Motion till riksdagen
1989/90:Sf541

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Studiemedlen

Utvecklingen mot ett kunskaps- och informationsintensivt samhälle kommer
att öka kraven på högutbildad arbetskraft. Kunskap och förmåga till kritiskt
tänkande blir också allt nödvändigare för att medborgarna skall kunna använda
sina demokratiska rättigheter och påverka samhällsutvecklingen.
Samtidigt sker förändringar i utbudet av högre utbildning genom att näringslivet
i allt högre utsträckning erbjuder snävt företagsinriktad utbildning under
förmånliga men vanligen kontraktsbundna villkor.

Utbildning med humanistisk, social och vårdinriktning leder till låglöneyrken.
Ett ”fritt” utbildningsval riskerar att bli förbehållet studenter med god
ekonomi.

Ett väl fungerande studiefinansieringssystem är nödvändigt för att möjliggöra
en bred rekrytering till den statliga högskolan och därmed hejda utvecklingen
mot en näringsstyrd högre utbildning. Det nya studiemedelssystem
som infördes förra året har så omfattande brister att det inte kan konkurrera
med de studieförmåner som erbjuds av näringslivet. Det finns inte
heller något som pekar på att den sociala snedrekryteringen till högre studier
kommer att brytas med hjälp av det nyligen införda studiefinansieringssystemet.
Tvärtom finns det skäl att befara att färre ungdomar från låginkomstfamiljer
och familjer som saknar studietradition kommer att söka sig till högskolan
under 90-talet, med den skuldsättning som nu följer av de nya studielånen.

Stockholms universitets studentkår har jämfört återbetalningarna i det
gamla systemet med det nya,under vissa förutsättningar, vid ett lån på
125 000 kronor.Enligt det gamla systemets regler blir den totala lånekostnaden
90 011 kronor. Med det nya lånen och under förutsättningen en lön på
110 000 kronor det första återbetalningsåret, en löneutveckling om 7 % de
första fem åren och därefter 5 % årligen blir den totala lånekostnaden ca
200 000 kr.

Visserligen har subventionerna i det nya systemet flyttats till bidragsdelen
från återbetalningen, men det går ändå inte att hävda att den höjda bidragsdelen
kompenserar den stora skuldbördan.

Vpk anser att 1985 års studiemedelskommitté misslyckades med att lägga
ett förslag till studiefinansieringssystem som på ett bättre sätt än det gamla
systemet motverkar social snedrekrytering. Det bör kanske påpekas att direktiven
till utredningen var begränsande när det gällde kostnaderna för ett

nytt system. Enligt vår mening är det inte korrekt att föra upp hela anslaget Mot. 1989/90
för studiefinansieringen pä utgiftssidan. Ett system med studielön kommer Sf541

givetvis att medföra ökade statliga utgifter på ett konto. Men detta måste
vägas mot vad det kommer att kosta samhället om inte de ekonomiska hindren
att fritt välja utbildning undanröjs. Hur skall samhället t.ex. klara behovet
av högskoleutbildad personal inom vården, om ungdomar ser att de inte
har råd med stora studiesskulder som skall betalas tillbaka på sjuksköterskelöner?

Vpk föreslår att en ny utredning snarast tillsätts med uppdrag att redovisa
de totala samhälleliga utgifterna och inkomsterna om nuvarande lånesystem
ersätts med studielön.Vi har i ett flertal motioner tidigare föreslagit att ett
"friår” införs som ett första steg mot studielön. Friåret skulle innebära att
den studerande skulle få tillgodoräkna sig studiemedlen som ett 100%-igt
bidrag under de två första terminerna. Detta knyts till ett krav på studieprestation
om 24 poäng på två terminer. Om poängkravet inte uppnås omvandlas
bidraget till lån. Ett friår minskar skuldbördan avsevärt och det skulle
också möjliggöra ett införande av en vetenskaplig grundkurs, vilket vpk
också föreslagit vid ett flertal tillfällen. Vi anser att den av oss föreslagna
utredningen också bör undersöka förutsättningarna för att införa ett friår.

Barntillägget

I det nya studiemedelssystemet har barntillägget slopats. Skälet till den förändringen
var att ekonomiska problem för barnfamiljer skall lösas inom det
familjepolitiska området och inte inom studiemedelssystemet. Rent principiellt
delar vpk den uppfattningen och vi anser också att det är fel att studenter
skall låna pengar till sina barns försörjning. Men samtidigt kan vi konstatera
att det ännu inte finns några förslag inom det familjepolitiska området
som skulle ge studerande föräldrar bättre ekonomi. Och då barntilläggets
slopande slår hårt mot ensamma föräldrar, som vanligen är kvinnor, bör det
återinföras.

Fribeloppsgränserna

För den som har inkomster under studietiden över det s.k. fribeloppet reduceras
bidragsdelen. Under 1989 innebar dessa regler att bidraget reducerades
med 500 kronor för varje tusenlapp som låg över 13 950 kronor under
vårterminen och 19 530 kronor under höstterminen. Detta får till följd att de
studerande som har möjligheter till bra inkomster under sommarferierna gör
en faktisk förlust på sitt arbete. Vpk anser att det är positivt om studenter
kan få goda inkomster under ferietid och att inkomster under sommarferierna
inte skall ingå i beräkningsunderlaget för studiemedlen. När det gäller
inkomster av arbete under terminerna bör överskridande av fribeloppsgränserna
och därav följande minskning fördelas lika över bidragsdel och lånebelopp.

Skattereformens konsekvenser

Huvudsyftet med den reformerade inkomstbeskattningen är en sänkning av
marginalskatterna. Reformen finansieras bl.a. genom höjda priser. Medel

och höginkomsttagare klarar de extra prishöjningarna genom att marginal- Mot. 1989/90

skattesänkningen medför ökad disponibel inkomst. För studenterna är situa- Sf541

tionen en annan.

Studentens konsumtionsprofil är den typiska låginkomsttagarens. Studenter
har i regel låga eller mycket låga inkomster. Skattereformens marginalskattesänkning
kommer inte att kompensera studenternas ökade levnadsomkostnader.
Visserligen skrevs basbeloppet upp extra för studenterna som
kompensation för uteblivna skattesänkningar, men den ”kompensationen”
består till 70% av lån. Studenterna får bidra till högavlönades skattesänkningar
genom att öka på sina lån.

Det är inte rimligt att merparten av kompensationen till studenterna skall
utgå som lån, en sådan ”kompensation” skulle knappast godtas av någon annan
grupp. Vpk anser därför att riksdagen bör ge regeringen detta tillkänna
och därefter får regeringen återkomma med förslag om att hela kompensationen
för skatteomläggningen 1990 och 1991 skall utgå som bidrag till de studerande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om studielön enligt
motionens förslag,

2. att riksdagen beslutar att återinföra barntillägget i studiefinansieringssystemet,

3. att riksdagen beslutar att inkomster under sommarferierna inte
skall ingå i beräkningsunderlaget för studiemedlen,

4. att riksdagen beslutar att minskning av studiemedel skall fördelas
lika över bidragsdel och lånebelopp när inkomsten överstiger fribeloppsgränsen,

5. att riksdagen beslutar att under anslaget studiemedel m.m. för
budgetåret 1990/91 anslå 245 000 000 kr. utöver regeringens förslag för
återinförande av barntillägget och ändrad bedömning av inkomst under
sommarferier,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kompensation
till studerande med studiemedel för skatteomläggningen
1990 och 1991 skall utgå som bidrag.

Stockholm den 25 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

9