Motion till riksdagen
1989/90:Sk375

av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c)
Avdrag för kulturstöd

Ett fritt verkande kulturliv och en fri kulturdebatt är en förutsättning för en
levande demokrati. Detta är en sanning som erkännes av de flesta. Samtidigt
har det alltid varit svårt att finna former att förena kravet på kulturlivets frihet
med rimliga ekonomiska villkor för dess utövare. Ett kulturellt och
konstnärligt nyskapande ligger ofta före utvecklingen av den allmänna smaken.
Det kan därför vara svårt att finansiera en kulturell verksamhet genom
att saluföra dess alster på en kommersiell marknad. För många kulturutövare
genom historien har därför valet stått mellan att ta understöd av resursstarka
makthavare, eller att dra sig fram i armod, många gånger i akut
nöd.

I dag är det stat och kommun som har huvudansvaret för att finansiera
kulturell verksamhet. Budgetmässiga problem har dock gjort det allt svårare
att uppfylla detta på ett rimligt sätt. Sponsring från privata företag har därför
blivit allt vanligare. Det är i och för sig inte orimligt men om vårt kulturliv i
huvudsak skulle bli beroende av näringslivets prioriteringar vore det mindre
lyckat. Det är naturligt att företagens beslut om stöd bygger på deras bedömning
av marknadsförings- och PR-effekter snarare än på en djupare kultursyn.

Stat och kommun kan förväntas lämna sitt stöd utifrån en mer allvarligt
syftande kulturpolitisk syn. Samtidigt kan det riktas allvarliga principiella invändningar
mot en situation där kulturlivet i allt väsentligt är ekonomiskt
beroende av den politiska makten - även om denna vilar på en demokratisk
grund. En finansiering som gav kulturlivet en mer fristående ställning i förhållande
till såväl ekonomiska som politiska makthavare vore därför önskvärd.

Ett sätt att åstadkomma detta vore att skapa ett system där enskilda människor
fick möjlighet att med obeskattade medel lämna bidrag till kulturlivet.
En möjlighet skulle öppnas till avdrag upp till ett visst belopp för bidrag
till kulturell verksamhet som uppfyllde vissa kriterier. Avdragsrätten motiveras
av att dessa bidrag avlastar behovet av samhälleligt kulturstöd. För att
skapa likartade villkor för de flesta skulle dessa avdrag skattemässigt kunna
behandlas på samma sätt som ränteavdrag, dvs. endast berättiga till avdrag
upp till den skattenivå som gäller vid brytpunkten. En gräns för avdragsmöjligheten
skulle inledningsvis kunna sättas vid 1000 kr. I takt med att behovet
av kulturanslag från stat och kommun minskar skulle denna gräns successivt
kunna höjas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om avdragsgillt
kulturstöd i enlighet med vad som anförts i motionen.

Pär Granstedt (c) Birgitta Hambraeus (c)

Mot. 1989/90
Sk375

8