Motion till riksdagen
1989/90:Sk619

av Elver Jonsson och Lars Sundin (båda fp)
Temporär tullfrihet för utländska fordon

Trots den fria nordiska arbetsmarknaden och programmet om Norden som
hemmamarknad finns det en hel rad bestämmelser som komplicerar för den
enskilde som flyttar mellan nordiska länder eller är gränsgångare. För den
fasta befolkningen i gränstrakterna finns också en rad tull- och gränsproblem
som den anser vara svåra att klara på egen hand.

Ett sådant problem gäller rätten att använda tjänstebil som är registrerad
i sysselsättningslandet för bruk i bosättningslandet. Denna fråga har diskuterats
vid Nordiska rådets sessioner 1986, 1988 och 1989.

Bakgrunden till detta var bland annat en norsk präst som bodde i Norge
men arbetade i Sverige. Han fick inte köra hem till bostaden med sin svenska
tjänstebil utan måste lämna denna vid gränsen där han hämtades med norsk
bil av hustrun.

Ett annat exempel där man påtagligt upplever dessa problem är Morokulien
AB i Eda som har både svensk och norsk ägare. Där tvingas man ständigt
pussla med transporterna för att se till att rätt bil och rätt förare finns
till hands beroende på i vilket land transporten skall ske.

Ett tredje exempel rör sig om en dansk SAS-anställd med arbete och tjänstebil
i Sverige och bostad i Danmark. Han har pekat på problemen med att
han kan använda sin tjänstebil (som ställts till förfogande av ett skandinaviskt
företag) i alla länder i världen utom i Danmark.

Vid 1986 års Nordiska rådssession fanns i Nordiska ministerrådets uttalande
i denna fråga en positiv anda och en politisk vilja att lösa problemen.
Vid 1988 års session konstaterade ministerrådet emellertid bara att en expertgrupp
utrett frågan och kommit fram till att det inte var möjligt att liberalisera
reglerna på detta område. Detta hängde samman med de stora skillnaderna
i fordonsbeskattningen i de olika länderna. Svaret 1989 var i stort
sett en upprepning av vad som sades året innan.

Att vänta på en harmonisering av skattesystemen i Norden för att lösa
detta problem tar för lång tid. Det finns enklare lösningar än det och det har
även den tidigare omnämnda expertgruppen skisserat.

Man brukar tala om att samarbetet inom Nordiska rådet innebär framgång
i många små steg. Byråkratiskt krångel och politisk oförmåga har dock lett
till att det återstår mycket av hinder och svårigheter när det gäller praktiskt
nordiskt samarbete. De som särskilt känner av detta är naturligtvis människor
som är bosatta i gränstrakterna.

Att lösa frågan om rätten att föra en tjänstebil över gränsen till hemlandet
vore att ta ett nytt litet steg mot ett enhetligare Norden. Frågan kan tyckas
vara bagatellartad men för de människor som drabbas är det ett mycket stort
och ibland oöverstigligt problem.

Riksdagen bör därför uppmana regeringen att i Nordiska ministerrådet ta
nya initiativ till att få en lösning på problemet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen inom Nordiska ministerrådet tar
initiativ för att lösa problemen med att föra utlandsregistrerat fordon
över gränsen till bosättningslandet.

Stockholm den 22 januari 1990

Elver Jonsson (fp) Lars Sundin (fp)

Mot. 1989/90
Sk619

7