Motion till riksdagen
1989/90:Skl30

av Kjell Johansson m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1989/90:150 Förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1990/91, m.m. (kompletteringsproposition)

1.Bakgrund

Riksdagen beslutade under hösten 1987 att ansvaret för den löpande folkbokföringen
skall flyttas över från pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna
den 1 juli 1991. Även försäkringskassorna skall enligt riksdagsbeslutet
medverka i det framtida folkbokföringsarbetet. Inför denna organisationsförändring
tillsattes en organisationskommitté som nyligen avgett ett
delbetänkande (SOU 1990:18) Lag om folkbokföringsregister m.m. Delbetänkandet
remissbehandlas för närvarande.

I propositionen föreslås nu för budgetåret 1990/91 att 370 milj.kr. skall anslås
för genomförande av folkbokföringsreformen. I motiveringen till förslaget
anger finansministern att han redan nu är beredd att förorda en lösning
på frågan om datorstöd m.m. för folkbokföringen i huvudsak enligt de riktlinjer
kommittén har dragit upp.

Kommitténs förslag innebär att folkbokföringen i varje fall inledningsvis
skall utgöra en särskild grupp inom skattekontoret. Försäkringskassorna
skall medverka i arbetet genom att informera, tillhandahålla blanketter,
hjälpa enskilda att fylla i blanketter samt kontrollera anmälningar. För att
tillgodose samhällets behov av basuppgifter inrättas ett centralt folkbokföringsregister
som ersättning för de nuvarande länsregistren. I de centrala registren
lagras endast aktuella uppgifter. Historik rörande folkbokförda personer
förekommer således endast i de lokala registren. Förslaget är anpassat
till skatteförvaltningens nya organisation med en skattemyndighet för varje
län och därunder ett antal lokala skattekontor. Driftskostnaderna för den
nya organisationen beräknas till drygt 290 milj.kr. per år i 1989 års pris- och
löneläge. För genomförande av reformen föreslår regeringen att det anvisas
ett reservationsanslag på 370 milj.kr. för budgetåret 1990/91.

2. Folkpartiets uppfattning

Enligt folkpartiets mening är det riktigt att föra över folkbokföringen från
svenska kyrkan till en borgerlig myndighet. Vi har för vår del understrukit
att detta inte innebär någon kritik av det sätt på vilket verksamheten skötts.
Tvärtom underströk vi i vår reservation i skatteutskottet (SkU 1987/88:2) att

den löpande folkbokföringen i kyrkans regi har fungerat väl, trots att angelägna
krav på rationaliseringar fick anstå under lång tid i avvaktan på beslut
i organisationsfrågan.

Vårt ställningstagande i principfrågan motiveras av religionsfrihetsskäl.
Som vi framhöll 1987 är det inte tillfredsställande att personer som inte är
medlemmar av svenska kyrkan skall vara hänvisade till den kyrkliga myndigheten
när de behöver kontakt med folkbokföringen. Kritik hade på denna
punkt framförts bl.a. av en rad religiösa samfund.

När beslutet om att föra över folkbokföringen från svenska kyrkan till en
borgerlig myndighet fattades 1987 förordade emellertid folkpartiet en annan
organisatorisk lösning än riksdagsmajoriteten (s-vpk).

Riksdagsbeslutet innebar att de lokala skattemyndigheterna fr.o.m. 1 juli
1991 skall sköta den lokala folkbokföringen. Vi förordade i stället försäkringskassorna
som ny huvudman för folkbokföringen främst med hänvisning
till allmänhetens krav på service och av regionalpolitiska motiv - med tanke
på att försäkringskassorna har betydligt fler lokalkontor än skattemyndigheterna.

Vi beklagar att riksdagsmajoriteten inte biföll vår motion utan valde en
annan linje. Vi har därefter betraktat frågan som avgjord och - bl.a. med
tanke på det omfattande organisationsarbete som pågått - inte funnit det
meningsfullt att upprepa vårt förslag.

Organisationskommitténs delbetänkande remissbehandlas för närvarande.
Remisstiden går ut den 6 juni i år. Endast ett mindre antal av remissinstanserna
har hunnit avge remissvar. Trots detta föreslår regeringen att
riksdagen redan nu skall ta ställning till förslaget. Vi finner denna handläggning
av ärendet mycket anmärkningsvärd. Först bör ett förslag genomgå sedvanlig
remissbehandling. Först därefter är det brukligt att regeringen lägger
fram eventuella förslag till riksdagen.

Denna ordning är givetvis inte bara en formalitet. Avsikten är att erforderligt
beslutsunderlag skall finnas tillgängligt innan regering och riksdag tar
ställning. Regeringens agerande är särskilt märkligt med tanke på att den ju
själv - genom att fastställa remisslista och remisstid - har lagt fast de förutsättningar
som den nu är beredd att frångå. Det är nonchalant att först be
remissinstanser om synpunkter för att därefter ta ställning utan att invänta
vad alla tillfrågade har att säga.

Enligt folkpartiets mening bör detta ärende beredas i sedvanlig ordning inte
minst med tanke på de stora belopp som berörs. Erforderliga medel för
genomförande av folkbokföringsreformen bör ställas till förfogande men
först sedan organisationskommitténs förslag beretts i sedvanlig ordning.
Riksdagen bör således avslå regeringens förslag och i stället uppmana regeringen
att återkomma med äskande om nödvändiga resurser för budgetåret
1990/91 i tilläggsbudget. Därvid kan regeringen också redovisa de övriga
ställningstaganden till kommitténs förslag som anses nödvändiga i samband
med att pengarna anslås.

Denna ordning skulle medge att samtliga remissinstanser ges möjlighet att
inkomma med sina synpunkter och innebär alltså att frågan om genomförande
av folkbokföringsreformen skjuts till hösten 1990 för avgörande.

Mot. 1989/90

Skl30

8

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen med avslag på regeringens begäran om 370 milj.kr. för
folkbokföringens genomförande som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om genomförandet av folkbokföringsreformen
och om att regeringen bör återkomma i frågan i tilläggsbudget
för ställningstagande hösten 1990.

Stockholm den 10 maj 1990

Kjell Johansson (fp)

Leif Olsson (fp) Isa Halvarsson (fp)

Anne Wibble (fp)

Mot. 1989/90

Skl30

9