Motion till riksdagen
1989/90:Sf60

av Maria Leissner m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1989/90:105 om samordnat
flyktingmottagande och nytt system för ersättning till
kommunerna, m.m.

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:105 att huvuddelen av bidragen till
kommunernas flyktingmottagning slås samman till en schabloniserad ersättning.
Detta skall även täcka kostnaderna för svenskundervisningen för de
vuxna flyktingarna. Vid sidan av detta föreslås en särskild ersättning för
äldre och handikappade flyktingar och för barn som kommer hit utan vårdnadshavare.
Personkretsen föreslås också bli utökad. Kommunerna skall
även få ersättning för de invandrare som får uppehållstillstånd på grund av
anknytning. Regeringen skall pröva om flyktingarnas behov av hemutrustning
kan tillgodoses med lån.

Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

Inledning

När regeringen den 14 december 1989 beslöt att tillämpa de ”särskilda skäl”
som anges i utlänningslagen för att drastiskt skärpa praxis för asylbeslut hänvisades
enbart till svårigheterna och problemen i flyktingmottagandet. Regeringen
stängde således landets gränser för skyddsbehövande människor på
grund av oförmåga att lösa brister i den egna organisationen.

Det måste i stället vara skyddsbehovet för flyktingarna som skall vara avgörande
om asyl beviljas. Vår flyktingpolitik måste kännetecknas av humanitet
och generositet. Konjunkturer och interna problem får aldrig styra inriktningen
av vår flyktingpolitik.

De flyktingar som kommer till Sverige har ofta tagit sig hit över stora avstånd
och under betydande umbäranden. De har känt sig tvingade att bryta
upp för att skapa sig en ny tillvaro. Flyktingarna har därmed visat att de,
trots svåra förhållanden, har en oerhörd kraft och vilja att ta itu med sin situation.
Men när de kommer till Sverige tror vi dem inte om att själva kunna
ta sig till en kommun utan för in dem i ett omfattande system för utslussning
på bostads- och arbetsmarknaden.

En del flyktingar har givetvis behov av ett omedelbart stöd av både medicinskt
och socialt slag. För dessa flyktingar är förläggningsvistelsen en bra
placering. Men många av flyktingarna skulle sannolikt, så fort de genomgått
asylutredningen, på egen hand eller med ett begränsat stöd kunna klara sig
på arbets- och bostadsmarknaden.

Språkundervisningen för invandrarna har ofta visat sig vara bristfällig, in

effektiv och oflexibel. Detta har också riksrevisionsverket påtalat i en rap- Mot. 1989/90

port. Studiegruppernas sammansättning har inte tagit hänsyn till flyktingar- Sf60

nas individuella bakgrund. Högutbildade sätts på skolbänken tillsammans
med analfabeter. Bristen på koppling till arbetslivet har försvårat språkinlärningen.

Bostadsfrågan är det största hindret för kommunerna att ta emot fler flyktingar.
Detta gäller främst i de kommuner där det är störst behov av arbetskraft.
Det uppstår helt naturligt problem när vår flyktingpolitik påverkas av
kommunernas bostadsplaner. Dessa är oftast fastställda långt innan de händelser
inträffat som skapar flyktingströmmar. Regleringar och brist på konkurrens
har lett till en stel bostadsmarknad och lågt bostadsbyggande i
landet.

Den arbetskraftsresurs som flyktingarna utgör tas inte till vara. Av dem
som sitter i invandrarverkets förläggningar har ca 20 % postgymnasial utbildning.
Denna kompetens används inte. Det tar lång tid att värdera betyg hos
UHÄ. En alltför lång väntan kan minska vederbörandes motivation att fortsätta
att utvecklas i sitt yrke här i Sverige.

Den långa tid det tar för flyktingarna att komma ut på arbetsmarknaden
är givetvis negativ och förödmjukande. Flertalet asylsökande får efter beslut
lov att stanna i Sverige. För dem vore det en stor fördel och en god början
på vistelsen i Sverige om de kunde arbeta under väntetiden. Integreringen
skulle underlättas och självkänslan skulle stärkas. En negativ följd av kombinationen
långa väntetider och förbud mot att arbeta är att svenskar kan reagera
mot det de upplever som att de asylsökande ”lever på det sociala”. Riksdagen
bör därför besluta att tillåta arbete under beredskapsliknande former
under väntetiden.

Det nuvarande bidragssystemet i kombination med andra stödsystem har
den konstruktionen att de stimulerar till ett destruktivt beroende av stöden.

En lång sysslolöshet i sig kan skapa såväl sociala som psykiska och somatiska
störningar. Bristande språkförståelse medför svårigheter att integreras i samhället
och förlänger i sin tur ytterligare sysslolösheten.

Långa perioder utan meningsfull sysselsättning bryter ner en positiv självuppfattning.
Sysslolöshet tvingar till ett bidragsberoende. Detta skapar en
ond spiral som det kan bli omöjligt att ta sig ur. Det svenska flyktingmottagandet
strider därmed mot de invandrarpolitiska mål vilka riksdagen slagit
fast om lika rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till den
övriga befolkningen.

Folkpartiet har under längre tid hävdat att flera förändringar är nödvändiga
att vidta i det svenska flyktingmottagandet. Regeringen har nu delvis
gått oss till mötes. Dessa förändringar är helt nödvändiga för att även i framtiden
kunna erbjuda ett värdigt flyktingmottagande. Folkpartiet framför i
denna motion ett antal förslag som syftar till att ytterligare förbättra mottagandet.

Det monopoliserade mottagningssystemet

Den svenska modellen för flyktingmottagande är behäftad med ett antal problem.
Så gott som alla flyktingar tvingas bo på förläggning under såväl utredningsfasen
som väntetiden på kommunplacering.

Det är uppenbart att många flyktingar inledningsvis skulle vilja bo hos Mot. 1989/90

släktingar eller vänner som redan finns i landet. Det är inte nödvändigt att Sf60

tvinga alla att vistas på förläggningen efter det att den första utredningen är
gjord.

För närvarande råder stora problem med brist på kommunplatser i förhållande
till behovet. De flesta kommuner skulle kunna ta emot fler flyktingar
om bara bostadsfrågan kunde lösas. Därför kommer det på kort sikt att bli
nödvändigt att genom tillfälliga bostadslösningar bereda flyktingar plats i
kommunerna.

Provisoriska bostadslösningar måste därför skapas. För detta ändamål har
folkpartiet i sitt budgetalternativ för budgetåret 1990/91 reserverat 50
milj.kr. Dessa medel är avsedda för kommuner som genom fantasirikedom
och engagemang åstadkommer olika typer av tillfälliga bostäder för flyktingar.

Ingeting hindrar en flykting som fått uppehålls- och arbetstillstånd att försöka
få bostad och arbete på egen hand. Myndigheterna bör upplysa om
detta. Företagens eventuella direktrekrytering kan ske utanför det kommuala
flyktingmottagandet förutsatt att företagen hjälper till att skaffa bostad.

Det kommunala flyktingmottagandet kommer att spela en viktig roll även
i fortsättningen. Men det bör vid sidan av detta system finnas alternativa vägar
att komma in i det svenska samhället.

Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag om
en uppluckring av det nuvarande mottagningsmonopolet.

Låt de ideella organisationerna hjälpa

De ideella organisationernas vilja att stödja flyktingar tas i alltför liten utsräckning
till vara. Vi bör ge organisationer, kyrkor, företag och enskilda
möjlighet att ”adoptera flyktingar”, dvs. ta ansvar för en flykting till dess att
permanent arbete och bostad ordnats.

I USA finns en organisation som kallas Welcome Wagon: Olika organisationer
och frivilligt arbetande söker upp nyinflyttade på en ort, hälsar välkommen,
introducerar, försöker bidra till arbete eller arbetsplatsbyte, berättar
om föreningar och fritidsaktiviteter. Detta skulle kunna vara en viktig
uppgift både för ideella organisationer och för grupper som Rotary och
Lions.

Schablonersättning för varje mottagen flykting

Regeringen föreslår att huvuddelen av ersättningarna för ekonomiskt bistånd
till flyktingarna, utgifterna för svenskundervisning och huvuddelen av
övriga bidrag till kommunerna för flyktingmottagandet läggs samman i en
schabloniserad ersättning. Folkpartiet stöder detta förslag.

Det nuvarande bidragssystemet till flyktingarna skapar lätt en passivering
och rrtåste därför ändras. En schablonisering av stödet till kommunerna underlättar
dessutom administrationen och ökar flexibiliteten. Exempelvis ges
ökade möjligheter att varva svenskundervisning med en aktiv introduktion

20

på arbetsmarknaden. För närvarande är kopplingen mellan arbetsmarknad Mot. 1989/90

och språkundervisning dålig. En förutsättning för att lära sig svenska är att Sf60

det finns möjlighet att praktisera teoretiska kunskaper. Inträdet och anpassningen
till arbetsmarknadens krav underlättas betydligt om kunskaperna i
svenska språket är goda.

Det ekonomiska biståndet till de flyktingar som finns i kommunerna bör
om möjligt inte betalas ut av socialförvaltningen. Om socialförvaltningen
sköter denna uppgift kan biståndet lätt uppfattas som ett socialbidrag och på
så sätt försämra vederbörandes självuppfattning och omgivningens attityder
till invandrarna.

Lån till hemutrustning

Regeringen föreslår att frågan om lån till hemutrustning bör prövas närmare
med inriktning på att ett sådant lån skall kunna erbjudas alla flyktingar. I
linje med vår uppfattning att flyktingen i normalfallet är en person som snarast
bör finnas ute på arbetsmarknaden, måste också utrustningsbidraget
omvandlas till ett lån. Med ett lån undviks ”socialfalls-attityden” och ytterligare
en onödig friktionspunkt mellan svenskar och invandrare försvinner.

Möjligheten att låna pengar för att skaffa hemutrustning bör införas så fort
som möjligt.

Ersättning för kostnader för handikappade flyktingar

Regeringen föreslår en särskild ersättning som täcker de faktiska kostnaderna
för de flyktingar som till följd av handikapp eller hög ålder bedöms
inte kunna stå till arbetsmarknadens förfogande eller på annat sätt kunna bli
självförsörjande. Det föreslås också att kommunerna får ett halvt schablonbelopp
för dessa flyktingar. Det föreslås vidare att ersättning bör lämnas för
kostnader för social hemhjälp och färdtjänst.

Det är omöjligt att i förväg veta vilka flyktingar som för all framtid kommer
att stå utanför arbetsmarknaden. Olika typer av rehabiliteringsinsatser
kan medföra att situationen förändras. Det är därför fel att bedömningen av
arbetsförmågan redan skall göras under förläggningsvistelsen. Rehabilitering
är tidskrävande, och det måste ges möjlighet att pröva olika alternativ.

Det särskilda statsbidraget för handikappade flyktingar syftar till att uppmuntra
kommunerna att ta emot dem som behöver extra kostnadskrävande
insatser. Ett sådant särskilt bidrag för handikappade bör ges i form av ett
extra påslag på schablonbidraget för att undvika den extra administration
det innebär att särredovisa de olika insatserna. Detta ökar kommunernas
incitament till att öka rehabiliteringsinsatserna, och eventuellt kan detta
medföra att vederbörande blir självförsörjande i framtiden. Det vore därför
också rimligt att denna ersättning omprövades regelbundet. Vi ställer oss
därmed avvisande till propositionens modell med ett halvt schablonbidrag
och ersättning för verifierade kostnader för de handikappade flyktingarna.

Utvidgning av lagen om bistånd åt asylsökande m.fl.

Regeringen föreslår att biståndsreglerna för asylsökande utvidgas till att
även omfatta flyktingar som fått uppehållstillstånd men som fortfarande vis

tas på förläggning för asylsökande eller vistas tillfälligt i en kommun i avvaktan
på placering.

När bestämmelserna om det så kallade asylbiståndet infördes förutsattes
att handläggningstiderna för asylansökningar skulle minska samt att planerad
mottagning av flyktingar i olika kommuner skulle åstadkommas. Men så
har inte blivit fallet då antalet flyktingar ökat kraftigt. För närvarande bor
ca 23 000 flyktingar på förläggningar. 7 000 av dessa har uppehålls- och arbetstillstånd.
Kommunerna har inte i önskad utsträckning kunnat öka sitt
mottagande av flyktingar. Det är således fler som omfattas av lagen om bistånd
åt asylsökande än vad som var tänkt vid dess tillkomst. De flyktingar
som är på förläggning och som har uppehållstillstånd har ofta varit i landet
under lång tid. Deras behov av bistånd kan därför ha en annan karaktär i
jämförelse med dem som nyss anlänt. Lagen om bistånd åt asylsökande bör
därför utvärderas. Den bör konstrueras så att den tillgodoser de speciella
behov av bistånd som de flyktingar kan få som vistats i landet under längre
tid.

Småföretag

Invandrare är ofta erfarna småföretagare visar bl.a. en undersökning som
högskolan i Kalmar gjort. De kommer ofta från kulturer där företagande är
vanligare än hos oss. De startar ofta med låg kapitalförsörjning och därmed
med mindre risktagande än vad som är vanligt bland svenskar. Länsstyrelserna
eller utvecklingsfonderna bör ges i uppdrag att genomföra kurser för
invandrare där de får lära sig hur man startar ett eget företag. Misstrogenheten
från banker och myndigheter är dessutom ofta stor. Genom de föreslagna
utbildningsinsatserna bör denna misstrogenhet kunna överbryggas.

Grund-sfi

Regeringen föreslår att kommunerna skall vara skyldiga att anordna grundsfi
under två år från den dag invandraren kyrkobokfördes i landet. Under
speciella omständigheter föreslås tvåårsperioden kunna utsträckas med ytterligare
ett år.

Det är av avgörande betydelse för integreringsprocessen att flyktingarna
får kunskaper i svenska språket och svensk samhällskunskap. Språkundervisningen
måste sättas in så tidigt som möjligt och anpassas till flyktingarnas
individuella bakgrund. Kommunerna måste känna ett ansvar för att svenskundervisningen
kommer till stånd så fort som möjligt. Men det kan finnas
olika faktorer som gör att vederbörande inte kommer igång med sin utbildning.
Det kan vara traumatiska upplevelser som fördröjer integreringsprocessen
eller att barnafödande sätter hinder i vägen. Kommunens ansvar för
dessa gruppers språkundervisning får inte upphöra efter den fixerade tidsperioden.
Vi föreslår därför att den föreslagna tvåårsregeln för kommunernas
skyldighet bör utgå.

I mindre kommuner bör det ske en samverkan över kommungränserna, så
att undervisningsgrupperna bakgrundsmässigt blir så homogena som möjligt.
Undervisningen måste i högre utsträckning än för närvarande varvas
med praktik från arbetslivet. 22

Mot. 1989/90
Sf60

Kunskaper om det svenska samhällets sätt att fungera har en stor bety- Mot. 1989/90

delse för invandrarna. Det hjälper dem att lättare hitta rätt och ökar deras Sf60

kunskaper om våra regler. Inslagen av samhällskunskap i svenskundervisningen
bör därför få ett större utrymme.

Invandrarkvinnor har oftare svårigheter att delta i svenskundervisningen.

Ordnad barntillsyn är ofta en faktor som skulle underlätta deras deltagande.

Det bör därför i ökad utsräckning erbjudas speciellt arrangerad barntillsyn
när föräldrarna deltar i svenskundervisningen.

Flyktingar med högre utbildning

Mångå flyktingar har kvalificerade utbildningar, men det är oftast flera tidsödande
hinder som måste övervinnas innan de kan utöva sina kunskaper här.

Offentliga institutioner skulle kunna göra mer för att invandrarna fortare
skall få möjlighet att utnyttja sin utbildning. Snabbheten måste öka när det
gäller att översätta betyg och testning av yrkeskunskaper.

Legitimation av sjuksköterskor borde kunna decentraliseras så att sådan
kan utfärdas av samtliga sjukvårdshuvudmän.

UHÄ värderar och ekvivalerar utländska akademiska utbildningar. De
långa väntetiderna som i dag ligger på mer än ett år måste förkortas.

Flyktingar med akademisk utbildning bör ges möjlighet att delta i det så
kallade preparandårets etapp 1 på samma sätt som utländska gäststuderande.
Denna utbildning står i dag enbart öppen för de utländska akademiker
som inte har flyktingstatus. Detta bör planeras redan under förläggningsvistelsen.

Ensamma flyktingbarn

Till Sverige kom 1988 och 1989 ca 400 ensamma flyktingbarn. Detta är en
grupp flyktingar som behöver speciell omsorg. Den rapport som Rädda barnen
nyligen redovisat om hur flyktingbarn ofta skjutsas runt mellan olika
boendeformer, förläggningsgrupphem, lägenhetsboende och fosterhem
inger stor oro.

Ensamma flyktingbarn bör ges möjlighet att stanna på grupphemmet på
den första utredningsslussen i väntan på besked om uppehållstillstånd. God
man bör förordnas för flyktingbarn omedelbart vid deras ankomst till Sverige
och denna bör följa flyktingbarnet under hela utredningsprocessen.

Svenska elever och skolklasser bör erbjudas att bli faddrar för ensamma
flyktingbarn i deras egen ålder.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyktingarnas rätt att bo utanför förläggningar i avvaktan
på uppehålls- och arbetstillstånd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att flyktingar som fått uppehålls- och arbetstillstånd

bör uppmuntras att själva söka bostad och arbete, 23

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som medger att även Mot. 1989/90

andra än kommuner kan vara mottagare av flyktingar med uppehålls- Sf60

och arbetstillstånd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de ideella organisationernas roll i flyktingmottagandet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialförvaltningen inte bör vara utbetalare av
ekonomiskt bistånd till flyktingar/invandrare,

6. att riksdagen beslutar att införa lån till hemutrustning för flyktingar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidraget till kommunerna för handikappade
flyktingar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av lagen om bistånd åt asylsökande,

9. att riksdagen beslutar att under budgetåret 1990/91 införa ett
speciellt stimulansbidrag för att stimulera kommuner att bygga provisoriska
bostäder åt flyktingar,

10. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1990/91 anslå 50
milj.kr. under ett speciellt konto för att stimulera kommuner att
bygga provisoriska bostäder,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länsstyrelserna/utvecklingsfonderna bör anordna
kurser för invandrare om hur det går till att starta en egen rörelse,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ensamma flyktingbarn.

Stockholm 15 mars 1990

Maria Leissner (fp)

Sigge Godin (fp) Barbro Sandberg (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Lars Leijonborg (fp)

Carl-Johan Wilson (fp) Margitta Edgren (fp)

Barbro Westerholm (fp)

gotab 96248, Stockholm 1990

24