Motion till riksdagen
1989/90:Sk63

av Martin Olsson (c)

med anledning av prop. 1989/90:110 Reformerad
inkomst- och företagsbeskattning

Biodlingen är av mycket stor betydelse för vårt samhälle. Dess största värde
består i det pollineringsarbete som bina utför i vilda och odlade växter. Det
värdet är omöjligt att mäta i pengar. Däremot kan värdet av honungsproduktionen
fastställas. Man beräknar att den svenska honungsskörden 1988 uppgick
till 3800 ton, vilket motsvarade ett värde av cirka 50 milj.kr. i producentledet.

Genom biodlingens synnerligen stora betydelse för pollineringen är biodlingen
ett exempel på en verksamhet där en väsentlig del av intäkterna inte
tillfaller dem som utövar verksamheten utan i stället ger intäkter för samhället
i övrigt.

Biodlarnas intäkter av honungsproduktionen understiger således avsevärt
det samhällsekonomiska värdet av verksamheten. Detta medför att biodlingen
riskerar att få för liten omfattning ur samhällsekonomisk synpunkt
och därför behöver stimuleras av samhället på olika sätt.

Detta är något som måste beaktas när riksdagen nu kommer att besluta
om väsentliga ändringar av principerna för beskattning.

Varken de utredningsbetänkanden som ligger till grund för propositionen
eller propositionen ger någon klarhet i vilka de skattemässiga förhållandena
avses bli för biodlarna.

Antalet biodlare i vårt land uppgår till drygt 20000 och antalet bisamhällen
till 120000. 80 % av biodlarna har färre än 10 bisamhällen. En stor del av
biodlarna är pensionärer.

Diskussioner under slutet av 1970-talet mellan Sveriges Biodlares Riksförbund
och Riksskatteverket ledde till att man från beskattning skulle undanta
biodling med högst 15 bisamhällen, därest inte biodlaren driver jordbruk eller
trädgårdsskötsel.

Det är som jag redan nämnt viktigt att de nya beskattningsprinciper som
riksdagen kommer att fastställa inte på något sätt försämrar situationen för
biodlingen, vare sig ekonomiskt eller administrativt. Av propositionen är det
svårt att bedöma vilka följderna blir för biodlarna.

Propositionens förslag om beskattning av hobbyverksamhet kommer inte
att passa biodlingen. En biodlare måste nämligen i initialskedet lägga ned
rätt stora belopp på anskaffande av bikupor, slunga och lokaler eller i vart
fall utrustning av lokaler. Eftersom kontantprincipen skall tillämpas för hobbyverksamhet
och eventuellt underskott i verksamheten endast får kvittas

mot överskott under närmast följande år kommer en biodlare aldrig att Mot. 1989/90

kunna dra av sina initialkostnader till fullo. Däremot tvingas vederbörande Sk63

betala skatt för de år då överskott uppstår.

Om å andra sidan biodlingen skulle hänföras till näringsverksamhet kan
visserligen nedlagda kostnader tas upp på avskrivningsplan och underskott
ackumuleras och kvittas mot framtida överskott. 1 stället ökas då redovisningskraven
för biodlarna genom bl.a. bokföringskrav och momsredovisning.
Dessutom uppstår fördyringar genom erläggande av egenavgifter.

Oberoende av vilket beslut riksdagen kommer att fatta om beskattning av
hobbyverksamhet - från centerpartiet yrkar vi i vår partimotion avslag på
regeringsförslaget - är det viktigt att riksdagen klart uttalar att biodlingens
situation ej får försämras. Bl.a. bör i ett riksdagsuttalande fastslås att det
hittillsvarande systemet med skattefrihet förden som har högst 15 bisamhällen
skall bestå.

Jag förutsätter att vederbörande utskott utformar erforderliga lagändringar
för att tillgodose de krav jag i denna motion framfört gällande att skattereglerna
skall utformas så att de gynnar - och inte motverkar - biodlingen
i vårt land.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om erforderliga lagändringar och förtydliganden
för att skattereformen inte skall leda till skattemässiga försämringar
för biodlarna.

Stockholm den 2 maj 1990

Martin Olsson (c)

10