Motion till riksdagen
1989/90: Sf41

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av förslag 1989/90:8 Riksdagens
revisorers förslag angående arbetsskadeförsäkringen

Riksdagens revisorer har granskat arbetsskadeförsäkringen.

Vpk är kritiska till många av de resonemang och synpunkter som revisorerna
för i förslaget.

Revisorerna blandar t. ex. ihop arbetsskadeförsäkringens konstruktion
med de resurser som försäkringskassorna har fått till sitt förfogande.

De undervärderar kraftigt betydelsen av vad den högsta rättsliga instansen
på området anser.

Revisorerna ger en färgad bild av kostnadsutvecklingen för försäkringen
när de i förslaget publicerar det "dyraste” av de sex alternativ som RFV ange»
i 1990/91 års anslagsframställning.

Vpk är dock ense med revisorerna i vissa avseenden. Vpk:s syn på förslaget
till riksdagen är följande:

- Arbetsskadestatistiken kan förbättras för att ge tidiga och tydliga signaler
om bristfälliga arbetsmiljöer, vara underlag för förbättringar. Försäkringskassornas
kommande lokala ADB-register bör utnyttjas i detta
syfte. En bra samordning mellan dessa register och ISA-systemet är viktig.
Det behövs ett heltäckande, arbetsställerelaterat informationssystem
med hög aktualitet och kvalitet.

- Kostnaderna för arbetsskadorna bör helt täckas av arbetsgivaren, vilket
också vpk tidigare motionerat om. Detta bör ske genom att fullt ut höja
arbetsgivaravgiften. Vi kan även tänka oss arbetsmiljöböter. Dvs. ju fler
arbetsskador från ett företag desto högre böter.

Ett förhållande, som närmare bör undersökas, är att lyfta ut sjukvårdskostnaderna
från arbetsskadeförsäkringen. I dag ersätts patientavgiften för
sjuk- och tandvård efter samordningstidens slut av arbetsskadeförsäkringen.
Under år 1987 uppgick dessa kostnader till 40 miljoner kronor, vilket är en
ökning med 25 % från 1985. Men den faktiska kostnaden för sjukvård förorsakad
av brister i arbetsmiljön är avsevärt högre eftersom patientandelen utgör
endast en del av hela kostnaden.

Vpk föreslår att en utredning tillsätts om möjligheterna att påföra arbetsgivarna
hela kostnaden för sjukvård som förorsakas av arbetsskador. Om arbetsgivaren
får betala hela kostnaden för den sjukvård som förorsakas av
arbetsskador privatiseras enbart kostnaden och inte samhällskontrollen. Det
skulle också innebära att en större del av de faktiska kostnaderna för arbetsskadorna
blev uppmärksammad och arbetsgivarna får ett ekonomiskt incita

ment att förändra arbetsmiljön. Dessutom avlastas kostnader för sjukvår- Mot. 1989/90
den. Sf41

- Vpk anser vidare att principen om en differentiering av arbetsgivaravgiften
utifrån ett branschgenomsnitt bör prövas, så att arbetsgivare med ett
högre antal arbetsskador än genomsnittet också betalar en högre avgift.

Om arbetsgivaravgifterna ej höjs till en nivå där avgiften täcker kostnaderna
bör arbetsskadefonden avvecklas och kostnaderna öppet redovisas
över statsbudgeten.

Vi vill inte avveckla arbetsskadeförsäkringen men vi är kritiska till det
orättvisa utfallet beroende på var i landet den arbetsskadade bor. Den bristande
enligheten i tillämpningen är ett allvarligt problem. På denna punkt är
vi i sak överens med TCO om att tillsynen över kassorna måste skärpas så
att de följer praxisutvecklingen. Arbetsskadeförsäkringslagen är en 12 år
gammal ramlag som har förändrats och utökats under den tid den varit i
bruk. Vi föreslår en seriös och heltäckande granskning av hur lagen tillämpats
sedan den infördes.

- Revisorernas förslag att överväga möjligheten att införa obligatoriska arbetsmiljöbokslut
ställer vi oss också positiva till.

Vpk avvisar förslaget att till allvarlig prövning ta upp principen om att arbetsbetingad
nedsättning av arbetsförmågan skall kompenseras högre än annan
nedsättning av arbetsförmåga.

Vpk vill pröva principen om att företagshälsovården i förhållande till arbetsgivarparten
ges en självständig och oberoende ställning.

I sin skrivelse pekar revisorerna också på att den medicinska expertisen är
oense om vad som är arbetsbetingade skador eller inte. Detta kan bero på
att resurser saknas för en utökad grundforskning. En utbyggnad av företagshälsovården
måste därför kombineras med en utbyggnad av yrkesmedicinen
så att åtgärderna får avsedd effekt både när det gäller att förebygga och
bygga för att bort dåliga arbetsmiljöer. De yrkesmedicinska klinikerna måste
ha tillgång till heltäckande arbetsskaderegister och all statistik inom sina områden.

En sådan satsning på en fristående företagshälsovård och utbyggnad av
de yrkesmedicinska klinikerna kommer att skapa bättre förutsättningar för
företagshälsovården att mer aktivt medverka vid utredningar om arbetsskador.
Därigenom skulle arbetsskadeutredningarna tillföras en nära expertis
och kunna påskynda handläggningen.

I detta sammanhang finns även skäl att ta upp och peka på att det behövs
en bredare utbildning för såväl arbetsgivare, de olika skyddsorganisationerna
som för de olika personalgrupper som är involverade i utredande av
arbetsskadeärenden. Vi vill även föreslå att en längre utbildning och bättre
information än i dag riktas till dem som sitter i socialförsäkringsnämnder,
försäkringsrätter m fl som bl a har att handlägga arbetsskadeärenden. Detta
skulle öka deras kompetens i handläggningen av arbetsskadeförsäkringen.

Vad gäller arbetsskadeförsäkringen från rehabiliteringssynpunkt så delar
vi TCO:s synpunkt att: "I själva verket är det de obefintliga rehabiliteringsresurserna,
inte arbetsskadeförsäkringen, som fjärmar de skadade från arbetslivet.”
Liknande synpunkter har framförts av LO.

4

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget att till allvarlig prövning ta upp
principen om att arbetsbetingad nedsättning av arbetsförmågan skall
kompenseras högre än annan arbetsförmågenedsättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna att kostnaderna
för arbetsskadorna helt bör täckas av arbetsgivaren och att
detta bör ske genom en höjning av arbetsgivaravgiften fullt ut,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts om
möjligheterna att påföra arbetsgivaren hela kostnaden för sjukvård
förorsakad av arbetsskador,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en differentiering
av arbetsgivaravgiften så att arbetsgivare med ett högre antal
arbetsskador än genomsnittet också betalar en högre avgift,

5. att riksdagen hos regeringen begären utredning om principen att
företagshälsovården ges en självständig och oberoende ställning i förhållande
till arbetsgivarparten i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna att medel
bör tillföras för utbyggnad av yrkesmedicinska klinikerna.

Stockholm den 15 februari 1990

Lars Wemer (vpk)
Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Ylva Johansson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Karl-Erik Persson (vpk)

Mot. 1989/90
Sf41

5