Motion till riksdagen
1989/90:Sk51

av Sten Svensson (m)

Mot.

med anledning av prop. 1989/90:110 1989/90

Reformerad inkomst- och företagsbeskattning Sk51-57

Angående skatt på måltidssubventioner

Måltidssubventioner är allmänt förekommande i hela västvärlden. En undersökning
som genomförts av Bohlins revisionsbyrå visar att de är vanliga
i samtliga EG-länder och i Skandinavien. I samtliga dessa länder gynnas subventionen
skattemässigt. Inte i något av länderna beskattas hela subventionen
som inkomst, inte ens i Västtyskland som nyligen genomfört en skattereform
efter samma principer som den svenska.

Skälen till att arbetsgivarna i olika länder subventionerar måltider och
resp. statsmakt uppmuntrar detta är flera:

- Bra kostvanor hos de anställda ökar trivseln i arbetet, har positiva effekter
på produktiviteten och motverkar sjukfrånvaro.

- Måltidssubventioner är allmänt ett av de mest verksamma medlen för att
främja goda kostvanor hos den arbetande befolkningen.

I Sverige har regeringens folkhälsogrupp nyligen särskilt betonat vikten av
att ”svaga grupper” som t.ex. skiftarbetare erbjuds fullvärdiga måltider i anslutning
till arbetet.

Mellan två och tre miljoner svenska löntagare har idag tillgång till subventionerad
lunch, varav ca 600 000 med hjälp av måltidskuponger och resten
i personalmatsalar. Subventionerna är vanliga både i privata företag och i
offentlig verksamhet (kommuner, landsting och statliga företag).

Subventionselementet och skattefriheten har flera viktiga sociala aspekter.
De anställda behöver inte ständigt väga kostnaderna för lunchmålet
(som subventionen oftast avser) mot andra nödvändiga utgifter i hushållet.
Den största nyttan gör subventionerna just därför hos de ”svaga” grupper
som Folkhälsogruppen vill slå vakt om; låginkomsttagare och ungdomar.
Det säger sig självt att det för dessa grupper ligger särskilt nära till hands att
försöka spara in på måltidskostnaderna när en normal lunch kostar runt 50
kronor, som skall betalas med skattade pengar - varje arbetsdag, året runt.

Den föreslagna nya skatten på måltidssubventioner kan, om den inte kompenseras
på annat sätt, motverka mångåriga strävanden hos hälsovårdande
myndigheter och hos enskilda arbetsgivare att förbättra svenskarnas kostvanor.
Effekterna av förslaget, i form av försämrade kostvanor, kan bli samhällsekonomiskt
dyrbara att försöka reparera i efterhand.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Sk51 -57

En rimligare ordning vore att betrakta måltidssubventionerna som frisk- Mot. 1989/90

vård för personalen och i skattehänseende jämställa subventionerna med fri Sk51

hälso- och sjukvård. Då ansluter vi oss till en god, internationell tradition
som syftar till att främja hälsa, social samvaro, produktivitet och trivsel i arbetet.
Principen att beskatta förmåner i arbetet som lön är i sig riktig - men
det betyder inte att gränserna mellan personalvård och löneförmåner är
självklara och evigt bestämda.

Ett minimikrav borde vara att åtminstone besluta om någon form av stimulans
för att bevara systemet med arbetsgivarbidrag till måltider, dvs. att
måltidssubventionerna inte skall vara förmånsgrundande och inte beläggas
med sociala avgifter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att måltidssubventioner
inte skall vara förmånsgrundande, utan skall betraktas
som personalvård och inte beläggas med sociala avgifter.

Stockholm den 27 april 1990

Sten Svensson (m)

2