Motion till riksdagen
1989/90:Sk902
av Hugo Hegeland (m)
Arkivhandlingar i den nya
folkbokföringsorganisationen
I enlighet med riksdagens och regeringens beslut skall en ny folkbokföringsorganisation
träda i kraft den 1 juli 1991. Svenska kyrkan får icke behålla
folkbokföringen, varken helt eller delvis. Regeringen har nyligen beslutat
lämna kyrkans senaste begäran utan åtgärd; uppdraget till en särskild kommitté
att genomföra överflyttningen av folkbokföringen till lokala skattemyndigheten
står fast.
Konsekvenserna av nyordningen är ännu oöverblickbara. Den svenska
kyrkobokföringen har anor sedan 1600-talet och - frånsett vissa arkivförluster
i samband med prästgårdsbränder o.dyl. - resulterat i långa arkivserier
av oskattbart värde för forskningen. Internationellt sett intar Sverige (och
Finland) en framstående ställning därvidlag. Icke blott släktforskarna har
glädje och nytta av dessa obrutna serier av husförhörslängder och andra ministerialböcker
(födelse- och dopböcker, lysnings- och vigselböcker, dödoch
begravningsböcker) m.fl. De tillhör rikets kulturarv.
En omfattande datorisering av folkbokföringsmaterialet har skett och blir
med omläggningen alltmera genomförd. Huvudvikten lägges vid de dagsaktuella,
fiskala intressena. Med införandet av nya uppgifter bortraderas de
gamla; någon addering av uppgifter motsvarande de med 1947 införda personakterna
sker ej. Redan har i den profana folkbokföringen skett en viss
utarmning av registrerade personuppgifter. I SOU 1944:52 rekommenderades
t.ex. att ”yrke (tjänst, näringsfång) angives så noga som möjligt, således
t.ex. ej blott fabriksarbetare utan jästfabriksarbetare. Särskilt iakttages beträffande
hantverkare att, såvitt möjligt, angives huruvida personen utövar
yrke för egen räkning eller såsom arbetare, t.ex. skomakarmästare, skomakeriarbetare”
(s. 71). Enligt nuvarande praxis kommer framtida forskare av
det officiella folkbokföringsmaterialet ej att kunna utläsa varav en anfader
eller -moder haft sin utkomst. Individen har genom en administrativ åtgärd
avklätts en väsentlig del av sin personliga identitet.
Trots den tilltagande datoriseringen har pastorsämbetena bibehållit de
manuellt förda församlingsböckerna och personakterna. De är framtidens
arkivalier, vittnesbörd om dagens medborgare och andra som i riket bott och
vistats. Att svenska kyrkan även framdeles för sin pastoralvård måste föra
vissa handlingar fritager ej statsmakterna från sitt ansvar. Till den historiska
kontinuiteten hör även att vissa grundläggande milstolpar eller ”passageriter”
i en människas liv kan placeras i ett för det allmänna medvetandet natur
ligt rum. Församlingsindelningen med sina anor i medeltidens socknar måste
för de flesta framstå såsom mera överensstämmande med hembygdskänslan
än en ofantlig storkommun eller ett artificiellt ”skattedistrikt” eller vad som
i stället kan tänkas.
I det hittillsvarande arbetet med folkbokföringsomläggningen har ej
denna territoriella aspekt beaktats lika litet som frågan om en parallellföring
av arkivbeständiga handlingar med en samlad information i direkt anslutning
till våra snart 350-åriga arkivserier.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att säkerställa arkivhandlingar
i den nya folkbokföringsorganisationen och anteckningar
av födelser osv. med hänsynstagande till rikets församlingsindelning.
Stockholm den 18 januari 1990
Hugo Hegeland (m)
Mot. 1989/90
Sk902
3