Motion till riksdagen
1989/90: Sf617

av Erkki Tammenoksa (s)

Flyktingar och utomnordisk
arbetskraftsinvandring

Regeringens beslut att skärpa villkoren för att erhålla asyl i Sverige var riktigt.
Tyvärr har det i debatten många gånger varit svårt att ifrågasätta de asylvillkor
sorn tidigare gällde utan att samtidigt bli stämplad som reaktionär eller
rasist.

Jag är övertygad om att om den stora invandringen under hösten fått fortsätta
hade reaktionen i form av ökande främlingsfientlighet inte låtit vänta
på sig.

Ett annat skäl till varför beslutet var riktigt är naturligtvis de svårigheter
som funnits att i kommunerna placera de 6 000-7 000 flyktingar som sedan
lång tid beviljats uppehålls- och arbetstillstånd.

Ett annat problem som vi måste finna en lösning på är den relativt stora
arbetslösheten bland de utländska medborgarna som är bosatta i Sverige. I
Stockholms län t.ex. utgör utländska medborgare 25 % av de arbetslösa.

Regeringens beslut att ge extra resurser till AMS för att råda bot på detta
förhållande var därför välkommet, liksom de nya åtgärder som aviserats om
svenskundervisning för invandrare.

Detta är ändå inte tillräckligt och framför allt behövs en mer planmässig
samordning av myndigheternas åtgärder. Det är angeläget att invandrarna
så snabbt som möjligt kommer in i arbetslivet. Ju längre tid man är utanför
desto svårare är det att komma igen, man passiviseras. Det vet alla som drabbats
av arbetslöshet. Men detta innebär också att invandrarna skall vara beredda
att ta ett ledigt arbete som står till förfogande för att komma in på
arbetsmarknaden och där vinna erfarenhet, även om det arbete som erbjuds
inte exakt motsvarar invandrarens önskemål eller yrkeserfarenhet.

Förutsättningen att komma in i arbetslivet är naturligtvis också att offentliga
och privata arbetsgivare är beredda att anställa invandrare.

Givetvis måste vi alla anstränga oss för att ge invandrarna en reell chans
att få ett arbete som motsvarar deras utbildning och erfarenhet. Men detta
får inte bli ett orimligt krav om omedelbar placering på ”rätt” arbete som,
om det inte kan tillgodoses, passiviserar invandraren under en lång tid av
hans liv i det nya landet. Arbetsuppgifter där invandrarnas förutsättningar
tas väl tillvara blir däremot även till fördel för hela vårt samhälle. Våra sociala
myndigheter måste även på olika sätt stimulera till åtgärder som underlättar
för invandrarna att försörja sig genom eget arbete. Det är angeläget

att hävda ”arbetslinjen” och sträva efter att överföra resurser från socialbidrag
till arbetsmarknadsåtgärder.

De allra flesta av de flyktingar och invandrare som kom till vårt land under
1950-, 1960- och 1970-talet har genom hårt arbete, utbildning och förkovran
i arbetslivet lyckats skapa en bra tillvaro i vårt land. Många är också de invandrare
som efter perioder i andra yrken kommit att återvända till den
bransch eller sysselsättning inom vilka de var verksamma innan de kom till
Sverige.

Eftersom det finns många som vill invandra till Sverige för att få arbete
och en drägligare tillvaro än i sina hemländer, utan att kunna åberopa flyktingstatus,
vill jag därför föreslå att en kvot av utomnordisk arbetskraftsinvandring
tillåts. Sverige har ju varit praktiskt taget stängt för utomnordisk
arbetskraftsinvandring sedan 1967. Då möjligheten till utomnordisk arbetskraftsinvandring
inte finns försöker många utnyttja asylrätten.

Sverige måste som ett välfärdsland uppfylla sin plikt gentemot världens
flyktingar. Därför anser jag att när den nuvarande situationen har stabiliserats
bör Sverige höja sin kvot beträffande FN-lägerflyktingar. Det kommer
att kosta mer pengar och fysiska resurser, men ökade satsningar på det området
är jag övertygad om har hela folkets stöd.

Sammanfattningsvis föreslår jag att insatser görs för att

- möjliggöra en överföring av socialbidrag till arbetsmarknadsåtgärder,

- förbättra informationen till invandrargrupper om den svenska arbetsmarknaden,

- skapa en kvot som möjliggör en utomnordisk arbetskraftsinvandring.

- öka kvoten av FN-flyktingar för Sveriges del.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser inom invandrarpolitiken.

Stockholm den 23 januari 1990

Erkki Tammenoksa (s)

Mot. 1989/90
Sf617

13