Motion till riksdagen
1989/90: Sf333

av Görel Bohlin (m)

Översyn av riksförsäkringsverkets och
försäkringskassornas organisation

Riksdagen fastlade 1983 (prop. 1982/83:127) att riksförsäkringsverket hade
lednings- och tillsynsansvar för socialförsäkringen. I beslutet betonades att
försäkringskassorna även fortsättningsvis skulle vara självständiga offentligrättsliga
organ. Verkets ledning av socialförsäkringsverksamheten skulle ges
formen av riktlinjer och ramar i syfte att uppnå en högre grad av målstyrning.
Alla möjligheter till decentralisering skulle enligt riksdagsbeslutet tas
till vara.

Beslutet utgjorde i dessa avseenden en fortsättning på det beslut som riksdagen
fattade 1981 (prop. 1980/81:135) om ett rambudgetsystem för försäkringskassorna.
Också detta beslut syftade till att kassorna inom givna ramar
skulle ges ett större ansvar i organisatoriska och andra administrativa frågor.

I propositionen om ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna
(prop. 1985/86:73) betonades att försäkringskassans styrelse har det
övergripande ansvaret för att verksamheten inom försäkringskasseområdet
genomförs i enlighet med lagar och andra bestämmelser. Styrelsens ansvar
omfattar enligt propositionen både tillämpningen av socialförsäkringslagstiftningen
och de administrativa ledningsfunktionerna.

I tre riksdagsbeslut fastslås sålunda målsättningen att decentralisera socialförsäkringsadministrationen
i riktning mot en ökande grad av självständighet
och ett ökat ansvar för försäkringskassorna såväl i administrativa frågor
som i försäkringstillämpningen.

1982 infördes rambudgetsystemet i kassorna. Samtidigt upphävdes det beslut
som tidigare gällt och som givit kassorna begränsade befogenheter att
utan riksförsäkringsverkets medgivande göra organisationsförändringar.
Riksförsäkringsverket fastställer numera vilka funktioner som skall fullgöras
av kassornas central- resp. lokalkontor, medan kassornas styrelser själva avgör
vilken organisatorisk lösning som är den bästa för att fullgöra de ålagda
funktionerna. Även när det gäller tillsättning av tjänster har kassornas ansvar
ökat.

Riksförsäkringsverket har under senare år påbörjat en omorientering från
detaljstyrning av kassorna till en styrning genom övergripande mål för verksamheten.
Styrningen av försäkringstillämpningen skall ske genom att verket
utger allmänna råd. Decentralisering av uppgifter från riksförsäkringsverket
till försäkringskassorna har skett i viss omfattning.

Totalt sett har kassornas ansvar och uppgifter för administration och för

I

säkringstillämpning ökat under senare år. Eftersom utvecklingen fortfa- Mot. 1989/90

rande pågår, kan man vänta sig att också detta ansvar ökar ytterligare. Det Sf333

ökade ansvaret har haft många positiva konsekvenser i form av bättre anpassning
av kassornas organisation till de strukturella förhållanden som gäller
inom kassaområdet och en ökad lyhördhet för brister inom försäkringens
lagstiftning.

Omfördelning av personal från central administrationsnivå till regional
och lokal nivå är led i strävandena att förlägga utredningar och beslut m.m.
så nära människorna som möjligt. Samtidigt är detta viktigt i strävandena att
sprida arbeten över hela landet.

Skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och polisstyrelsen har bl.a. i detta syfte
minskat sin personal och fört över arbetsuppgifter ut i landet. Polisstyrelsen
har exempelvis centralt reducerat sin personal med 400 personer (från 900
till 500 personer), som flyttats ut i landet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har beslutat att i första hand förstärka arbetsförmedlingarna
genom nedbantning av AMS-kansli. Denna verksamhet har
pågått sedan 1984. Ca 25 procent av lönemedlen och ca 200 personer har
hittills överförts från centrala kansliet och fördelats på arbetsförmedlingarna
i de län som har de största belastningarna.

Även i andra centrala myndigheter pågår överföring av personalresurser
från central nivå till lokala enheter.

Dimensioneringen av RFV:s personal har gjorts under den tid då vårt socialförsäkringssystem
byggdes upp och då stora arbetsuppgifter helt naturligt
blev lagda på den centrala myndigheten. Många av verkets uppgifter har nu
överförts till försäkringskassorna ute i landet. En nedbantning av den centrala
personalstyrkan borde därför vara möjlig. Samtidigt bör man pröva om
ytterligare arbetsuppgifter kan föras över till försäkringskassorna.

På samma sätt som för tidigare berörda ämbetsverk bör personal och lönemedel
kunna överflyttas från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna,
som därigenom skulle få en välbehövlig förstärkning utan att samhällskostnaderna
ökar.

Ansvarsfördelningen mellan RFV och försäkringskassorna måste samtidigt
renodlas så att RFV har tillsyn och uppföljning och så att ärendehandläggning
inom socialförsäkringen decentraliseras till försäkringskassorna.

Målstyrning och uppföljning bör tillämpas. Detta skapar större effektivitet
och medför minskat personalbehov hos den centrala myndigheten. Det
kan nämnas att försäkringskassorna under 1987 mottog ca 1 000 skrivelser
från riksförsäkringsverket. Det innebär ungefär 80 skrivelser i månaden eller
fyra skrivelser varje arbetsdag. Av dessa skrivelser berör ungefär hälften administrativa
frågor. Förutom de personalresurser detta kräver på riksförsäkringsverket,
medför det också en ökad administrativ belastning hos försäkringskassorna.

Styrningsambitionerna har lett till att ett orimligt stort antal samarbetskommittéer
och grupper har skapats, nämligen ett 80-tal.

Enligt nuvarande bestämmelser skall verket således leda socialförsäkringen
och samtidigt utöva tillsyn samt inneha partsrollen i socialförsäkringsmål.
Ett sådant förhållande stämmer inte överens med riktlinjerna om tydliga
och klara gränser när det gäller ansvarsfördelningen. Det är också otili- 5

fredsställande att en myndighet har tillsynsansvar över en verksamhet som
man i realiteten är en del av.

Riksförsäkringsverkets nuvarande organisation och verksamhet bör utredas.
Det gäller exempelvis informations- och utbildningsverksamheten, som
borde kunna överföras till försäkringskassorna. Andra områden som bör diskuteras
är fondförvaltningen, tillsynsverksamheten och behovet av en ombudsenhet
inom verket.

Vidare är det viktigt - för att uppnå en rationell hantering av socialförsäkringen
- att man får en kundstyrd, fristående ADB-verksamhet. En omprövning
av organisationsformerna och huvudmannaskapet blir därvid nödvändig.

En allmän strävan bör vara att minska RFV till en betydligt mindre central
tillsynsmyndighet, vars främsta uppgifter bör vara att ha tillsyn över försäkringskassorna
och utvärdera socialförsäkringens verksamhet.

Däremot bör försäkringskassorna självständigt klara administrationen.
Erfarenheten visar att om administration leds från centralt håll genererar det
en rad skrivelser och skriftväxling som inte förbättrar verksamheten utan
tvärtom minskar effektiviteten och snabbheten i handläggningen samtidigt
som det skapar mer behov av personal på både det centrala, regionala och
lokala planet.

Vid årets granskning av försäkringskassornas bokslut påtalade RRV att
det är oklart vilket ansvar försäkringskassorna och deras styrelser har för den
del av verksamheten som utgörs av utanordning och övrig hantering av pensioner
och bidrag. För närvarande redovisas dessa på riksnivå endast med
statistisk fördelning per försäkringskassa. Mot bakgrund av att alla beslut,
inrapporteringar, uppföljningar och kontroller sker på försäkringskassorna
är detta mindre tillfredsställande. Ett klarläggande måste ske av vilket ansvar
försäkringskassorna och deras styrelser har för redovisning och bokslut
av pensioner och bidrag samt hur uppföljning i realiteten skall kunna göras
på ett tillfredsställande sätt.

Försäkringskassorna har också de senaste två åren fått kritik av RRV på
grund av brister i avstämbarhet och verifierbarhet i fråga om väsentliga delar
av utbetalningarna inom socialförsäkringssystemet.

Eftersom utbetalningarna sker genom det av RFV administrerade ADBsystemet,
som är gemensamt för samtliga försäkringskassor, kan försäkringskassorna
och deras styrelser med nuvarande system inte tillgodose den av
RRV förordade lösningen, nämligen en ADB-baserad daglig behandlingshistorik
med totalsummor producerad i direkt anslutning till försäkringskassornas
lokalkontors dagliga terminalinmatningar. För att nämnda redovisningsrutiner
skall kunna fungera, måste en uppdelning av ansvar och praktisk
hantering ske även i detta hänseende.

Mot bakgrund av den utveckling som skett i fråga om ansvars- och arbetsfördelning
mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna vill jag aktualisera
behovet av en ny översyn av riksförsäkringsverkets organisation
och ansvarsområde å den ena sidan och försäkringskassornas å den andra.
En sådan översyn bör syfta till dels att undersöka i vad mån ytterligare uppgifter
kan decentraliseras från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna,

Mot. 1989/90
Sf333

6

dels att bättre anpassa verkets personalstyrka och organisation till de uppgif- Mot. 1989/90

ter verket nu har samt att renodla rollfördelningen mellan verket och kas- Sf333

sorn a.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas
organisation och ansvarsområde.

Stockholm den 25 januari 1990

Görel Bohlin (m)

1