna i kommunerna andra
ändringar i socialtjänstlagen övervägas?

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en allsidig utvärdering och översyn
av socialtjänstlagen enligt vad i motionen anförts.

Stockholm den 15 januari 1990

Ingegerd Troedsson (m) Ann-Cathrine Haglund (m)

Mot. 1989/90
So207

10