Motion till riksdagen
1989/90: Sk305
av Martin Olsson(c)
Särbeskattning av makars förmögenhet
Skatteregler och andra lagar bör inte få vara sådana att äktenskapet missgynnas.
Reglerna för förmögenhetsskatt innebärande att makars förmögenhet
sambeskattas är ett klart exempel på lagstiftning som missgynnar äktenskapet.
Dessa regler kan inte anses stå i överensstämmelse med de grundläggande
principerna i äktenskapsbalken som gäller sedan den 1 januari 1988
och som i denna del ej innebar några ändringar jämfört med tidigare lagstiftning.
I 1 kap. 3 § äktenskapsbalken anges att ”varje make råder över sin egendom
och svarar för sina skulder”. I specialmotiveringen till nämnda paragraf
framgår att den anger ”en av de grundläggande principerna i den nordiska
egendomsordningen för makar och att den bygger på att det gäller egendomsskillnad
mellan makar så länge äktenskapet består”. ”Var och en av
makarna räder således ensam över sin egendom” påpekade justitieministern
ytterligare i propositionen.
Med hänsyn till att nämnda principer om makars egendomsförhållanden
fastslagits och fastställts av riksdagen i och med fastställande av den nya äktenskapsbalken
bör det nu vara självklart att makars förmögenhet skall beskattas
var för sig. Ingående av äktenskap, som ju i allt större utsträckning är
en förening av två ekonomiskt självständiga personer, skall inte få påverka
skattesituationen när det gäller deras förmögenhet.
Gränsen för förmögenhetsskatt är från och med i år 800 000 kronor. Med
gällande skatteregler kan alltså två personer före giftermålet ha 800 000 kronor
vardera utan att betala förmögenhetsskatt. När de gift sig med varandra
blir de ju inte ur ekonomisk synpunkt mer förmögna, men då drabbas de med
exakt samma förmögenhet som före äktenskapets ingående - av 12000
kronor i förmögenhetsskatt, för vilket krävs en inkomstökning av minst
24000 kronor, eftersom förmögenhetsskatten betalas med beskattade medel.
Krav på särbeskattning av makars förmögenhet har framförts vid många
tillfällen i riksdagsmotioner, bl.a. av mig senast i motionerna 1988/89:Sk302
och 1989/90:Sk20. Riksdagsmajoriteten har dock avvisat kraven. Fram
t.o.m. 1987 anfördes att resultatet av familjelagssakkunnigas arbete skulle
avvaktas. Men i samband med framläggande av förslag till ny äktenskapsbalk
och ändrade arvsregler och vissa ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen
framlade regeringen inga förslag om övergång till särbeskattning
av makars förmögenhet. 1988 års motion avslogs (SkU 1987/88:25) med hänvisning
till att pågående översynsarbete inom finansdepartementet och
RINK borde avvaktas innan ställning tas till frågan om särbeskattning m.m.
Min motion 1988/89: Sk302 väckt under den allmänna motionstiden i fjol
avslogs (1988/89:SkU20) med motivering att det ”... pågår ett utredningsarbete
inom finansdepartementet - parallellt med RINK (utredningen om reformerad
inkomstbeskattning) - ett arbete med översyn av förmögenhetsbeskattningen
med avseende på bl.a. eventuell särbeskattning.”
I den i höstas avlämnade propositionen 1989/90:50 om inkomstskatten
1990 m.m. föreslogs bl.a. - och mot bakgrund av de höjda taxeringsvärdena
på villor - vissa justeringar av gränserna för förmögenhetsbeskattningen.
Några förslag till ändringar av grunderna för denna beskattning föreslogs
däremot inte. Finansministern angav att han hade för avsikt att återkomma
till behovet av materiella förändringar av förmögenhetsbeskattningen efter
remissbehandling av ett förslag till enklare och mera likformiga regler för
denna beskattning.
Inga som helst löften gavs dock i nämnda proposition om att regeringen
skulle ha för avsikt att föreslå avskaffande av sambeskattningen av makars
förmögenheter. Eftersom jag ser - och såg - det som väsentligt att även
denna rest av sambeskattning avskaffas senast i och med genomförande av
den planerade stora skattereformen väckte jag i anledning av nämnda proposition
motionen 1989/90:Sk20 med krav på riksdagsuttalande om denna
sambeskattnings upphörande från och med 1991. Även denna motion avslogs
(1989/90:SkU10) med hänvisning till pågående överväganden inom finansdepartementet.
Till betänkandet fogade utskottets centerpartister, moderater
och miljöpartister reservationen nr 38 i vilken min och övrigas motsvarande
motioner tillstyrktes, varvid bl.a. erinrades om att sambeskattningen
av makars B-inkomster slopats.
Med hänsyn till att riksdagsmajoriteten inte gjorde något uttalande i höstas
om sambeskattningens upphörande är det nu väsentligt att ett sådant uttalande
görs så snart som möjligt för att påverka inriktningen av det pågående
arbetet på ”århundradets skattereform”.
Sammanfattningsvis talar nu flera mycket starka skäl för att nu avskaffa
systemet med sambeskattning av makars förmögenhet nämligen bl.a. dels
att sambeskattningen av makars B-inkomster slopats från och med 1988 års
taxering, dels att det nuvarande systemet diskriminerar äktenskapet, dels
även att sambeskattningen inte kan anses stå i överensstämmelse med de familjerättsliga
grunderna för äktenskapet, som ju innebär att var och en av
makarna - så länge äktenskapet består - äger och förfogar ensam över sin
egendom.
Vad gäller slopande av sambeskattning av barns och föräldrars samt av
fosterbarns och fosterföräldrars förmögenhet har jag i dag tillsammans med
Gunhild Bolander väckt en särskild motion med detta krav.
Mot. 1989/90
Sk305
8
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av sambeskattningen
av makars förmögenhet fr.o.m. 1991.
Stockholm den 10 januari 1990
Martin Olsson (c)
Mot. 1989/90
Sk305
9