Motion till riksdagen
1989/90:Sk828

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Anslagen till riksskatteverket

Om resurser för rättvisa och service

Under riksskatteverket (RSV) sorterar myndigheter med uppgift att se till
att skatter och avgifter betalas på rätt sätt och i rätt tid. Om t.ex. vissa skattskyldiga
inte erlägger rätt skatt kan andra belastas med ett för högt skatteuttag.
Likaså kan somliga skattebetalare betala en för hög skatt beroende på
att de inte har rätt information om vilka avdrag eller nedsättningar de har
rätt till. Det är myndighetens uppgift att så långt som möjligt se till att ingen
vare sig betalar för mycket eller för lite i skatt.

Skatte- och kronofogdemyndigheterna har således en dubbel uppgift dels
att se till att skatteintäkter kommer in till den offentliga sektorn, dels att ge
medborgarna en offensiv service och information om deras rättigheter.
Denna dubbla roll ställer höga krav på myndighetens personal.

Under en följd av år har skattemyndigheterna lyckats att förbättra sin service
till allmänheten. Detta märks bl.a. i de undersökningar som mäter allmänhetens
förtroende och uppskattning av offentliga myndigheter. Kontrollen
har också förändrats så att den nu riktar in sig på väsentliga skatteundandragande,
och allt mindre resurser brukas för ren detaljkontroll.

Inte minst visas detta i resultaten från 1989 års taxering. Enbart på kontroll
av företag i allmänhet och skalbolagsaffärer i synnerhet, har skattemyndigheterna
fått fram ett ökat skatteunderlag på ca 17 miljarder kronor. Ett
underlag som kan ge 11 miljarder kronor i ökade skatteintäkter för 1989.

Naturligtvis återstår mycket att göra, men skatte- och kronofogdemyndigheterna
tillhör de statliga institutioner som påbörjat en verklig förnyelse av
sina arbetsformer. Beräkningar visar att verksamheterna under riksskatteverket
under senare år har höjt sin produktivitet med ca 4 procent.

Skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna brottas dock också
med mycket svåra personalproblem. Verkets kvalificerade personal är
mycket attraktiv på arbetsmarknaden, och avgångarna är mycket höga.

Detta kan mötas med en aktiv personalpolitik, interna karriärmöjligheter,
mer kvalificerade uppgifter, etc. Till syvende och sist, måste dock verket ha
resurser så att dessa satsningar kan finansieras. Arbetsbelastningen på personalen
måste hållas på en rimlig nivå, och lönerna justeras upp.

Skattemyndigheterna har trots den höjda produktiviteten och trots att de
svarar för inkasserandet av huvuddelen av samhällets intäktssida, varit ut

satta för krav på löpande besparingar. Det finns olika metoder att beräkna
sparbetingen med hänsyn till anslag eller arbetsvolymer, men under en följd
av år har de legat runt 2%.

Dessa problem aktualiserade vpk i motion till budgeten 1989/90, vpk
Sk819. Vpk föreslog extra anslag på sammanlagt 35 milj.kr. till olika verksamheter
under RSV.

Skatteutskottet anförde följande ” Enligt utskottets mening måste skatteförvaltningen
ha möjlighet att behålla och rekrytera kvalificerad personal,
om de satsningar på skatteområdet som pågår och planeras skall kunna genomföras
på ett tillfredställande sätt. De uppgifter som lämnats ger därför
anledning till allvarlig oro, och det är därför angeläget att åtgärder vidtas för
att åstadkomma en förbättring av skatteförvaltningens personalförsörjning.
Ett slutligt ställningstagande i denna fråga kräver emellertid ytterligare beredning,
och utskottet anser därför att frågan bör övervägas inom regeringskansliet.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Genom det redovisade
ställningstagandet har motion Sk819 besvarats" ( 1988/89:Skul8 ).

Detta ansåg vpk:s och miljöpartiets representanter i skatteutskottet vara
en otillräcklig skrivning, och de avgav en reservation till förmån för förstärkta
anslag.

I tilläggsbudget I för budgetåret 1989/90 beslöt dock riksdagen senare att
anvisa 20 milj.kr. för att förbättra personalförsörjningen vid skatteförvaltningens
myndigheter i Stockholms län.

Budgetförslaget för budgetåret 1990/91

B 1. Riksskatteverket

I budgetpropositionen aviserar regeringen att man tänker återkomma vad
gäller särskilda medel för genomförandet av den föreslagna skattereformen.
Vpk menar att detta är helt nödvändigt och avser att återkomma till denna
fråga. Det torde dock vara ostridigt att man kan konstatera att det redan
nu finns ett behov av resurstillskott för att klara personalförsörjningen. Vpk
föreslår därför att verkets anslag utökas med 6 milj. kr.

B 2. Regional och lokal skatteförvaltning

I budgetpropositionen för 1990/91 föreslår regeringen att ett rationaliseringskrav
på 2 % skall tillämpas även för kommande budgetår, men att dessa
medel, 49 milj.kr., ställs till riksskatteverkets disposition.

Vpk stödjer i princip tanken på omfördelningar inom en förvaltning så att
medel kan användas så effektivt som möjligt. Faktum är dock också att de
personalförsörjningsproblem som är väldokumenterade i Stockholmsregionen
återfinns även i andra regioner. Detta redovisades bl.a när skatteutskottet
besökte länsskattemyndigheten i Kristianstads län. Av detta följer att
omfördelningar inte är någon lösning på problemet.

Rikskatteverket har i sina anslagsframställningar bl.a. redovisat behov av
anslag till särskilda rekryteringstjänster 35,9 milj. kr, och 15 milj. kr. till ut

Mot. 1989/90

Sk828

10

Mot. 1989/90

Sk828

B 3. Kronofogdemyndigheterna

Utöver huvudförslaget har RSV redovisat ett budgetförslag som innebär en
utbyggnad av verksamheten med 27,1 milj. kr. För att få en resursförstärkning
till de mest arbetstyngda länen begär verket ett särskilt resurstillskott
på 6,5 milj. kr. Regeringen tillstyrker ett särskilt resurstillskott på 5,5 milj.
kr.

Tidigare genomförda besparingar inom exekutionsväsendet har resulterat
i att de flesta myndigheter norr om Uppsala och Västmanland fått vidkännas
en tvåprocentig minskning fr.o.m. 1982/83.

Det sammanlagda besparingskravet för kronofogdemyndigheterna uppgår
till 32,6 milj. kr. under treårsperioden 1990/91-1992/93. Efter vissa rationaliseringsinsatser
kan kravet på nettobesparing beräknas till 26,6 milj. kr.

En beräkning visar att varje anställd inom exekutionsväsendet drar in 1,0
milj. kr. till staten och ca 0,4 milj. kr. till enskilda sökande. I genomsnitt
driver varje anställd in ca 1,4 milj. kr. till enskilda och staten.

De samlade skatte- och avgiftsskulderna hos kronofogdemyndigheterna
låt 1985 på ca 19 miljarder kronor, 1988 var dessa skulder på ca 18 miljarder
kr. De årliga debiteringarna under perioden 1985 till 1988 ligger runt 6 till 8
miljarder kronor. Av detta kan kronofogdemyndigheterna med nuvarande
resurser leverera in strax under 40 procent, dvs. mellan 2 och 3 miljarder.

Satsningar på kronofogdemyndigheterna, eller åtminstone lindrade
sparkrav är därför väl motiverade såväl för staten som för enskilda. Vpk föreslår
därför att anslaget till kronofogdemyndigheterna utökas med 7 milj.
kr.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår ytterligare 6 milj. kr.
under huvudtitel 7, till Riksskatteverket,

2. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår ytterligare 20 milj. kr.
under huvudtitel 7, till Regional och lokal skatteförvaltning,

[att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår ytterligare 7 milj. kr.
till Kronofogdemyndigheterna,1]

byggd kontroll av stora bolag. Av detta har regeringen tillstyrkt 5 milj. kr.
till kontroll av stora bolag.

Det är vpk:s mening att anslagen bör justeras upp med 15 milj. kr. för
rekryteringstjänster och ytterligare 5 milj. kr. för kontroll av stora bolag.

11

Stockholm den 24 januari 1990
Lars Wemer (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Lars Bäckström (vpk)

Mot. 1989/90

Sk828

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

' 1989/90: L303