Motion till riksdagen
1989/90:Sf43

av Anita Modin m.fl. (s)

med anledning av förslag 1989/90:8 Riksdagens
revisorers förslag angående arbetsskadeförsäkringen

En bärande princip i svensk socialförsäkring har under lång tid varit att den
som skadas i sitt arbete så långt som möjligt skall hållas skadeslös. Denna
princip ligger också till grund för att vi har en särskild arbetsskadeförsäkring.

Riksdagens revisorer har nu granskat arbetsskadeförsäkringen. De föreslår
bl.a. att statsmakterna nu till allvarlig prövning tar upp principen om att
arbetsbetingad nedsättning av arbetsförmågan skall kompenseras högre än
annan arbetsförmågenedsättning, och att kostnaderna för arbetsskador helt
skall täckas genom arbetsgivaravgifter, och att, om så inte sker, arbetsskadefonden
avvecklas och kostnaderna för arbetsskadeförsäkringen öppet redovisas
över statsbudgeten.

Revisorernas förslag kan innebära att principen om skadeslöshet vid arbetsskada
avförs från socialförsäkringen. Förslaget innebär också ekonomiska
försämringar för den enskilde och minskade möjligheter att förebygga
brister i arbetsmiljön.

En bakgrund till revisorernas förslag torde ha varit den kraftiga kostnadsutveckling
inom arbetsskadeförsäkringen som ägt rym sedan 1986. Under
åren dessförinnan sedan lagen tillkom 1977 skedde mycket små förändringar
i de reala utgifterna. Mellan 1986 och 1988 ökade kostnaderna årligen realt
med cirka 50 procent. Bakgrunden till detta var den kraftiga praxisutveckling
som skedde, framför allt när det gällde rörelseorganens sjukdomar. Sedan
1988 har dock utgiftsökningarna bromsats betydligt jämfört med 19861988.
Mycket tyder nu på att försäkringens praxisutveckling nu börjat
komma i nivå med lagstiftarnas intentioner med arbetsskadeförsäkringen
och att vi under kommande år kommer att få en betydligt stillsammare kostnadsutveckling
inom arbetsskadeförsäkringen.

Att avskaffa en socialförsäkring som börjat finna sin mognad i praxis och
tillämpning är enligt vår mening helt fel. Den statsfinansiella besparing som
skulle kunna göras genom ett avskaffande av arbetsskadeförsäkringen är
dessutom marginell, eftersom sjukförsäkringen ändå får stå för 90 procent
av ersättningen till de sjuka. Den samhällsekonomiska besparingen är noll,
eftersom avtalsbaserade trygghetssystem får överta ersättnings- och administrationsansvaret
där samhället avstår från ansvar. Med hänsyn till att incitamentet
att göra grundliga arbetsskadeutredningar försvinner i och med revisorernas
förslag kommer våra framtida kunskaper om arbetsmiljöns inver

Mot. 1989/90
Sf43

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen om aretsskadeförsäkringen.

Stockholm den 15 februari 1990

Anita Modin (s)

Björn Eriksson (s) Sven-Ake Nygårds (s)

Barbro Evermo Palmerlund (s)

kan på hälsan att tunnas ut och därmed förmodligen leda till ökade totala
kostnader för ohälsa.

Med anledning av vad som sagts ovan anser vi att regeringen bör få riksdagens
uppdrag att utreda förutsättningarna att lägga större ansvar för ärbetsskadeutredningarna
på arbetsgivarna och därmed frigöra personal inom försäkringskassorna
för att snabbare handlägga arbetsskadeärenden och förkorta
de långa väntetider som i dag gäller (17 månader i genomsnitt i första
instans).

11