Motion till riksdagen
1989/90: Sf37
av Ragnhild Pohanka och Eva Goés (båda mp)
med anledning av regeringens skrivelse 1989/90:68
om invandrar- och flyktingpolitiken
Regeringens skrivelse är omfattande och ger en ingående bild av svensk invandrar-
och flyktingpolitik.
I flera motioner har miljöpartiet de gröna under årets allmänna motionstid
givit sin syn på Sveriges politik på detta område. Dock följer här en analys
och kommentarer till skrivelsen.
I alla riksdagspartier är vi överens om de tre invandrarpolitiska målen,
jämlikhet, valfrihet och samverkan. Dock ger de olika partierna delvis helt
olika innehåll till de uppställda målen.
Förutom den nordiska invandringen, som är fri, är vår invandring hårt reglerad.
Arbetskraftsinvandringen från icke-nordiska länder är försumbar, så
idag handlar vår invandrarpolitik i väsentlig grad om flyktingpolitik. Enigheten
om den nya utlänningslagen var total, när det gällde 1951 års Genévekonvention
och tilläggsprotokollet av år 1967. Det innebär en generös flyktingpolitik.
Miljöpartiet var däremot på några punkter kritiskt när det gällde tilllämpningen
av lagen och införandet av transportbolagens betalningsansvar,
viseringsregler, förvarstagande, sekretess m.m.
Förutom konventionsflyktingar och de facto-flyktingar finns i dag en stor
grupp miljöflyktingar i världen, som det inte finns några bra regler för hur
världen ska handskas med.
Flyktingströmmarna i världen ser ut att öka för varje år på grund av folkökningen,
miljöproblem, krig, förtryck och konflikter mellan folkgrupper.
Ett stort antal flyktingar går under benämningen displaced persons, antingen
för att de är flyktingar i sitt eget land eller därför att mottagarlandet
inte skrivit under Genévekonventionen i dess helhet. Många flyktingar omfattas
inte heller av UNHCR:s mandat bl. a. inte Palestinaflyktingar. Dessutom
anser miljöpartiet de gröna att flyktingkonventionen och dess tilläggsprotokoll
behöver ses över för att bättre passa in i den världsbild som motsvarar
90-talet. Det finns också en generösare konvention nämligen OAUkonventionen,
som är av senare datum, där ett vidare flyktingbegrepp tilllämpas.
Den ger möjlighet för en human och global syn på människan och
mänskliga rättigheter.
Den restriktiva flyktingpolitik för EG och EFTA-länderna som förbereds i
Schengen och TREVI-grupperna har också Sverige tagit fram, bl. a. i sådana
uttryck som ”missbruk av asylrätten”. Man menar att dokumentlösheten och
människosmuggling är en form av detta missbruk. Genom stränga viserings
regler och betalningsansvar för transportbolagen m. m. tvingas människor, Mot. 1989/90
som behöver skydd för sin säkerhet och/eller sitt liv att anlita förfalskare för Sf37
att få dokument och kunna fly. Det ligger i flyktingskapets natur att varken
ha sina liv eller alla papper i ordning.
Överst på s. 11 står, att allmänt anses bland europeiska stater att många
asylsökande ej uppfyller flyktingkraven. Detta beror ju på att man sakta
övergår till strängare bestämmelser.
Genom den rivna Berlinmuren börjar folk i öststaterna kunna resa ut och
även byta land. Det har för Västtysklands del resulterat i en tillströmning
på totalt 700 000 människor. Man kan förvänta sig att fler östländer följer
Ungerns exempel och ansluter sig till 1951 års flyktingkonvention och
tilläggsprotokollet från 1967.
Men det finns stor osäkerhet i alla prognoser när det gäller förväntade
skyddsbehov för flyktingar.
Det är viktigt att föra en sådan handelspolitik, miljöpolitik och utrikespolitik
att den bidrar till en minskning av antalet flyktingar i världen.
Om Sverige skulle hjälpa så många flyktingar i olika läger och i Sverige
som våra exporterade vapen genererat skulle vi få satsa oerhört mycket mera
personellt och ekonomiskt än i dag.
Miljöpartiet de gröna anser, att det fortfarande sker upprörande utvisningar
(av främst kvinnor) när det gäller s. k. uppskjuten invandrarprövning.
Tvåårsregeln bör sänkas till ett år och även med den regeln skall den utländska
parten få PUT (permanent uppehållstillstånd), såvida inga allvarliga
skäl talar däremot. Regler måste skapas, så att inte samma man upprepade
gånger tar in kvinnor som utsätts för misshandel och övergrepp.
I en partimflTion har miljöpartiet yrkat på en ökning av flyktingkvoten.
Likaså har miljöpartiet i partimotionen om flyktingpolitiken och i en gruppmotion
yrkat på upphävandet av regeringens inhumana beslut från den 14
december 1989 angående tillämpningen av asylbestämmelserna.
Regeringen har visat stor anpassning till den hårdnande flyktingpolitiken
i Europa, men inte till den generösa viseringspraxis som andra länder tillämpar,
när det gäller besök av nära släkting. Miljöpartiet anser, att den nya
viseringspraxis, som SIV:s styrelse beslutade om november 1987, bör upphöra.
SIV borde återgå till tidigare generösare praxis.
De frivilliga organisationernas deltagande i flyktingmottagningen anser
miljöpartiet vara mycket betydelsefull, likaså deras deltagande i flyktingpolitiska
rådet.
Miljöpartiet har i en annan motion behandlat Världsbankens roll i U-länderna.
Sverige bör mycket aktivt arbeta för flyktingars rätt i Europarådet och FN,
men det är först möjligt att göra på ett trovärdigt sätt, sedan vi rivit upp beslutet
från 14 december 1989.
Med stor glädje noterar vi att på s. 50 omtalas att SIV i samråd med rikspolisstyrelsen
föreslagit att ansvaret för utredningar i asylärenden vid utredningsslussar
skall föras över från polisen till verket. Om det i förlängningen
betyder att civil personal möter de asylsökande som första representanter
för svenska myndigheter, är det en utveckling i linje med miljöpartiets inriktning.
7
Mot. 1989/90
Sf37
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i
FN bör verka för en översyn av Genévekonventionen och tilläggsprotokollet
av år 1967 i enlighet med vad i motionen angivits,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om s. k. uppskjuten invandrarprövning och tvåårsregeln,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet
av förslag till lagändring så att den viseringspraxis, som SIV:s styrelse
beslutade 1987, upphävs
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående Sveriges agerande i Europarådet och FN i
flyktingfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om asylsökandes möjligheter till arbete.
Stockholm den 7 februari 1990
Ragnhild Pohanka (mp) Eva Goés (mp)
Miljöpartiet anser, att det är tid för att ompröva möjligheter för asylsökande
att arbeta under väntetiden.
Den reformering av Sfi som planeras kan bli mycket positiv för både invandrare
och arbetsmarknad och en mer flexibel lösning av bostadsproblemet
på kort sikt kan också underlätta för kommunerna att uppfylla sina kvoter.
Arbetsgivarnas möjligheter att få sitt stora arbetskraftsbehov tillgodosett
bl.a. genom att anställa flyktingar bör underlättas från myndigheternas sida,
samtidigt som arbetsgivarna bör hjälpa till att ordna boendet, där så är möjligt.
Barnens situation är oerhört svår, och den osäkerhet som långa väntetider
och många förflyttningar inom Sverige skapar är särskilt svår för dem.
Många flyktingbarn, alltför många, behöver hjälp av psykolog, och hur
framtiden blir för dessa barn, även om situationen i Sverige ordnar upp sig,
är mycket osäkert. Redan tidigt måste skola, sjukvård och fadderfamiljer
satsa resurser på dessa barn. De ensamma flyktingbarnen är naturligtvis särskilt
utsatta och behöver extra hjälp.
Vi stöder de förslag som framkommit i SOU 13 och 14 (Mångfald och Enfald)
angående förbud mot rasistiska organisationer, lagstiftning mot etnisk
diskriminering i arbetslivet, insatser för bättre etniska relationer inom skolan
och stöd till folkrörelsernas arbete inom detta område.
8