Motion till riksdagen
1989/90: Sk449

av Lars Norberg (mp)

Den skattefria konsumtionen

Det försiggår en omfattande skattefri konsumtion av ofta ganska slösaktig
och lyxbetonad karaktär i Sverige. Det gäller den skattefria konsumtion som
sker i form av representation, kurser och konferenser samt tjänsteresor. För
privatföretag är detta avdragsgilla kostnader, vilket betyder att konsumtionen
är skattefri. Eftersom företagen får dra av erlagd moms är den inte ens
momsbelagd. Den enda skatt som betalas är punktskatter på tobak och alkohol.

För statliga och kommunala organ är konsumtionen helt betald av skattebetalarna.

Detta betyder att det är ett stort kostnadsgap mellan den enskilde som
betalar sin konsumtion - exempelvis restaurangbesök - med beskattade
pengar och den som äter ”på representation” och klyftan har ökat sedan
moms har införts på restaurangmåltider.

Systemet leder med nödvändighet till ett rikt utbud av kostsamma och
ibland rent lyxbetonade tjänster till dem som äter på någon annans bekostnad,
det må vara företagets eller skattebetalarnas. Samma sak gäller konferensverksamheten,
där både höga konferensavgifter tillfaller arrangörer och
föredragshållare och höga logi- och matkostnader antyder en konsumtion
som knappast kan försvaras med hänsyn till de kunskaper som inhämtas.

Medan den svenska grundskolan lever ett fattigt liv i nedslitna lokaler och
med trasiga läroböcker och lågt betalda lärare, frodas konferensverksamheten
på lyxiga konferenshotell med högt betalda medverkande. De resurser
som läggs ned på detta i Sverige lär vara större än kostnaden för hela den
svenska grundskolan.

Därtill kommer frågan om den kunskap som ges på kurserna uppväger den
förlorade arbetstid som kurserna med nödvändighet leder till.

Enligt tidningsuppgifter uppgår kostnaden per dag för en konferensdeltagare
i Stockholm till över 1000 kronor per dag. Det är intressant att jämföra
detta med kostnaden för riksdagsledamöternas rum - 600 kronor per månad.

Till de störande höga kostnader som betalas helt eller delvis av skattebetalarna
hör hotellkostnad. Sedan nattraktamentena avskaffades har varje incitament
för den som är på tjänsteresa att hålla ner kostnaderna försvunnit utom
möjligen det moraliska. Så har också hotellkostnaderna stigit våldsamt
och hotellen konkurrerar knappast med pris utan snarare med standard. För
en svensk barnfamilj i dag att ta in på hotell är nästan otänkbart.

Särskilt stötande är det att de förmåner som ligger i att åtnjuta denna skattefria
konsumtion är koncentrerade till vissa grupper i samhället. Arbetaren
eller sjukvårdsbiträdet åtnjuter dem sällan. Höga chefer och tjänstemän
desto oftare.

Nu är det dock ingalunda en eventuell avundsjuka mellan grupper som
bör vara det bärande motivet för att ta itu med dessa problem utan att skattesystemet
premierar en konsumtion som är resursslösande och drar undan resurser
- material och arbetskraft - från mer angelägna uppgifter i samhället:
att restaurera miljön och förbättra skola och sjukvård exempelvis.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skattefriheten för konsumtion i samband med
uppdrag i tjänsten leder till en överflödskonsumtion som drar resurser
från andra samhällsavsnitt,

2. att riksdagen omprövar skattefrihet för nattraktamenten, representationsmåltider
och vissa konferenser.

[att ett generellt nattraktamente återinförs i det statliga resereglementet.1]

Stockholm den 25 januari 1990

Lars Norberg (mp)

Mot. 1989/90
Sk449

1 1989/90:A612

10