Motion till riksdagen
1989/90:Sk390

av förste vice talman Ingegerd Troedsson

och Lars Ahlmark (båda m)

Realisationsvinstbeskattningen av konst och
antikviteter

Konsten ger skönhetsupplevelser, kraft och glädje. Gamla saker stimulerar
också vår inlevelseförmåga och vår förståelse för gångna tiders liv och för
gångna tiders människor.

För ett levande konstliv krävs också en väl fungerande öppen konstmarknad.
Den konstintresserade måste kunna välja mellan många olika konstföremål
i många olika seriösa butiker och vid sådana auktioner och mässor
där vi inte bara får sakkunnig ledning utan också, om vi köper, garantier för
äktheten.

Det har därför varit glädjande att se hur den öppna konst- och antikhandeln
har kunnat leva upp under senare år, inte minst sedan reglerna om avdrag
för s.k. fiktiv moms införts.

Det är därför, enligt vår mening, en bjudande politik för riksdag och regering
att garantera denna öppenhet och mångfald inom konst- och antikhandeln.

Det är däremot betydande risk för att utvecklingen går i rakt motsatt riktning
om inkomstskatteutredningens (RINK:s) förslag om en evig realisationsvinstbeskattning
på konst och antikviteter genomförs.

Förslaget innebär att en evig realisationsvinstskatt på 30 procent tas ut vid
försäljning av konst och antikviteter. Innan skatt betalas skall ett fribelopp
på 20 000 kr. per år få avräknas. I alla de fall då man inte kan visa inköpspriset,
t.ex. därför att föremålet i fråga gått i arv, skulle inköpspriset antas
uppgå till 25 procent av försäljningspriset. Detta betyder att 75 procent av
försäljningspriset skall beskattas.

Är det fråga om försäljning från ett dödsbo skall alltså dödsbodelägaren,
utöver arvsskatten, betala 30 procent x 75 procent, dvs. 22,5 procent i skatt
när ”karensbeloppet” är förbrukat.

Eftersom den föreslagna skatten inte tar någon som helst hänsyn till penningvärdeförsämringen
skulle den medföra att uppemot 20 procent av landets
enskilt ägda tillgångar i konst och antikviteter över en natt fördes över
till staten, vid försäljning eller som latent skatteskuld.

Det är bara alltför lätt att räkna ut att en sådan konstskatt skulle bereda
marken för en betydande grå eller svart marknad, där källarförsäljning eller
försäljning via radannons tar över och där allt vad valmöjligheter och äkthetsgarantier
heter får stryka på foten. Stölder och förfalskningar skulle un

derlättas. Risken är också stor för att särskilt värdefull konst legalt eller illegalt
förs ut ur Sverige för försäljning i London eller annan plats i utlandet.

De stora lyskraftiga numren som auktioneras bort till miljonbelopp och
får stora rubriker har sällan en enskild person som säljare eller köpare. De
affärerna sköts i bolagsform, där beskattningen för övrigt avses sänkas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att realisationsvinstbeskattningen
vid enskild försäljning av konst och antikviteter
bör begränsas till nuvarande fem år.

Stockholm den 25 januari 1990

Ingegerd Troedsson (m) Lars Ahlmark (m)

Mot. 1989/90
Sk390

15