Motion till riksdagen
1989/90:Sk603

av Britta Bjelle (fp)
Tulltillägg

Den 1 april 1986 infördes en administrativ sanktionsavgift inom tullverkets
verksamhetsområde, kallad tulltillägg. Sanktionsavgiften skall debiteras
bl.a. vid felaktigt angivna införselavgifter i tulldeklarationerna. Då avgiften
är 20 % av det ej redovisade beloppet kan debiteringen bli betydande. Näringslivet
opponerade sig därför kraftigt mot sanktionsavgiften, då straffet
inte står i rimlig proportion till förseelsen. Tulltillägg debiteras även i de fall
kompletta importhandlingar, exempelvis leverantörsfakturor, avlämnas till
tullverket tillsammans med tulldeklarationen som klart visar vilka belopp
som är tullpliktiga, fast själva tulldeklarationen kan ha varit felaktigt ifylld.
Sanktionsavgiften påförs även om det ej deklarerade beloppet endast är
mervärdeskatt, som ju senare ändå kommer till statskassan, även om det
sker med viss försening. Att den mänskliga faktorn finns med i arbetet med
de över 2,5 miljoner tulldeklarationer som årligen lämnas till tullverket bör
rimligen kunna godtagas av myndigheten, då inte handlingar undanhålls tullmyndigheten.

Tulltillägget medför även ett betydande merarbete för både företag, tullmyndighet
och juridiska instanser, då ett stort antal ärenden med debiterade
tulltillägg har överklagats till tullmyndighet och kammarrätt.

Näringslivet har reagerat kraftigt mot att sanktionen uttagits på etablerade
importföretag, där personal yrkesmässigt utfärdar tulldeklarationer. Tullmyndighetens
agerande stämmer här inte överens med uttalande som gjorts
i skatteutskottet (SkU 1986/87:8, s. 13) ”att den som vinnlagt sig om att fullgöra
deklarationsskyldigheten på ett tillfredsställande sätt, regelmässigt inte
skall behöva bli utsatt för någon form av bestraffning. Felaktigheten torde
då i allmänhet kunna bedömas som ursäktlig”.

Skatteutskottet har även under hösten 1987 (SkU 1987/88:3 s. 40) erinrat
om sitt tidigare uttalande om att sanktionen inte bör rikta sig mot de många
yrkesutövare som vinnlägger sig om att lämna korrekta deklarationer.

Kammarrätten har nu avgjort ett antal ärenden och har i fall, då tulltillägg
ej kunnat efterges, bl.a. hänvisat till uttalande i skatteutskottet (SkU
1986/87:8, s. 13) i sin motivering till att tulltillägg skall debiteras.

Bestämmelserna om tulltillägg är tydligen så komplicerade att tolka, att
förvirringen har spritt sig från tullverkets tjänstemän till förvaltningsdomstolen.

Klagomålen från näringslivet mot tulltillägget har, förutom tolkningen av

författningen, främst gällt den försämrade psykiska arbetsmiljön, rättsosäkerheten
vid tillämpningen av bestämmelsen och att debiteringen även skall
utgå på för lågt redovisad mervärdeskatt.

Alla tidigare skarpa invändningar mot tulltillägget kvarstår oförändrade
från näringslivets sida.

Att korrekt behärska gällande bestämmelser på tullområdet är tillräckligt
komplicerat utan ytterligare bördor av en sanktionsavgift.

Därför måste ursäktligheter på grund av den mänskliga faktorn erkännas
utan avgiftsdebitering, så tullverket kan använda sina knappa resurser till
att underlätta att klara dessa nyheter, inte till administrativt merarbete med
sanktionsavgifter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upphävande av bestämmelserna om tulltillägg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att - om
det första yrkandet ej bifalls - tulltillägg ej skall påföras då det är fråga
om mervärdeskatt.

Stockholm den 15 januari 1990

Britta Bjelle (fp)

Mot. 1989/90
Sk603

7