Motion till riksdagen
1989/90: Sk 129
av Bengt Kindbom (c)
med anledning av prop. 1989/90:150 Förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1990/91, m.m. (kompletteringsproposition)
Centerpartiet är motståndare till förändrat huvudmannaskap för folkbokföringen.
När riksdagen på hösten 1987 fattade beslut om att flytta över uppgifterna
som lokal folkbokföringsmyndighet från pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna
skedde detta under vissa bestämda förutsättningar.
1. Försäkringskassornas medverkan
En grundläggande förutsättning för 1987 års riksdagsbeslut var att försäkringskassorna
skulle ges en framtida roll i folkbokföringsarbetet. Syftet härmed
var främst att ge en tillfredsställande närservice till allmänheten. I själva
verket får det anses klart att detta var en förutsättning för att det skulle vara
möjligt att få majoritet för beslutet vid omröstningen i kammaren.
Av skatteutskottets betänkande (SkU 1987/88:16) framgår hur man inom
utskottet förutsatt att försäkringskassornas medverkan i folkbokföringsarbetet
skall ske.
I regeringens nu föreliggande proposition avfärdas försäkringskassornas
medverkan på drygt två rader där det sägs att kassorna skall medverka i folkbokföringsarbetet
"genom att informera, tillhandahålla blanketter, hjälpa
enskilda att fylla i blanketter samt att kontrollera anmälningar”.
Det är utomordentligt anmärkningsvärt att de av riksdagen klart uttalade
riktlinjerna beträffande försäkringskassornas medverkan inte blivit fullföljda
i förberedelsearbetet. Det bör därför framstå som självklart att riksdagen
redan på denna grund måste ompröva sitt ställningstagande till folkbokföringsreformen.
2. Merbelastningen på statsbudgeten
Riksdagen har vid sitt beslut om folkbokföringsreformen på hösten 1987 förutsatt
att merbelastningen på statsbudgeten till följd av reformen skulle
komma att uppgå till ca 250 miljoner kr. per år. Vilket års prisnivå som därvid
avses, framgår inte. Om man utgår från att det är 1986 års prisnivå som
avses skulle, såsom också framhålles i regeringens nu föreliggande förslag,
den av riksdagen sålunda fastlagda nivån ligga på drygt 295 milj. kr. Detta
belopp är också precis det belopp organisationskommittén räknat fram som
driftkostnad för den nya, tillkommande organisationen.
1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr SkI27-131
Emellertid har kommittén förbisett att ta med ett antal kostnadsposter
som har otvetydigt samband med reformen.
I första hand är det här fråga om de kostnader som har samband med den
av riksdagen förutsatta medverkan av försäkringskassorna.
Redan regeringens nu föreliggande proposition förutsätter en viss, om än
mycket begränsad insats från kassornas sida. Bl.a. menar regeringen ju att
dessa skall ”informera” och ”kontrollera anmälningar”. Även om arbetsuppgifterna
är blygsamma till sin omfattning måste man ändock räkna med utbildningsinsatser
och måhända med en viss personalökning. Helt annorlunda
skulle det dock ställa sig om organisationskommittén och regeringen i
sitt förberedelsearbete utgått från de av riksdagen beslutade riktlinjerna för
den nya folkbokföringsorganisationen. Eftersom försäkringskassorna, med
sina 437 lokalkontor, enligt dessa förutsattes bli integrerade och få en aktiv
roll i folkbokföringsarbetet skulle den totala kostnadsbilden helt säkert ha
blivit annorlunda och hamnat på sammantaget högre nivå än vad som nu redovisas.
Skall man såsom riksdagen alltså förutsatt, åstadkomma en ny folkbokföringsorganisation
som uppfyller rimliga krav på närservice måste man
alltså räkna tillkommande kostnader som sannolikt är mycket betydande.
Vidare bör här påpekas att regeringen i propositionen anger att reformen
medför engångsutgifter om 320 miljoner kr. För att få en rättvisande bild av
reformens verkliga kostnad och för att kunna få en jämförelse med nuvarande
kostnadssituation för folkbokföringen, bör engångskostnaden periodiseras
på ett lämpligt antal år. Fördelat på 15 år efter annuitetsmetoden
skulle den periodiserade årliga kalkylkostnaden komma att uppgå till ca 45
miljoner kr. Denna kostnad bör givetvis även belasta kalkylen när man bedömer
om reformen håller sig inom den kostnadsram riksdagen angivit.
Ytterligare en kostnadspost som är att hänföra till statsbudgeten har regeringen
i propositionen valt att föra vid sidan av kostnadsberäkningen. Det
gäller det framtida handhavandet av de nuvarande kyrkobokföringsarkiven
som förses med material t.o.m. 30 juni 1991.
Enligt regeringen skall denna fråga utredas av arkivdepåkommittén varvid
man förutsätter att övertagandet av kyrkobokföringsarkiven skall ske inom
den ram för den totala merbelastningen på statsbudgeten som riksdagen lagt
fast. Kostnaden för arkiven har, enligt vad som uppgivits från regeringskansliet,
beräknats uppgå till 23 miljoner kr. per år. Eftersom den av riksdagen
beslutade kostnadsramen redan tagits i anspråk för driften av det nya systemet,
måste handhavandet av kyrkobokföringsarkiven uppenbarligen bli en
kostnad som tillkommer utöver ramen.
Sammanfattningsvis kan effekterna på statsbudgeten anges enligt följande:
1. Merbelastning årligen på statsbudgeten enligt 290 milj.kr.
propositionen.
Merkostnader för försäkringskassornas 65 milj.kr.
medverkan för att uppnå den servicenivå riksdagen
förutsatt. Okänt belopp. Kan i ett räkneexempel
upptas till mellan 50 och 100 milj.kr.
Uppskattas här till 150000 kr.
per lokalkontor.
Mot. 1989/90
Sk129 '
4
2. Periodiserad kostnad för engångsutgifter 45 milj.kr.
3. Kostnad för arkiv 23 milj.kr.
Summa årlig merbelastning enligt av riksdagen 423 milj. kr.
givna förutsättningar eller 45 % högre än den av riksdagen
givna ramen 290 milj.kr.
Av statsverkets nuvarande kostnader för folkbokföringsverksamheten, som
i organisationskommitténs anslagsframställning uppges till 81 milj.kr. per år,
avses i den nya organisationen 71 milj.kr. kvarstå. Summa kostnader i det
nya folkbokföringssystemet således 423 + 71 = 494 milj .kr. per år i ett exempel
med de angivna förutsättningarna.
I samma anslagsframställning anges totalkostnaden för den nuvarande organisationen
till 485 milj.kr. En ny organisation enligt riksdagens riktlinjer
skulle således bli 9 milj.kr. billigare med de förutsättningar som anges i räkneexemplet.
Hänsyn har då inte tagits till den rationaliseringspotential som
finns i nuvarande delvis mycket orationella system och inte heller har belastats
de kostnader som under alla förhållanden kommer att finnas kvar hos
de kyrkliga kommunerna.
3. Samhällsekonomiska effekter
Förutom de statsfinansiella effekter som följer en folkbokföringsreform
uppkommer samhällsekonomiska effekter i vidare mån. Främst består dessa
i de personal- och lokalkostnader som de nuvarande huvudmännen i de
kyrkliga kommunerna har. Dessa resurser kommer dels att behöva tas i anspråk
för den kvarstående kyrkobokföringen som församlingarna behöver
för sina egna behov men till stor del är det fråga om kostnader-främst då för
lokaler - som inte kommer att kunna avvecklas ens på lång sikt. I centerns
partimotion (mot. 1989/90:Fi74) har dessa kostnader angivits till 180 milj.
kr. per år. Detta belopp är sannolikt i underkant eftersom det senare visat
sig att pastoraten av olika skäl kommer att behålla den större andel (cirka
hälften) av den nuvarande kontorspersonalen än vad som tidigare antagits.
Detta innebär i sin tur problem för skatteförvaltningen att bemanna den nya
organisationen med kompetent personal.
Sammanfattningsvis kan beträffande det läge som folkbokföringsreformen
befinner sig i, följande sägas.
Organisationskommittén inom regeringskansliet har inte lyckats i sina försök
att presentera en godtagbar ny folkbokföringsorganisation. Det nu föreliggande
förslaget uppfyller inte den av riksdagen förutsatta servicenivån till
allmänheten. Därjämte har kostnaderna för statsbudgeten underskattats genom
att utgiftsposter lagts vid sidan av kalkylen. Men har alltså i dubbelt
avseende inte fullföljt vad riksdagen förutsatt.
Om försäkringskassorna skulle ha getts den roll i folkbokföringen som
riksdagen angett skulle den sammanlagda kostnaden för en ny folkbokföringsorganisation,
redan vad gäller statsbudgeten, bli högre än vad som är
fallet med den nuvarande organisationen där de kyrkliga kommunerna ansvarar
för huvuddelen av finansieringen.
Mot. 1989/90
Skl29
5
I det trängda läge som statens ekonomi och samhällsekonomin befinner
sig vore det oförsvarligt av riksdagen att anslå medel till en ny folkbokföringsorganisation
- där riksdagens uttalade förutsättningar i dubbel mening inte infriats,
- när i det rådande statsfinansiella läget en helt onödig och onyttig kostnadspost
påförs statsbudgeten,
- när en samhällsekonomisk merkostnad är helt ofrånkomlig.
Respekten för av riksdagen beslutade riktlinjer och självklara hänsyn till den
samhällsekonomiska situationen kräver att folkbokföringsreformen stoppas
eller ges en väsentligen annan inriktning. Riksdagen bör därför avslå regeringens
framställning om anslag under sjunde huvudtiteln till folkbokföringsreformen
370 milj.kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1989/90:150 bil. 4 sjunde huvudtiteln
punkt 3.
Stockholm den 10 maj 1990
Mot. 1989/90
Skl29
Bengt Kindbom (c)