Motion till riksdagen
1989/90:Sf360

av Rune Backlund (c)

Överprövning av försäkringskassornas
administrativa beslut

Dagens försäkringskassor har en unik ställning i svensk offentlig förvaltning.
De allmänna försäkringskassorna tillkom genom en ombildning av de erkända
sjukkassorna 1955. Före ombildningen var kassorna privaträttsliga
föreningar som var underställda understödsföreningslagens bestämmelser.
Vid ombildningen upphörde den lagen och de föreningsrättsliga bestämmelserna
togs i in lagen om obligatorisk sjukförsäkring.

I socialförsäkringens administrationsnämnds betänkande (SOU 1960:35)
konstateras att ”De allmänna sjukkassorna är självständiga rättssubjekt.
Varje kassa har egna stadgar och ekonomiskt ansvar för den av kassan bedrivna
verksamheten.” I betänkandet konstateras vidare: ”Det är uppenbart,
att kassorna inte är statliga organ, ehuru de uteslutande har att ombesörja
statliga förvaltningsuppgifter.” Med hänsyn till detta ansågs kassorna
vara ”offentligrättsliga personer”.

Försäkringskassorna är idag en stor organisation med 18 000 anställda och
ett omfattande kontorsnät. Man ansvarar för administrationen av socialförsäkringen
som under budgetåret 1990/91 omfattar drygt 250 miljarder kr. I
stort sett alla människor i vårt land kommer någon gång under året i kontakt
med försäkringskassan.

I ledningen för försäkringskassorna finns en styrelse, vars ordförande och
vice ordförande utses av regeringen medan ledamöterna utses av landstinget.

Riksdag och regering har den totala kontrollen över de förmåner och försäkringar
som kassorna har i uppgift att administrera. Kassornas kostnader
för administrationen bekostas också av offentliga mede1

När det gäller den egna förvaltningen är som ovan framgått försäkringskassorna
att betrakta som självständiga offentliga organ. Det innebär att
kassornas styrelser har stor frihet att själva fatta beslut om förändringar i
sin organisation.Man behöver rent principiellt sett inte i sina beslut ta någon
större hänsyn till de riktlinjer som eventuellt regering och riksdag har beslutat.
I praktiken är dock situationen något annorlunda eftersom statens anslag
omges av bestämmelser om hur medlen ska användas.

Den principiellt intressanta frågan uppstår när beslut fattade av statsmakten
tolkas olika av kassorna och staten. En sådan fråga är förändringarna i
kassornas lokalkontorsnät.

Frågan om lokalkontorsnätet har behandlats flera gånger av riksdagen

som då uttalat vikten av att det finns ett vittförgrenat nät av kontor som kan
betjäna allmännheten. Senaste gången riksdagen gjorde sådana uttalanden
var det med anledning avsocialförsäkringsutskottets betänkande 1988/89:10.
Trots dessa klara uttalanden fortsätter försäkringskassorna på olika håll i
landet att lägga ner lokalkontor.

På flera håll har man protesterat kraftigt mot besluten om nedläggning av
kontor som fattats av kassornas styrelser. Man har i sina protester hänvisat
till uttalandena från riksdagen.

I dagsläget finns inga formella möjligheter för de protesterande att få beslutet
överprövat i högre instans. Man kan alltså inte pröva om försäkringskassans
styrelse har tolkat riksdagens och regeringens riktlinjer för verksamheten
på ett korrekt sätt. Denna ordning skapar en vanmakt hos de människor
som direkt påverkas av en försämrad samhällsservice.

Jag anser det rimligt att beslut i kassornas styrelser som påverkar servicen
till allmänheten ska kunna överprövas i en högre instans. Lämpligen bör sådana
beslut kunna överklagas till riksförsäkringsverket som har tillsynsansvaret
över kassorna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna till överprövning av förvaltningsbeslut
i försäkringskassornas styrelser.

Stockholm den 25 januari 1990

Rune Backlund (c)

Mot. 1989/90
Sf360

15