Motion till riksdagen
1989/90: Sf623

av Rune Backlund m.fl. (c)

En utvärdering av riksdagens mål för
invandrarpolitiken

Riksdagen beslöt 1984 att de riktlinjer för invandrarpolitiken som fastställdes
i mitten av 70-talet ska fortsätta att gälla som mål för samhällets insatser.
Riktlinjerna brukar delas upp i tre huvudmål, nämligen jämlikhet, valfrihet
och samverkan.

Jämlikhetsmålet bör ses som det mera övergripande målet för invandrarpolitiken.
Det innebär att man dels ska uppnå lika rättigheter, dels ha likvärdiga
möjligheter. Invandrarna ska alltså behandlas på samma sätt som övriga
medborgare inom ramen för den generella politik som fastställs för olika
samhällsområden som t.ex. arbetsmarknad, bostad och utbildning. För att
invandrarna ska kunna behandlas på ett likvärdigt sätt krävs det oftast särskilda
riktade insatser. Varje myndighet har ett ansvar för att sådana åtgärder
vidtas när så behövs.

Valfrihetsmålet ger invandrarna rätt att kunna leva och verka i den
svenska samhällsgemenskapen och samtidigt behålla och utveckla sitt kulturarv.
Det ska dock ske inom ramen för de grundläggande normer som i
det svenska samhället gäller för mänsklig samlevnad och respekt för andra
människor.

Det tredje målet, samverkansmålet, innebär att en ömsesidig samverkan
bör komma till stånd mellan invandrare och majoritetsbefolkningen. Målet
inbegriper tolerans och gemenskap mellan människor av olika ursprung. Invandrarpolitiken
ska också präglas av en vilja att utveckla goda etniska relationer
i det svenska samhället så att alla som bor där ska kunna leva i trygghet
och åtnjuta tolerans och respekt för sitt ursprung.

Förändrade förhållanden

Det har förflutit mer än femton år sedan riktlinjerna formulerades första
gången. Det skedde då i skuggan av en stor arbetskraftsinvandring i slutet
av 60-talet. Under 70-talet och framför allt 80-talet har invandringen till vårt
land ändrat karaktär. I mitten av 70-talet kom de första större grupperna av
flyktingar som hade sina rötter i världsdelar utanför Europa. De senaste fem
åren har den gruppen dominerat i vår flyktingmottagning. Det kulturella,
språkliga och religiösa avståndet mellan dem som kommer och det samhälle
de möter har därmed blivit större än vad det var för ett par årtionden sedan.
Detta ställer speciella krav på samhället.

Efterkrigstidens flyktingar och arbetskraftsinvandrarna från Norden och
Sydeuropa är idag mitt uppe i generationsväxlingar. De har under sin tid i
vårt land hunnit få både barn och barnbarn. Många av dessa tidiga invandrare
är idag pensionärer eller kommer att bli det under de närmaste åren.

Hur uppfylls de invandrarpolitiska målen?

Redan en ytlig granskning av några olika samhällsområden ger vid handen
att riksdagens mål om jämlikhet, valfrihet och samverkan långt ifrån idag
uppfylls på det sätt som var tänkt. Några exempel får belysa det aktuella läget
inom några för invandrarna betydelsefulla samhällsområden.

Arbetsmarknaden

Trots det mycket goda arbetsmarknadsläget är arbetslösheten bland utländska
medborgare dubbelt så hög som bland svenskar. Akademiker med
invandrarbakgrund har det speciellt svårt att få arbete inom sitt utbildningsområde.
Markant är också skillnaden i arbetslöshet när det gäller ungdomar.
Andra generationens invandrare uppvisar betydligt större arbetslöshet än
sina jämnåriga svenska kamrater.

Skolan

Undersökningar visar att en större andel av invandrareleverna i skolan har
problem och behöver extra hjälp. En lägre andel av eleverna med annat
hemspråk än svenska söker sig vidare till gymnasiet och till högskolan. Studieavbrott
är vanligare bland invandrarelever än övriga.

Åldringsvården

Få kommuner har planerat sin åldringsvård för att under de närmaste åren
framöver ta emot betydande grupper av pensionärer med invandrarbakgrund.
Utbildad tvåspråkig vårdpersonal saknas på många av de institutioner
som idag tar emot äldre och sjuka invandrare.

Radio och TV

Utbudet av program på invandrarspråk är starkt begränsat. Sändningar på
nya språk har oftast skett på bekostnad av redan etablerade språk.

Stödet till föreningar, tidningar, kyrkor och kultur

Stödet till invandrarnas organisationer, tidningar, kyrkor och kultur har
långsamt urholkats genom att anslagen inte har fullt ut räknats upp i förhållande
till pris- och löneutvecklingen. Det har blivit svårare för flera ”gamla”
grupper att behålla och utveckla sin kultur.

Diskriminering

Trots att allmänna opinionen gått i riktning mot större tolerans och ökad förståelse
för invandrare har antalet fall av diskriminering och främlingsfientlighet
ökat.

Mot. 1989/90

Sf623

16

Riksdagens ansvar

Mot. 1989/90

Sf623

Eniga riksdagar har vid två tillfällen fastställt målen för invandrarpolitiken.
Riksdagen har därmed också ett ansvar för att målen uppfylls i samhället.
Finns det uppenbara brister bör också riksdagen ta initiativ till åtgärder som
löser problemen.

Av den kortfattade redovisningen framgår att de invandrarpolitiska målen
idag inte är uppfyllda på flera viktiga samhällsområden. Vi anser därför att
riksdagen hos regeringen ska begära en grundlig utvärdering av hur de invandrarpolitiska
riktlinjerna efterlevs i samhället. Utvärderingens resultat
bör sedan ligga till grund för ett åtgärdsprogram som kan genomföras under
första hälften av 1990-talet.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av hur de övergripande
målen för invandrarpolitiken uppfylls inom olika samhällssektorer.

Stockholm i januari 1990

Rune Backlund (c)

Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c)

Karin Israelsson (c)

Göran Engström (c)

Roland Larsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)

17