Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk345

av Martin Olsson (c)
Avdraget för arbetsresor

Samhället bör på olika sätt underlätta för barnfamiljerna bl.a. för att de skall
få rimliga ekonomiska förhållanden jämfört med andra familjer och för att
barnen skall få bästa möjliga uppväxtförhållanden.

Både det ekonomiska trycket och de praktiska problemen kan vara besvärande
för många småbarnsföräldrar. Ett praktiskt problem för många är om
de lyckas få plats i barnomsorgen - att före sitt arbete, särskilt om det
börjar tidigt, lämna sina barn till daghem eller dagbarnvårdare. Förlängning
av resvägen till arbetsplatsen på grund av omväg för att lämna sina barn medför
fördyringar, som inte får räknas in i avdrag för resa till och från arbetsplatsen.

Reseavdragen har diskuterats mycket sedan socialdemokraterna i RINK
(utredningen om reformerad inkomstbeskattning) föreslog en stark begränsning
av denna avdragsrätt. Efter kraftfulla protester från bl.a. centerpartiet
tvingades dock socialdemokraterna retirera från detta förslag så att reseavdraget
blev oförändrat, men tyvärr ej uppräknat med hänsyn till den ökade
skattebelastningen på bensinen.

Lika väl som avdrag får göras för resa till och från arbetsplatsen borde det
för att underlätta för småbarnsföräldrarna vara möjligt för dem att få räkna
in lämnande och hämtning av barn i barnomsorgen i sin arbetsresa vid beräkning
av resekostnad och restid. Det är ju inte möjligt för alla att få daghemsplats
eller motsvarande i närheten av sin bostad och eftersom barntillsyn är
en förutsättning för att småbarnsföräldrarna skall kunna ha ett förvärvsarbete
utanför hemmet och därmed få en arbetsinkomst är det befogat att utöka
rätten till reseavdrag på detta sätt.

En sådan reform skulle innebära ett välkommet stöd för berörda småbarnsfamiljer
men den skulle knappast komma att medföra märkbart skattebortfall
för samhället eftersom det endast torde röra sig om en mindre del av
småbarnsföräldrarna, som har sådana förhållanden att den föreslagna regeln
skulle öka deras reseavdrag.

Schablonavdraget på 3 000 kr. vid inkomst av tjänst torde också något begränsa
samhällets skattebortfall på grund av den av mig här föreslagna reformen,
vilken ändock är lika angelägen för de småbarnsfamiljer det gäller.

Jag har tagit upp denna fråga vid flera riksmöten (motionerna
1985/86:Sk333, 1986/87:Sk395 och 1987/88:Sk305). Min och övrigas motioner
med dessa krav har avvisats av riksdagsmajoriteten med motiveringen

att ett avsteg från principen att man vid tidsvinstberäkning bör inkludera uteslutande
tid som går ut för att komma till och från arbetsplatsen skulle kunna
medföra betydande kontroll- och tillämpningssvårigheter.

Det är anmärkningsvärt att påstådda ”kontroll- och tillämpningssvårigheter”
skall få utgöra hinder för en angelägen rättvisereform för berörda föräldrar.

Motsvarande motioner avslogs i fjol (1988/89:SkU20) av majoriteten med
hänvisning till RINK:s arbete och att pågående översyn av skattereglerna
borde avvaktas. Men i reservation av m och fp och i särskilt yttrande av c och
vpk uttalade man sig mycket positivt för en lösning enligt motionskraven.

Det bör enligt min mening vara samhällets strävan att dels underlätta för
småbarnsföräldrar att förena föräldraskap och förvärvsarbete, dels skapa
ökad rättvisa mellan familjer som på olika sätt löser barntillsynen.

Det står nu för länge sedan klart att RINK inte löst denna fråga. Riksdagen
bör därför nu ta ett initiativ för att småbarnsföräldrar skall få den här
begärda skatterättvisan. Detta förslag bör genomföras i år så att det kan
träda i kraft samtidigt som den aviserade stora skattereformen vid kommande
årsskifte. Riksdagen bör därför hos regeringen begära att förslag
skyndsamt utarbetas och framläggs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt för småbarnsföräldrar
att vid beräkning av avdrag för resa till och från arbetet få inräkna
resa och restid för lämnande och hämtning av barn på daghem
eller motsvarande.

Stockholm den 21 januari 1990

Martin Olsson (c)

Mot. 1989/90
Sk345

11