Motion till riksdagen
1989/90: Sk358

av Rolf Dahlberg (m)

Beskattningen av inkomst från
tävlingsverksamheten med hästar

Den stora statliga utredningen om en reformering av inkomstbeskattningen
(RINK) behandlade även frågan om beskattningen av inkomst från tävlingsverksamhet
med sporthästar. Detta är en fråga som kommer upp till beslut i
riksdagen våren 1990.

Dagens skatteregler

I dag får en privatperson ha en till tre sporthästar som ur skattesynpunkt
räknas som hobbyverksamhet. Detta betyder att kostnaderna för hästarna
inte får dras av i deklarationen men att inkomsterna inte heller behöver deklareras.
För den helt övervägande delen av utövarna av hästsport överstiger
kostnaderna inkomsterna av verksamheten. I denna grupp återfinns de flesta
amatörer som har en eller ett par hästar som sköts på fritiden.

Ett litet fåtal hästägare har haft turen att få fram en så bra häst att de har
fått överskott på sin hobby. I några fall har vinsten varit betydande och har
då också uppmärksammats mycket i press och övriga massmedia. RINK beräknade
att 100-200 miljoner kronor undandragits från skatt av dessa lyckliga
hästägare. Redovisningen är helt orimlig. Totalt betalades det ut 319 miljoner
kronor i prispengar under 1988 varav 35-40 procent gick till hobbyhästägare.
Mer än 90 procent av dessa hade större kostnader än influtna prispengar.
Av resterande utövare har utan tvekan de flesta på ett riktigt sätt
följt gällande lagbestämmelser och därför varit berättigade att slippa betala
skatt för sina prispengar. Ett litet fåtal kan naturligtvis ha manipulerat med
ägaruppgifter för att slippa skatt på en häst som egentligen skulle ha ingått i
rörelse, men detta kan inte röra sig om totalt mer än någon miljon kronor.

I stället har staten sluppit att få minskade skatteintäkter genom att huvudparten
av dessa hobbyhästägare inte fått göra avdrag för sina stora underskott.
Att det här rör sig om mycket stora summor visar följande fakta.

I professionell träning finns 8 000 hästar som kostar mellan 4 000 och 5 000
kronor per månad/häst. Lågt räknat är årskostnaden för hästägarna för dessa
hästar 400 miljoner kronor. Amatörtränarna har i dag 12 000 hästar som beräknas
kosta dem 1 500 kronor per häst/månad. Eget arbete är då ej inräknat.
Kostnaden avser foder, stall, material, veterinärkostnader och transporter.
Årskostnad totalt 216 miljoner kronor. Detta är alltså rena driftkostnaderna
för hästarna. Till detta kommer så investeringskostnaderna som varie

rar mycket från häst till häst. Om man räknar med att en häst i genomsnitt
kostar 50 000 kronor och beräknas kunna tävla i tre till fyra år är det under
alla omständigheter rimligt att räkna en avskrivning på 10 000 kronor/år. För
20 000 hästar blir då avskrivningskostnaden 200 miljoner kronor.

Årskostnaden totalt för de 20 000 tävlingshästarna blir då över 800 miljoner
kronor (400 mkr + 216 mkr + 200 mkr). Detta skall jämföras med de
cirka 300 miljoner i prispengar som hästägarna har att tävla om.

Skulle all tävlingsverksamhet ha drivits som rörelse skulle staten som synes
ha förlorat stora belopp genom alla underskottsavdrag.

Även om det nuvarande systemet med uppdelning i ägarkategorierna rörelsedrivande
och hobbyägare inte gett en fullständig rättvisa inom hela
gruppen hästägare, har staten inte förlorat på systemet. För de många små
hästägarna har det dessutom varit enkelt. Man har inte behövt starta ett företag
för att kunna driva sin hobby. Man har oftast med glatt mod tagit sina
förluster, eftersom trav- och galoppverksamheten givit dem mycken annan
stimulans än rent ekonomiskt utbyte. Skulle alla dessa amatörer ha tvingats
överföra sin hobbyverksamhet till affärsrörelse skulle mycket av den idealitet
som utmärker dessa människor försvunnit.

RINK:s skatteförslag

RINK:s förslag till ny beskattning av inkomster från tävlingsverksamhet med
hästar innebär i korthet följande:

Man behåller uppdelningen på ägarkategorier - rörelsedrivande respektive
hobbyverksamma hästägare. Men det skall bli svårare att få driva verksamheten
i rörelse genom att man vill höja gränsen för näringsverksamhet.
Skattefriheten för hobbyhästägarna skall försvinna på inkomstsidan, genom
att inkomsterna skall beskattas under inkomstslaget ”tjänst”.

RINK:s förslag om beskattningen av inkomster från tävlingsverksamhet
med hästar är totalt oacceptabelt och skulle, om det genomfördes, medföra
en snabb avveckling av hela trav- och galoppsporten i vårt land. Anledning
till att utredningen i denna del kommit fram till ett fullständigt orimligt förslag,
måste bero på att man inte har haft tillräcklig kunskap om de förhållanden
som råder för olika hästägare.

Svenska Travsportens Centralförbund, Svenska Galoppsportens Centralförbund
och AB Trav och Galopp har i sitt gemensamma remissyttrande
över RINK:s förslag i denna del beskrivit konsekvenserna av förslaget på
följande sätt:

De hästägare som klassas som hobbyhästägare skulle komma i en helt omöjlig
situation. I inkomstslaget tjänst gäller kontantprincipen, vilket innebär
att endast kostnader som belöper sig på inkomståret får dras av. Detta blir
ohållbart inom trav- och galoppsporten, där man normalt köper en unghäst
som är 1,5 år eller yngre. Den köpta travhästen är sedan oftast i professionell
träning under minst 2 år innan den har förutsättningar att starta sin tävlingskarriär,
galopphästen något kortare tid. Detta betyder att huvuddelen av
kostnaderna kommer tidigt, innan intäkterna erhålls. Under hästens tävlingskarriär
varierar intjänade prispengar högst avsevärt över tiden och har
inget naturligt samband med när huvuddelen av kostnaderna uppkommit.
Förhoppningen om kommande vinster är en väsentlig del av motivationen

Mot. 1989/90

Sk358

10

för att äga en häst. Enligt utredningens förslag skulle intäkterna på grund av
beskattningen kraftigt minskas, medan större delen av kostnaderna ej skulle
få dras av. Motivationen att äga en häst kommer därmed drastiskt att
minska. Vidare innebär RINK:s förslag att två hobbyhästägare skulle beskattas
olika trots att deras hästar kostat och tjänat exakt lika under samma
tidsrymd. Förslaget har sålunda en inbyggd orättvisa inte bara mellan rörelse-
och hobbyhästägare utan även mellan hobbyhästägare inbördes.

Om man åter kopplar RINKrs förslag till förslaget om reformerad mervärdeskatt
framstår förhållandena för hobbyhästägaren ännu omöjligare.
Förutom de inkomstskattemässiga orättvisorna skulle de drabbas av kostnadshöjning
för träningsavgifterna med 15-20 procent för den föreslagna nya
mervärdeskatt som de till skillnad från rörelsehästägaren ej kan lyfta av.

Beskattningen efter 1990

Svenska Travsportens Centralförbund, Svenska Galoppsportens Centralförbund
och AB Trav och Galopp har i sitt remissyttrande förespråkat följande
alternativa lösning.

Det finns en väg bort från den risksituation, som ett genomförande av
RINK-utredningens förslag skulle innebära. Vi syftar på den alternativa lösningen
som presenteras i avsnittet ”34.3.4 Slopande av rekvisitet vinstsyfte”.
Om man anammar detta förslag och samtidigt väljer att alltid låta trav- och
galoppsport utgöra en egen förvärvskälla, får man enligt den s.k. Carry forward-principen
garantier för att uppkommande underskott blir kvittningsbara
endast mot överskott inom samma verksamhet, som kan uppkomma
under efterföljande år. Det saknas dock, enligt vår mening, anledning att
utesluta en sådan verksamhet från rätten att vid nedläggning utnyttja en definitiv
förlust mot annan inkomst. Värdet därav är inte så stort, att det förleder
någon att starta en trav- och galoppsportsverksamhet enbart i syfte att vinna
en avdragsrätt vid verksamhetens upphörande.

Att trav- och galoppsporten involveras i mervärdeskattesystemet förefaller
naturligt. Att den vinst en häst genererar blir skattepliktig är en tänkbar
möjlighet. Men för att ovanstående förändringar skall vara praktiskt genomförbara
krävs

- att via ett sänkt rörelsebegrepp göra alla trav- och galopphästägare generellt
skattskyldiga och samtidigt göra trav- och galoppsporten till egen
förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet,

- att, som ett självklart rättvisekrav, ackumulerade förluster inom förvärvskällan
får avräknas mot uppkomna vinster.

Med ovanstående lösning blir hobbyhästägarens vinster föremål för beskattning
och förluster ej kvittningsbara mot inkomst från annan näringsverksamhet.
Automatiskt löses också bristen i konkurrensneutralitet vid mervärdesbeskattning.
Man undviker även konstruktioner där via olika bolagsbildningar
hobbyhästen förvandlas till rörelse.

Detta förslag är naturligtvis en tänkbar lösning men har vissa svagheter.
Alla små amatörhästägare skulle bli tvungna att registrera sig som rörelseidkare
med allt vad detta innebär av pappersexercis. Inregistrering av firma,
bokföring, revision, momsregistrering, arbetsgivaruppgifter, momsdeklaration,
rörelsedeklaration m.m. är exempel på uppgifter som för flertalet av

Mot. 1989/90

Sk358

11

dessa människor är helt främmande arbetsuppgifter, och som säkert måste
köpas av utomstående konsulter. För den som på sin fritid sköter en hobbyhäst
kommer detta att upplevas som omöjligt att klara av. I många fall blir
resultatet att verksamheten upphör.

Som tidigare framhållits går de flesta tävlingshästarna med förlust för sina
ägare. Skatteutfallet för staten skulle med förslaget ge ett betydligt sämre
utfall än med dagens regler.

Behåll nuvarande skatteregler

Även om nuvarande skatteregler inte alltid har givit total rättvisa har de genom
sin enkelhet fungerat bra. De få fall av missbruk som förekommit bör
kunna stävjas genom kontroll av överflyttning av hästar från rörelse till hobbyägare.
Det problem som då kvarstår är hur den nya momsen på träningsavgifterna
skall lösas. Denna fråga bör studeras närmare, men torde inte
vara omöjlig att lösa.

Något om hästsportens allmänna betydelse

1989 fick staten in 563 miljoner kronor i direkt skatt från totalisatorverksamheten
i landet. Över 10 000 människor har sin utkomst på sporten och betalar
inkomstskatt till stat, kommun och landsting. Hästarna förbrukar jordbruksprodukter
för över en miljard kronor om året vilket ger staten stora momsintäkter.
ATG avsätter stora summor årligen till utbildning, forskning och veterinärkliniker
runt om i landet. Hästsporten har också genom åren tillfört
idrottsrörelsen stora summor, som annars kanske staten hade måst tillhandahålla.

Travsporten har stor betydelse för Sveriges glesbygder och då kanske
främst i Norrland och Bergslagen. Tusentals små nedläggningshotade jordbruk
är i dag bebodda och odlas tack vare att de används av hobbyhästägare.
ATG stöder årligen Norrlandsbanorna med ”lokaliseringsstöd” i storleksordningen
30—40 miljoner kronor.

Totalt finns det i vårt land cirka 156 000 hästar. 20 000 kan hänföras till
kategorin arbetshästar. Resterande är sporthästar såsom rid-, trav- och galopphästar.
Travhästarnas totala antal ligger runt 50 000 och galopphästarna
utgör cirka 3 500.

En viktig del av verksamheten är uppfödningen av hästar. Sverige är i dag
mycket framstående inom hästaveln. Cirka 5 000 uppfödare har över 10 000
ston för avelsverksamhet, vilka producerar 6 000 levande föl om året. Avelsverksamheten
är besvärlig och nyckfull. Den kräver stort hästkunnande och
stora arbetsinsatser för att bli framgångsrik. Många har svårt att få lönsamhet
på sin verksamhet. Under senare år har dock Sverige börjat att exportera
en hel del föl och unghästar till utlandet, i takt med att vårt avelsmaterial
kvalitativt har höjts genom import av utländska ston och hingstar.

Även för uppfödarna skulle RINK:s förslag vara ett dråpslag. Efterfrågan
på hästar skulle drastiskt minska och därmed skulle priserna rasa. En stor
del av verksamheten skulle tvingas läggas ner.

Mot. 1989/90

Sk358

12

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den framtida beskattningen av inkomster från tävlingsverksamhet
med trav- och galopphästar.

Stockholm den 24 januari 1990

Rolf Dahlberg (m)

Mot. 1989/90

Sk358

13