Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sk402

av Bo Lundgren m.fl. (m)

Beskattningen av pensionärer och
pensionssparande

Inkomstbeskattningen av pensionärer har sedan länge avvikit från vad som
gäller för övriga inkomsttagare. Även om uttaget av skatt inte varit högre än
för andra grupper har pensionärer kraftiga marginaleffekter. Även om vissa
förbättringar genomförts efter bland annat initiativ av moderata samlingspartiet
kvarstår så höga marginaleffekter att det inte lönar sig för många pensionärer
att fortsätta förvärvsarbete eller verksamhet som egenföretagare efter
pensioneringen. Detta är orimligt särskilt i en tid med betydande arbetskraftsbrist.

Beskattningen av pensionssparande inom såväl ATP-systemet, för avtalspensioner
och enskilt pensionssparande bygger på samma princip: Det sparade
beloppet har undantagits från inkomstbeskattning medan utfallande
pensioner beskattas. Beskattningen har således uppskjutits tills det varit
möjligt att disponera medlen. Riksdagens socialistiska majoritet genomdrev
1986 en så kallad engångsskatt på enskilt pensionssparande. I inkomstskatteutredningen
anslöt sig emellertid även folkpartiet och centerpartiet till en ny
permanent beskattning av avkastningen på pensionssparande.

I denna motion redovisas moderata samlingspartiets syn på hur beskattningen
av pensionärer och pensionssparande bör utformas i framtiden. Utgångspunkten
är att pensionärer så långt möjligt skall beskattas på samma
sätt som övriga inkomsttagare. Pensionssparande skall stimuleras - inte
straffbeskattas.

1 Sänkt marginalskatt för pensionärer

De kraftiga marginaleffekter som drabbat de pensionärer som förvärvsarbetat
som löntagare eller egenföretagare efter pensioneringen har kunnat
uppgå till mer än 100 procent. Fortfarande rör det sig om stora effekter. De
har uppstått genom att till den vanliga marginalskatten kommer också avtrappning
av de extra avdrag som syftar till att göra grundpensionsförmånerna
skattefria och avtrappningen av det kommunala bostadstillägget (som
är inkomstprövat).

Moderata samlingspartiet har under flera år krävt att avtrappningen av
såväl det extra avdraget som det kommunala bostadstillägget inte skall ske
mot inkomster av förvärvsarbete. Riksdagsmajoriteten beslöt för något år
sedan att ta bort avtrappningen vad avser kommunalt bostadstillägg, men

enbart för löntagare. Regeringen accepterar i årets finansplan ytterligare ett
moderat krav - det extra avdraget skall inte avtrappas mot löneinkomster.

Det är emellertid orimligt att låta olika regler gälla för den som är anställd
och den som driver ett eget företag. Särskilt märkligt blir detta förhållande
med tanke på att pensionärer som driver sitt företag i bolagsform och således
kan ta ut sin arbetsersättning som lön omfattas av de förmånligare reglerna
medan den som verkar som egenföretagare inte gör det.

Riksdagen bör besluta om att reglerna om slopad avtrappning för kommunala
bostadstillägg och de föreslagna reglerna om avtrappning av extra avdrag
skall gälla även för egenföretagare.

2 Nej till ”grundavgift”

Inkomstskatteutredningens majoritet föreslog att såväl utgående pensioner
som pensionärers förvärvsinkomster efter 65 års ålder skulle beläggas med
en så kallad grundavgift. Denna, som egentligen bör benämnas skatt, skulle
motsvara den så kallade skattedelen av nuvarande socialförsäkringsavgifter.

I samband med överläggningarna mellan riksdagspartierna om en skattereform
har uppenbarligen förslaget om en grundavgift på utgående pensioner
slopats. Fortfarande kvarstår emellertid förslaget om en grundavgift på
förvärvsinkomster efter 65 års ålder.

Visserligen har relationen förmån - avgift mer och mer försvagats men det
får inte tas till intäkt för att ytterligare minskad förmånsrelatering genom
införande av den så kallade grundavgiften. Istället bör socialförsäkringssystemet
reformeras så att avgifterna efterhand stämmer bättre överens med
utgående förmåner. De avgifter som inte alls kan förmånsrelateras bör slopas
successivt.

Eftersom exempelvis pensionsförmåner inte kan erhållas för löneinkomster
efter 65 års ålder skall självfallet heller inte avgifter utgå. Moderata samlingspartiet
avvisar bestämt varje tanke på att införa sådana avgifter. Det
skulle dessutom leda till att kostnader för arbetskraft över 65 års ålder ökar
kraftigt. Därmed minskar möjligheterna till ökat arbetsutbud. Särskilt hårt
drabbas egenföretagarna.

3 Slopa förmögenhetsprövningen

Förmögenhetsprövningen av pensionärernas extra avdrag och bostadstillägg
har fått till följd att folkpensionärer med låg eller ingen ATP men med vissa
besparingar drabbas av en kraftig och orimlig marginaleffekt på bland annat
ränteinkomster. Marginalskatten på en ränteinkomst kan för en pensionär
med låg pension vida överstiga 100 procent.

Från och med den 1 januari 1989 avtrappas det extra avdraget med 10 procent
av den del av förmögenheten som överstiger 100 000 kronor. Även om
detta innebär en viss förbättring jämfört med tidigare gällande regler, kvarstår
dock att en pensionär som har låg pension kan få sin skatt höjd om han
eller hon lyckats spara ihop en del till ålderdomen. Från och med 1990 skall
förmögenhet upp till 400 000 kronor som är bunden till boende (eget hus
eller bostadsrätt) undantas från att påverka det extra avdraget. Härigenom
lättar skattetrycket visserligen för pensionärer som har sina besparingar

Mot. 1989/90

Sk402

bundna i boende, men det kvarstår när vederbörande på grund av ålder eller
annat måste sälja sin bostad för att flytta till hyreslägenhet varigenom besparingarna
frigörs.

Förmögenhetsprövningen vad gäller det extra avdraget i inkomstbeskattningen
och det kommunala bostadstillägget bör slopas från och med 1991.

4 Avvisa straffbeskattningen a\ pensionssparande

För andra gången under 1980-talet kommer grundvalarna för det privata
pensionssparandet att rubbas, för såväl det avtalade som de individuella. I
inkomstskatteutredningens (RINK) betänkande föreslogs en så kallad avkastningsskatt
på pensionssparande. Den uppgörelse som nu slutits mellan
socialdemokraterna och folkpartiet innebär att en sådan skatt kommer att
införas. Även centerpartiet tycks ha anslutit sig till förslaget.

Med pensionssparande avses såväl de kollektivavtalade pensioner som
flertalet tjänstemän och många arbetare har, som de privata pensionsförsäkringar
som ökat mycket kraftigt i antal under senare år.

Den så kallade engångsskatt som riksdagens socialistiska majoritet genomdrev
1986 och som bara skulle bli en ”engångsföreteelse” får således en
permanent efterföljare.

Många betvivlade att det verkligen handlade om en engångsföreteelse.
Det talades om konfiskation och retroaktiv beskattning och att regeringens
agerande var ovärdigt en rättsstat. De borgerliga partierna stod då eniga i
sitt motstånd mot pensionsskatten. Med hjälp av vpk lyckades emellertid socialdemokraterna
driva igenom förslaget.

Finansministern bedyrade emellertid vid upprepade tillfällen att det verkligen
var frågan om en engångsföreteelse. Vid en presskonferens på Rosenbad
den 12 september 1986 sade han följande:

Vi har gjort både den sakliga och ekonomiska bedömningen att någon permanent
beskattning av försäkringsbolagen av det här slaget, det skulle inte
fungera.

Men det som ”inte skulle fungera” 1986 skall nu införas 1991.

Pensionsskatten innebär inte bara minskad trygghet på ålderns höst för
många miljoner människor. Den nya skatten är också skadlig för vår samhällsekonomi,
eftersom den riskerar att leda till minskat sparande, ökad
konsumtion och större underskott mot omvärlden.

Inkomstskatteutredningens förslag innebar att en skatt på 20 procent
skulle tas ut på den nominella kapitalavkastningen i försäkringsbolagen.
Skatten skulle tas ut på all avkastning; på såväl ”gammalt” (premier erlagda
före 1991) som på ”nytt” sparande (premier erlagda efter 1991).

Skattesatsen motiverades med ”likformighetsprincipen”, det vill säga att
allt sparande skall beskattas på samma sätt. Egentligen borde denna princip
enligt utredningens majoritet ha inneburit att pensionssparandet beskattades
med en skattesats på 30 procent, men efter ett kortare resonemang i
RINK:s betänkande hamnar man ändå på 20 procent. Man går i motiveringen
så långt att man kallar den lägre skattesatsen för ”sparstimulerande”.
Hur en höjning från 0 till 20 procent kan sägas vara sparstimulerande är dock
en gåta för oss.

Mot. 1989/90

Sk402

Det är fel att eftersträva någon sorts likformighet i beskattningshänseende
mellan pensionssparande och exempelvis banksparande. Pensionssparande
är underkastat betydande restriktioner. Det får exempelvis inte tas ut i förtid.
Det får inte belånas eller överlåtas till annan person. Den enskilde försäkringstagaren
har i det avtalade försäkringssystemet heller ingen definitiv
rätt till avkastningen på de fonder som byggts upp. Denne har bara rätt till
den framtida pension som fastslagits i kollektivavtal.

Frågan om en beskattning av pensionssparande! är i grunden en moralisk
fråga. Det handlar om den enskildes rätt och möjligheter att planera för sin
framtid och politikernas rätt och möjlighet att genom politiska beslut omkullkasta
förutsättningarna för redan ingångna avtal.

Skatten beräknades inbringa cirka 8 miljarder kronor årligen och skulle
således svara för mer än 10 procent av de skattehöjningar som RINK föreslog.
Detta belopp är lika mycket som engångsskatten inbringade under vart
och ett av sina två debiteringsår.

Skatteuppgörelsen s—fp innebär vissa förändringar i inkomstskatteutredningens
förslag:

- Avkastningsskatten för avtalsförsäkringar sätts till 10 procent,

- en grundavgift på 18,3 procent tas ut på avsättningarna till avtalsförsäkringar,

- avkastningsskatten för privata pensionsförsäkringar sätts till 15 procent.
Av tabell 1 framår att det nya förslaget inte innebär några större förändringar.
Alltjämt gäller att pensionssparandet, både det avtalade och privata,
kommer att drabbas av kraftiga skattehöjningar. Dessutom tillkommer beskattningen
av de offentliganställdas pensioner. Detta leder med andra ord
till att de förhandlingar som förts om den nya permanenta pensionsskatten i
verkligheten kan leda till en än mer ökad - i stället för en minskad - beskattning.

Tabell 1

Statsintäkter

Gamla förslaget Nya förslaget

miljarder kronor miljarder kronor

Avtalade	6	5,6
varav avkastningsskatt	6	3,0
grundavgift		2,6
Privata	2	1,5
Totalt	8	7,1

Källa: Moderata samlingspartiets riksdagskansli

Ungefär tre miljoner privatanställda har pensionsförmåner som avtalats genom
kollektivavtal och cirka en miljon svenskar har individuella försäkringar.

På ATP och de offentliganställdas pensioner uttas ingen avkastningsskatt.
Den nya pensionsskatten rubbar således villkoren för privatanställda, men
berör inte dem som arbetar i den offentliga sektorn. Det är ett allvarligt brott
mot principerna om konkurrensneutralitet.

Mot. 1989/90

Sk402

Det sägs ofta att det bara är höginkomsttagare som sparar i individuella
pensionsförsäkringar. Det är inte korrekt.

Försäkringstjänstemannaförbundet påpekar i sitt remissvar att 50 procent
av pensionsspararna tjänar mindre än 149 000 kronor och hela 75 procent
tjänar mindre än 204 000 kronor.

På senare år har även en stor andel av de nytillkomna pensionsspararna
varit kvinnor med få ATP-poäng, som kommit ut sent i förvärvslivet eller
arbetat deltid och som därför vill komplettera sin trygghet inför ålderns höst.

Bland de privata pensionsspararna finns även småföretagare, som inte har
någon anställning och därigenom inte heller avtalad försäkring. Många
mindre företagare tar heller inte ut marknadsmässig lön utan låter pengarna
finansiera företagets expansion. Därmed får de ofta få ATP-poäng.

SPP påpekar i sitt remissvar att avkastningsskatten ger mycket stora effekter
på de privata tjänstemännens pensionspremier alternativt pensionsnivåer.
Premierna kan behöva höjas med mer än 50 procent eller pensionerna
minskas till mindre än hälften av nuvarande nivå. Denna bedömning ändras
inte på något påtagligt sätt av de förändringar uppgörelsen mellan s och fp
innebär.

Effekterna på det privata pensionssparandet blir fortfarande stora. Beräkningarna
i tabell 2 visar detta.

Tabell 2

Avkastningsskattens effekter på privata pensionsförsäkringar

	Värdeökning	Försämrad	värdeökning
Spartid	utan skatt med nya skatten	kronor	procent
Insättning	10 000 10 000
Efter 10 år	12 060 10 780	-1 280	-62
Efter 20 år	14 530 11 620	-2 910	-64
Efter 30 år	17 520 12 530	-4 990	-66
Efter 40 år	21 120 13 510	-7 610	-68

Anm: Värdeökningen är beräknad i fasta priser och baseras på en nominell ränta
på 8 procent, en inflation på 6 procent och en realränta på 2 procent. Om inflationen
skulle bli högre blir den negativa effekten av skatten ännu allvarligare.

I samband med den så kallade engångsskatten gick de tre borgerliga partierna
fram gemensamt. De argument som framfördes var bland annat följande:

- Långsiktigt bundet sparande motverkas, när sparandet totalt sett behöver
öka.

- Skatten slår hårdare mot den som sparat längre än den som nyss börjat.

- Skatten slår hårdare mot den som haft dålig avkastning än den som under
1980-talet haft en bra avkastning.

- Skatten innebär att regler ändras i efterhand.

De tre borgerliga partierna riktade enigt hård kritik mot engångsskatten
och avvisade den bestämt. Samma argument som gällde då, gäller i dag mot
den nya permanenta pensionsskatten.

Moderata samlingspartiet avvisar mot den bakgrunden de föreslagna skatteskärpningarna
för pensionssparande.

Mot. 1989/90

Sk402

5 Pensionsförsäkringsavdraget 1990

Regeringens förslag hösten 1989 om att minska det allmänna avdraget för
pensionsförsäkringspremier 1990 innebar att grundvalarna för det privata
pensionssparande! rubbas. Den genomförda avdragsbegränsningen står
också i direkt strid mot det riksdagsbeslut som togs våren 1988 i fråga om
ändrade regler för efterlevandepension. Dessa förändringar förutsatte att
avdragsrätter för pensionsförsäkringsavgifter inte skulle ändras. I sitt yttrande
anförde skatteutskottet:

En utgångspunkt skall därvid vara att de grundläggande avdragsvillkoren avseende
premier för frivilliga pensionsförsäkringar inte försämras.

Socialförsäkringsutskottet instämde i sitt betänkande som godkändes av
riksdagen.

Det är anmärkningsvärt att samtliga övriga partier godtog detta löftesbrott.
Moderata samlingspartiet står för sin del fast vid den uppfattning som
de båda utskotten då förde fram och som riksdagen senare ställde sig bakom.
Beslutet om en begränsning av avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier
till 75 procent av premien för 1990 bör rivas upp med verkan från den
1 januari 1990.

Det torde ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att extra avdrag för pensionärer inte skall
trappas av mot löneinkomster med verkan fr.o.m. taxeringen 1991,

2. att riksdagen beslutar att extra avdrag för pensionärer inte skall
trappas av mot inkomst av jordbruksfastighet och rörelse med verkan
fr.o.m. taxeringen 1991,

[att riksdagen beslutar att kommunala bostadstillägg inte skall
trappas av mot inkomst av rörelse eller inkomst av jordbruksfastighet
fr.o.m den 1 januari 1991,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande införande av en så kallad grundavgift,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad förmögenhetsprövning
av extra avdrag i enlighet med vad som anförts i motionen,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om kommunalt bostadstillägg
i enlighet med vad som anförts i motionen,1]

5. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
beskattning av pensionssparandet,

6. att riksdagen beslutar att avdrag för pensionsförsäkringspremier
avseende 1990 medges inom gällande beloppsramar med hela premien.

Mot. 1989/90

Sk402

Stockholm den 24 januari 1990
Bo Lundgren (m)

Hugo Hege land (m)

Knut Wachtmeister (m)
Ingegerd Troedsson (m)

Mot. 1989/90

Sk402

Karl-Gösta Svenson (m)

Ewy Möller (m)

Margit Gennser (m)

1 1989/90:Sf348

■

99726, Stockholm 1990