Motion till riksdagen
1989/90: Sk356

av Per Westerberg (m)
Tjänstebilsbeskattningen

Den nuvarande tjänstebilsbeskattningen har två betydande brister. För det
första är det endast lönsamt för den enskilde att ha tjänstebil om han kör
mycket privat. För det andra utgår förmånsvärdet ifrån den fulla förmånen
av att ha en tjänstebil istället för en privat bil.

En beskattning av en förmån måste utgå ifrån att det som är ekonomiskt
förmånligt för den enskilde också skall vara det för samhället. Detta uppfyller
inte den nuvarande och föreslagna tjänstebilsbeskattningen.

Det fulla förmånsvärdet

Om en person använder sin tjänstebil både privat och i tjänsten - istället för
att ha både en privatbil och en firmabil - minskas de fasta kostnaderna genom
att endast en bil behövs. Detta är förmånligt för samhällsekonomin och
arbetsgivaren men inte för förmånstagaren.

Förmånstagaren upptaxeras för hela den fasta kostnaden för bilen. Detta
är orimligt. Det som är bra för både samhälle och arbetsgivare bör naturligtvis
göras förmånligt för mottagaren också. Den samhällsekonomiska vinsten
bör delas lika. Förmånsvärdet bör följaktligen anpassas därefter.

Detta är en direkt parallell till den pågående debatten om nivån på den
skattefria milersättningen.

Tjänstemil/privatmil

Ett system där tjänstebilar främst innehas av personer, som inte använder
dem i tjänsten måste vara fundamentalt felaktigt. Systemet för beskattning
av förmån av fri bil har förvisso blivit enkelt - efter den senaste ”reformen” men
orättfärdigt.

Förmånsvärdet bör inte gynna främst privat körning. En möjlig lösning
vore att bryta ut bensinkostnaderna ur förmånsvärdet och beskatta dem till
verklig kostnad (givetvis med skattefri ersättning för faktiska tjänstemil).

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till nytt system för be

skattning av förmån av fri bil i enlighet med vad som anförts i motio- Mot. 1989/90
nen. Sk356

Stockholm den 22 januari 1990

Per Westerberg (m)