Motion till riksdagen
1989/90:Sf58

av Sten Östlund och Nils T Svensson (båda s)

med anledning av prop. 1989/90:105 om samordnat
flyktingmottagande och nytt system för ersättning till
kommunerna, m.m.

I propositionen föreslås bl.a. förändringar av ersättningssystemet i syfte att
ge kommunerna en stor frihet att i samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna
vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna så snabbt som möjligt skall
bli självförsörjande.

En schabloniserad ersättning föreslås med 115 000 kr. för varje mottagen
flykting och med 70 000 kr. för varje barn under 16 år.

Vissa svårigheter föreligger att jämföra beloppens storlek i det nuvarande
systemet med det föreslagna.

Det nuvarande systemet innebär bl.a. full kostnadstäckning för utgivet socialbidrag
under ankomståret och ytterligare tre år.Genom detta är kommunen
garanterad ersättning för sina utlägg under treårsperioden. Undersökningar
i Malmö och Göteborg visar emellertid att av de flyktingar som kom
till dessa städer hade efter fyra år fortfarande omkring hälften av flyktingarna
socialbidrag i någon form.

En ytterligare faktor är den relativt högre kostnadsnivån i storstäderna.
Hyrorna i Göteborg är exempelvis de högsta i landet. Beroende på bostadsbristen
måste storstäderna också anskaffa genomgångsbostäder för flyktingarna
genom bl.a. blockförhyrningar till höga kostnader. Med nuvarande ersättningssystem
har full ersättning utgått för sådana bostäder.

Intentionerna i det nu föreslagna bidragssystemet är att påskynda flyktingens
integration i samhället och till arbete, vilket är bra.

Det synes dock inte tillräckligt ha beaktats att till storstäderna kommer en
relativt större andel av flyktingar som är äldre och en större andel kvinnor
med stora svårigheter att få arbete. Det anses också klarlagt att stora flyktinggrupper
har ett tidigare åldrande jämfört med motsvarande svenska åldersgrupper,
vilket försvårar eller omöjliggör att få dessa i arbete.

Beräkningar visar att för Göteborgs och Malmös del är de föreslagna schablonbeloppen
otillräckliga. I den referensgrupp inom Kommunförbundet
där bl.a. representanter för storstäderna deltog kom man fram till att den
föreslagna schablonersättningen borde ligga på ca 50 % högre nivå för att ge
storstäderna kostnadstäckning.

Enligt tillgänglig statistik sker i stort sett all vidareflyttning av flyktingar
från mindre kommuner till främst storstäder. Det föreslagna systemet för ersättning
till kommuner för vidareflyttad, innebär enligt gjorda beräkningar,
en klar försämring för storstädernas del.

Som dessa delar i propositionen utformats tyder allt på att det verkar om- Mot. 1989/90

fördelande inom given ram till storstädernas nackdel. Det kommer inte att Sf58

befrämja flyktingmottagandet.

I propositionen föreslås att en uppföljning och utvärdering av ersättningssystemet
skall genomföras och att särskilda resurser avsätts för detta.

Mot bakgrund av vad sorn framhållits om storstädernas särskilda förhållanden
är det angeläget att detta utvärderingsarbete bedrivs skyndsamt.

Därvid måste konsekvenserna för storstäderna av det nya ersättningsystemet
särskilt beaktas och åtgärder vidtas som korrigerar ogynnsamma effekter.

Det förs i propositionen ett resonemang om att införa någon form av enhetlig
introduktionsersättning för flyktingar. Vi känner stark sympati för
idén. Invandrarministern avser att snarast ta initiativ till en utredning av frågan.
Det är önskvärt att denna utredning snarast kan börja arbeta och pröva
om ett system med enhetlig introduktionsersättning kan införas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av särskilda insatser för flyktingmottagande i
storstadskommuner.

Stockholm den 15 mars 1990

Sten Östlund (s) Nils T Svensson (s)

14