Motion till riksdagen
1989/90:Sk649
av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)
Ny skatteklass på öl
När riksdagen år 1977 fattade beslut om en ny alkoholpolitik uppgick konsumtionen
av ren alkohol per invånare över 15 år till 7,70 liter. Det var den
högsta alkoholkonsumtionen under 1900-talet. Mellanölet svarade för 2,10
liter av denna konsumtion.
Avsikten med detta alkoholpolitiska beslut var dels att sänka den totala
konsumtionen av alkohol, dels att genom prisdifferentiering stimulera till
konsumtion av alkoholsvagare drycker.
Effekten av beslutet blev att konsumtionen av starksprit minskade, vinoch
starkölskonsumtionen ökade och övrig ölkonsumtion gick ned. Det
skedde alltså en förskjutning uppifrån och nedifrån till de mellanstarka
dryckerna.
Från många håll ifrågasattes det förnuftiga i att slopa mellanölet. Det visade
sig också vara en felsyn att utgå från att konsumtion och missbruksproblem
skulle minska om man tog bort en ölsort i mellanklass, vilken uppskattades
av många konsumenter som en god måltidsdryck. Förvisso sjönk den
totala alkoholkonsumtionen i landet statistiskt sett. Samtidigt ökade hembränningen
och missbruksproblemen kvarstod.
Sedan några år tillbaka serveras ”mellanöl” på många restauranger, om än
under annan beteckning. Likaså finns i systembutikerna ett antal importerade
ölsorter av samma kategori att köpa. Från och med 1988 salubjuds
också svensktillverkat ”mellanöl” i systembutikerna.
Det måste ur alkoholpolitisk synpunkt vara en fördel att systembolagets
sortiment utökas med ett svenskt öl som är alkoholsvagare än starkölet. Alkoholpolitiken
syftar ju till att främja konsumtionen av alkoholsvagare
drycker på de starkares bekostnad. För att minska starkölets kraftiga uppgång
till förmån för det svagare ölet måste emellertid en prisskillnad dem
emellan föreligga.
Flera undersökningar visar att åtminstone hälften av starkölskonsumenterna
skulle välja mellanöl om detta kostade mindre än starkölet på systembolaget.
Detta innebär att om hälften av all starköl som i dag säljs skulle vara
mellanöl, minskar den totala alkoholkonsumtionen i form av öl med ca 10 %
En sådan utveckling kan åstadkommas om ”mellanölet” åsattes en skatt som
är lägre än den som gäller för starköl. Fram till årsskiftet 88/89 kostade de
båda ölsorterna - ”mellanöl” (3,6 % alkoholhalt) och starköl (4,5 % alkoholhalt)
- lika mycket för kunden såväl på restaurang som på systembolaget.
Framställningskostnaderna är lika höga för båda sorterna och en skatt på
10:35 per liter läggs på oavsett alkoholstyrka. Detta skall jämföras med en
motsvarande grundskatt på s.k. folköl uppgående till 2:20 per liter.
Bryggerierna har tidigare i avvaktan på besked från myndigheterna satt
ner försäljningspriset på ”mellanöl”. Men denna prisskillnad - 30-70 öre i
förhållande till starkölet - är sannolikt otillräcklig för att åstadkomma en eftersträvad
övergång från konsumtion av starköl till det alkoholsvagare ”mellanölet”.
Allt talar för att det enbart genom en markant skillnad i skatteklass
är möjligt att uppnå önskvärda alkoholpolitiska effekter.
Vid behandling av motion 1988/89:Sk615 (bet.l988/89:FiU30) avstyrker
utskottet ett motsvarande yrkande utan närmare motivering. Samtidigt uttrycker
man oro över den kraftiga ökningen av ölkonsumtionen och hänvisar
samtidigt till starkölets starka attraktionskraft hos ungdomar. Just denna
oroande utveckling talar enligt vår mening entydigt för att dryckesmönstret
bara kan brytas genom en klar prisdifferentiering.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av en ny skatteklass mellan nuvarande
klass II och klass III i lagen om dryckesskatt.
Stockholm den 25 januari 1990
Bengt Silfverstrand (s)
Maja Bäckström (s) Kurt Ove Johansson (s)
Grethe Lundblad (s) Jan Andersson (s)
Mot. 1989/90
Sk649
9