Motion till riksdagen
1989/90:Sf618

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Flyktingpolitiken

Mot.

1989/90

Sf618-625

Vänsterpartiet kommunisterna anser att vi i Sverige i förhållande till vår levnadsstandard,
vår inkomst per capita, våra demokratiska traditioner och arbetarrörelsens
grundläggande värderingar om internationell solidaritet
borde ha en mer generös flyktingpolitik. Vpk anser också att vaktslående
om en generös och human flyktingpolitik nu är viktigare än någonsin.

1 samband med förverkligande av en generös och human flyktingpolitik
prövas en rad grundläggande värderingar. Värderingar som humanism, solidaritet,
medmänsklighet, alla människors lika värde osv. utgör grundstenar
för ett solidariskt samhälle.

Vpk anser att vi inte har råd att kompromissa bort de värderingarna för
att en human och generös flyktingpolitik innebär vissa administrativa kostnader
i initialskedet.

Särskilt i dag, när flyktingproblemen i världen är mycket stora och växande,
bör Sverige framstå som ett positivt exempel. I dag är det de fattiga
och underutvecklade länderna i tredje världen som bär den största delen av
bördan av flyktingströmmarna, medan de högt industrialiseiade länderna i
Europa anstränger sig att bygga vattentäta murar omkring sig för att skydda
sig mot flyktingtillströmningen.

Internationella initiativ nödvändiga

Alla initierade bedömare på flyktingpolitikens område är medvetna om att
ett land inte kan föra en flyktingpolitik som är helt oberoende av sin omgivning.

Självklart är det så att oavsett om Sverige harmonieras med EG eller inte
på det här området kommer EG:s och Europas restriktivare flyktingpolitik
att påverka också oss.

Sverige kan inte som enskilt land ta emot de flyktingströmmar som utestängs
från EG. Det troliga är att vi kommer att tvingas föra en restriktivare
politik. Vi i Sverige kommer att tvingas överge vår rätt att självständigt utforma
en politik som utgår från våra egna värderingar, resurser och möjligheter.

Därför är det helt nödvändigt och brådskande med initiativ på statsministernivå
och inom FN:s ram som kan påverka de övriga europeiska länderna

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr S/618-625

att inta en humanare och generösare hållning gentemot flyktingarna. Varje
uteblivet initiativ på området leder obönhörligen på sikt till en restriktivare
politik i Sverige.

Sverige skall ha en human flyktingpolitik

Vpk konstaterar att regeringen har börjat anpassningen till den restriktivare
flyktingpolitiken i Europa. Den svenska regeringens beslut 14 december
1989 att med hänvisning till 3 kap. 4§ andra stycket 2 utlänningslagen inte
längre ge skydd i Sverige åt krigsvägrare och s.k. de facto-flyktingar om inte
”särskilt starka skyddsbehov” föreligger, innebär att regeringen infört ett
tidsobestämt undantagstillstånd för mänskliga rättigheter. Det finns skäl att
frukta att regeringens avsikt är att detta tillstånd senare skall permanentas.

Människor som till den 14 december 1989 haft rätt att få skydd i Sverige
mot krig och kränkningar av mänskliga rättigheter skall nu avvisas till sina
hemländer, till fortsatta kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Sverige har genom att underteckna internationella konventioner och förklaringar
om mänskliga rättigheter åtagit sig att respektera dem. Om regeringen
avvisar asylsökande människor till allvarliga kränkningar av deras
mänskliga rättigheter har Sverige åsidosatt sina internationella åtaganden.

Genom att ge lägre prioritet åt skyddsbehövande asylsökande människors
mänskliga rättigheter försvagas hela försvaret av de mänskliga rättigheterna,
i förlängningen också för dem som har uppehållstillstånd och för dem som
är svenska medborgare.

Som skäl för denna drastiska förändring av den svenska flyktingpolitiken
åberopar regeringen att invandrarverkets förläggningskapacitet är överansträngd,
att det är stora problem att utplacera flyktingar med uppehålls- och
arbetstillstånd i kommunerna och att Invandrarverkets personal är utarbetad.
Detta är administrativa problem som är självförvållade och som kan lösas
med god vilja och större flexibilitet. Det kan heller aldrig godtas att problem
i vårt flyktingmottagande löses genom att vi ensidigt beslutar vägra att
ge skyddsbehövande den fristad de är i behov av. I ett krisläge bör regeringen
inleda konsultationer med FN:s flyktingkommissariat och begära fördelning
av de asylsökande på andra konventionsstater.

Vpk anser att bestämmelsen i 3 kap. 4 § andra stycket 2 utlänningslagen
om särskilda skäl att inte bevilja asyl bör avskaffas och att 3 kap. 4 § andra
stycket 1 om synnerliga skäl skall gälla även för dem som omfattas av 3 kap.
1 § 2 och 3.

Rättssäkerheten viktig

Retroaktiviteten i beslutet är utomordentligt stötande ur rättssäkerhetssynpunkt.
Det anses som grundläggande för en rättsstat med förbud mot retroaktiv
strafflagstiftning. De motiv som är bärande för denna princip är lika
starka när det gäller grundläggande bestämmelse om vilka som har rätt till
skydd mot krig och kränkningar av mänskliga rättigheter. Beslutet om retroaktivitet
är en allvarlig belastning för Sveriges anseende som rättsstat.

Vpk anser att det ur rättssäkerhetssynpunkt är mycket betänkligt med generella
beslut om uppehållstillstånd för alla som gjort ansökan om uppehålls

Mot. 1989/90

Sf618

2

tillstånd före ett visst datum och ej fått slutligt beslut. Avsteg från principen
om att ärendena skall avgöras individuellt och efter samma måttstock kan
inte godtas oavsett om de generella besluten är positiva eller negativa för
den enskilde. Det viktigaste måste vara att bevara rättssäkerheten i systemet.

Advokatjour

Sedan början av 1989 har kontakter förevarit mellan Statens Invandrarverk
och Sveriges Advokatsamfund om inrättandet av en advokatjour för asylärenden
där avvisning med omedelbar verkställighet är aktuell.

Invandrarverket har till en början intagit en positiv hållning till en advokatjour.
I oktober meddelade verket att man inte ansåg något behov föreligga
för en sådan verksamhet.

Advokatsamfundet och frivilligorganisationer som arbetar med flyktingfrågor
anser fortfarande att inrättandet av en advokatjour är av stor betydelse
för att höja rättssäkerheten i dessa ärenden. Representanten för FN:s
flyktingkommissariat i Stockholm har också i en skrivelse till statsrådet
Lööw 1989-11-07 framhållit den stora positiva betydelse inrättandet av en
jourverksamhet skulle ha. Statsrådet Lööw har förklarat att regeringsbeslutet
1989-12-14 kommer att innebära att det för många fler ärenden än tidigare
kommer att gälla omedelbar verkställighet efter ett avvisningsbeslut
från invandrarverket. Detta gör avsaknaden av en advokatjour ännu allvarligare.
Vpk anser att en sådan snarast bör inrättas.

Dokumentation om praxis i asylärenden

Riksdagen har i samband med antagandet av den nya utlänningslagen utgått
från att invandrarverket i samband med verkets decentralisering skulle ombesörja
dokumentation och spridning av praxis i asylärenden. Så har ej skett.
Detta är allvarligt eftersom många bestämmelser får sin innebörd genom lagens
tolkning i de enskilda fallen. Genom att ingen praxis redovisas berövas
riksdagen möjligheten att följa eventuella ändringar i praxis i strid med lagstiftningens
intentioner. Detta är utomordentligt allvarligt ur demokratisk
synpunkt. Vpk anser att regeringen bör uppdra åt invandrarverket att sammanställa
och redovisa tillämpad praxis. Behovet av en sådan redogörelse är
också stort för de asylsökande själva och deras juridiska ombud.

Motivera besluten i asylärenden

De nya regler i sekretesslagen som antogs samtidigt med den nya utlänningslagen
har som ändamål att möjliggöra verkliga beslutsmotiveringar i avlägsnandeärenden.
Det har visat sig att inga förändringar skett hos invandrarverket
på denna punkt efter att den nya lagstiftningen trätt i kraft och börjat
tillämpas. Detta utgör en avgörande brist ur rättssäkerhetssynpunkt. För
den asylsökande är det omöjligt att bedöma grunderna för ett avvisningsbeslut
om ingen redovisning sker genom beslutsmotivering. Den asylsökandes
juridiska ombud kan inte heller utnyttja besvärsrätten på ett effektivt sätt
om skälen för ett avslag inte redovisas. Vpk anser det nödvändigt att regeringen
uppdrar åt invandrarverket att motivera besluten i asylärenden.

Mot. 1989/90

Sf618

3

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr S/618-625

Riktlinjer för besöksvisering

Riksdagen har beträffande besöksviseringar antagit de riktlinjer som anges
i prop. 1983/84:144.1 särskilt ömmande fall skall besöksvisering beviljas om
det inte framstår som uppenbart att avsikten med besöket är en annan. I övriga
fall skall besöksvisering beviljas om det inte framstår som sannolikt att
avsikten med besöket är en annan än den uppgivna. I regeringens skrivelser
om flyktingpolitiken 1987/88:157 och 1988/89:82 redovisas att invandrarverkets
styrelse mot bakgrund av en avhoppsfrekvens på 20-25 % beträffande
iranska medborgare beslutat att de sökande själva får göra troligt att syftet
med resan till Sverige är besök och inget annat. Statssekreterare Bo Göransson
uppgav i en intervju i Dagens Nyheter 1989-09-27 att propositionens riktlinjer
härigenom upphävts inte bara för medborgare från Iran utan även från
Libanon, Turkiet, Pakistan, Bangladesh och Syrien. Vpk anser att medborgare
från dessa länder härigenom diskrimineras på ett icke godtagbart sätt.
Detta leder också till mycket svåra familjetragedier. Viseringspolitiken påminner
starkt om den som tillämpades gentemot judar från Tyskland före
andra världskriget. Riksdagen bör därför uttala att riktlinjerna beträffande
besöksvisering i prop. 1983/84:144 fortfarande är giltiga.

Det kommunala flyktingmottagandet

Vänsterpartiet kommunisterna anser att det måste skapas vissa förutsättningar
för att förverkliga den humana och generösa flyktingpolitik som riksdagen
har beslutat. Den viktigaste frågan idag är svårigheterna som det kommunala
flyktingmottagandet har. Att vi lyckas lösa det problemet är av avgörande
betydelse för den framtida flyktingpolitiken.

Varje år betalar invandrarverket hundratals miljoner kronor till olika privatpersoner,
som skor sig på invandrarverkets desperata behov av att hitta
tak över huvudet för flyktingar. Mot denna bakgrund anser vpk att man inte
längre kan tala om en human och generös flyktingpolitik, om man inte löser
de problem som är förknippade med det kommunala flyktingmottagandet.

Inte heller den nya omorganisationen av invandrarverket, som förhoppningsvis
skall förkorta väntetiderna, kan förverkligas om ingenting görs på
det här området. Förkortningen av de ofta omdebatterade och rättvist kritiserade
väntetiderna, liksom förläggningsvistelsetiden, är direkt beroende av
kommunernas benägenhet att ta emot flyktingar. Denna påverkas i sin tur
av bostadsbristen.

Vad gäller bostadssituationen för flyktingar har vpk redan tidigare föreslagit
en kraftfull satsning på tillfälliga genomgångsbostäder för alla som är i
omedelbart behov av en bostad. Bostadssökande som erhåller tillfällighetsbostad
skall behålla sin plats i den ordinarie bostadskön. Detta för att garantera
att boendeformen inte får bli permanent.

Invandrarverkets målsättning enligt principbeslut om ny organisation och
om avarbetning av balansen av tillståndsärenden liksom förläggningsbeläggningen
kommer helt att styras av hur verket kan påverka kommunerna i
fråga om tillfälliga och snabba bostadslösningar utanför det reguljära bostadsbeståndet.

Vpk anser att det är viktigt att också andra metoder får användas för att

Mot. 1989/90

Sf618

4

lösa problemet med att ca 7 000 personer med klara uppehållstillstånd sitter
fast på förläggningar i väntan på en kommunplats. Om en flykting på egen
hand kan lösa bostadsfrågan i en kommun bör detta uppmuntras t.ex. genom
ersättning för bostadskostnader. Vpk har tidigare mycket utförligt aktualiserat
frågan i en motion som väcktes 1989-11-13 och ännu icke behandlats.

Vpk anser att de asylsökande som finns i olika kommuner och som i dag
får stöd enligt det s.k. flyktingbidraget, vilket i många kommuner äravsevärt
lägre än socialbidragsnormen, skall kunna få kompletterande ekonomiskt
stöd enligt socialtjänstlagen.

Dessutom anser vpk att asylsökande bör ha rätt till allmän sjukvård. Den
akutvård de får i dag är helt otillräcklig och den är oftast helt beroende av
respektive läkares välvilliga tolkning av vad som är akutvård. Särskilda medel
bör tilldelas landstingen för vård av flyktingars psykiska och psykosomatiska
sjukdomar.

Solidaritet, inte lönsamhet, skall styra flyktingpolitiken

Det är skrämmande att det i budgetpropositionens bilaga 12, s. 126 under
rubriken Åtgärder för att öka antalet sysselsatta meddelas att regeringen
mot bakgrund av utvecklingen på arbetsmarknaden och integrationsarbetet
i Västeuropa har för avsikt att ta upp frågan om tillämpningen av reglerna för
arbetskraftsinvandring med parterna på arbetsmarknaden och AMS. Dessa
skrivningar överensstämmer också med intervjuuttalanden av statssekreteraren
Bo Göransson i Dagens Nyheter 1989-11-19 där han talar om att stänga
gränserna för de facto-flyktingar och öppna dem för ren arbetskraftsinvandring.
Detta nya synsätt betyder att Sverige radikalt försvagar sitt arbete med
att försvara de mänskliga rättigheterna i världen och att företagens behov
av arbetskraft skall bli styrande för den svenska flyktingpolitiken. Självklart
innebär detta en grundläggande förändring av den svenska politiken i riktning
bort från solidaritet och medmänsklighet till förmån för kortsiktiga lönsamhetsintressen
hos företagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för flyktingpolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att flyktingkvoten
för den organiserade överföringen av flyktingar till Sverige höjs till
3 000 personer per år,

3. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att åstadkomma
ett samordnat europeiskt ansvarstagande för flyktingproblemet i enlighet
med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att avskaffa bestämmelsen i 3 kap. 4 §
andra stycket 2 utlänningslagen om särskilda skäl att inte bevilja asyl
och att bestämmelsen i 3 kap. 4 § andra stycket 1 om synnerliga skäl
skall gälla även för den som omfattas av 3 kap. 1 § 2 och 3,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringsbeslutet
den 14 december 1989 att bevilja asyl endast till asylsö

Mot. 1989/90

Sf618

5

kande som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention och till
dem som i övrigt har särskilt starka skyddsbehov omedelbart bör återtas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om retroaktiviteten i regeringsbeslutet den 14 december
1989 om inskränkningar i asylrätten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en advokatjour,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att invandrarverket sammanställer och
utger en praxissamling i asylärenden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av beslutsmotiveringar i asylärenden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beviljande av besöksviseringar,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att asylsökande
skall kunna få kompletterande ekonomiskt stöd enligt
socialtjänstlagen,1]

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
asylsökande som finns i landet skall ha rätt till allmän sjukvård,

12. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om särskilt
bidrag till landstingen för vård av flyktingarnas psykiska och psykosomatiska
sjukdomar.

Stockholm den 22 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Alexander Chrisopoulos (vpk)

Mot. 1989/90

Sf618

11989/90: So245

6