Motion till riksdagen
1989/90:Sf328
av Gustav Persson och Marianne Stålberg (båda s)
Ansvaret för arbetsskadeutredningen
Lagen om arbetsskadeförsäkring har starkt bidragit till att vi fått ökad kännedom
om arbetsskador. Det gäller framför allt belastnings- och förslitningsskador
där kvinnor drabbas mycket hårt. Den intensiva diskussion som uppstått
i dess kölvatten har medfört helt andra krav på bättre arbetsmiljöer. Vi
diskuterar numera i termer som att vi skall skapa ”det goda arbetet för alla”.
Rehabiliteringsutredningen och arbetsmiljökommissionens arbete ligger i
linje med dessa strävanden.
Handläggningen av arbetsskadeförsäkringen har emellertid medfört en
stor arbetsbelastning för personalen vid försäkringskassorna. Inte minst gäller
det utredningar som berör förhållandena på arbetsplatserna. Ett ökat ansvar
för dessa frågor bör därför kunna läggas på arbetsgivare och företagshälsovård.
Redan nu ger lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) försäkringskassan
(Fk) en långtgående möjlighet att från arbetsgivaren infordra underlag i
samband med arbetsskadeutredningar.
Utnyttjande av företagshälsovården (FHV) sker också i dag men i varierande
omfattning vid de olika försäkringskassorna. Att inte ett mer omfattande
och enhetligt utredningsunderlag infordras har flera orsaker. Ett viktigt
skäl är att enhetliga direktiv för arbetsfördelningen inte finns mellan Fk
och FHV att till fullo utnyttja den expertkunskap som FHV har i dag.
Exempel finns på hur en relativt omfattande ”delegering” av utredningsansvaret
till FHV minskar bemanningen på Fk. Värmlands läns Fk är ett sådant
exempel. Här uppger man att bemanningen för att klara arbetsskadeutredningar
är mindre än vad som är vanligt inom övriga Fk-kontor.
Ett mer omfattande ansvar för arbetsgivare/FHV motiveras inte enbart av
behovet av att minska den administrativa belastningen inom Fk, utan även
av den grund utredningarna ger för det förebyggande arbetet.
Följande bör särskilt noteras beträffande ett utökat ansvar för FHV i fråga
om arbetsskadeutredningar.
Arbetsgivare/FHV måste ha noggrann kännedom om de skador/sjukdomar
som de anställda erhållit i arbetet (eller på annat sätt) för att kunna förebygga
och anpassa arbetet efter den enskildes förutsättningar. Det är framför
allt FHV som i dag besitter kompetens att identifiera arbetsskador. För de
vanligaste arbetssjukdomarna, belastningsskadorna, torde i många fall
FHV:s egen kompetens vara tillräcklig. Särskilda experter behövs enbart i
undantagsfall för speciellt svårbedömda arbetsskador.
Att inkräva medicinsk bedömning från FHV bör det inte finnas hinder för
med hänsyn till att man också enligt AFL har rätt att infordra utlåtande från
särskild läkare. Det bör även kunna gälla LAF. Ur såväl försäkringsmässig
som förebyggande synpunkt förefaller det tveksamt att den medicinska bedömningen
görs av en instans helt skild från den som är ansvarig för arbetsplatsutredningen.
I de fall då FHV inte anser sig ha tillräcklig expertkunskap för att klara
den medicinska bedömningen bör den i alla fall bättre än Fk klara att remittera
den enskilde vidare för konsultation av exempelvis ortoped, cancerexpertis,
lösningsmedelsexpertis m.fl. Fk:s förtroendeläkarsystem bör i huvudsak
utnyttjas när den försäkrade saknar FHV och i de fall då FHV:s underlag
är negativt för den försäkrade, exempelvis på grund av ett bristfälligt underlag
från FHV.
När arbetsskada kan misstänkas ha drabbat en anställd borde det självfallet
åvila FHV att genom utnyttjande även av utomstående sakkunskap få en
eventuell arbetsskada bekräftad för att kunna förebygga och bedriva anpassnings-
och rehabiliteringsverksamhet.
I än högre grad krävs FHV:s insatser ifråga om att konstatera om skadlig
inverkan föreligger. Här krävs det i många fall expositionsmätningar och
andra undersökningar på arbetstagarens arbetsplats. I vissa fall finns dessa
mätningar och undersökningar redan tillgängliga inom FHV, exempelvis
vilka kemikalier som används, mätningar av buller, vibrationer, bedömningar,
videofilmer av ergonomiska förhållanden m.m.
Om inte sådana undersökningar finns eller kan göras inom FHV bör även
här FHV ha den största möjligheten att konsultera expertis. Arbetsgivaren
har en klar skyldighet enligt lag att kartlägga miljöförhållanden på arbetsstället.
För denna utredningsuppgift finns således ett än tydligare samband med
det förebyggande arbetet. Enligt riktlinjer som finns i gällande arbetsmiljöavtal
för FHV är utrednings- och kartläggningsarbete en viktig uppgift som
grund för främst det förebyggande arbetet.
I de fall då den misstänkta skadliga inverkan inte finns på den nuvarande
arbetsplatsen måste självfallet ändå FHV som en grund för sitt arbete vidta
en yrkesanamnes och klarlägga om orsakerna härrör från tidigare arbeten.
Det förebyggande motivet för FHV:s insats finns inte på samma sätt i dessa
fall. För att kunna bedriva anpassnings- och rehabiliteringsarbete är kunskaper
om orsakerna till skador som erhållits på tidigare arbetsställen också
nödvändiga.
Att lägga ett ökat utredningsansvar på FHV har också en kompetensuppbyggande
funktion för FHV på ett annat sätt än för Fk, som saknar expertkunskaper
inom arbetsmiljöområdet. Däremot är Fk:s prövning av arbetsskador
väsentlig också för Fk med hänsyn till rehabiliteringsansvaret.
Arbetsskadeutredningarnas också i dag stora betydelse för det förebyggande
arbetet skulle sannolikt förstärkas om FHV fick ett ökat ansvar. Om
FHV:s underlag talar till förmån för den försäkrade bör inte Fk (annat än
undantagsvis) inkräva ytterligare expertunderlag. FHV:s underlag skall såle
Mot. 1989/90
Sf328
11
des utgöra grunden för den rättsliga bedömningen, givetvis under förutsättning
att Fk bedömer underlaget vara fullgott.
I de fall då FHV:s bedömning är negativ för den försäkrade bör, om det
finns skäl för det, ytterligare underlag inhämtas. När FHV inte finns tillgänglig
har Fk utredningsansvaret på samma sätt som i dag. Den rättsliga bedömningen
har Fk men ansvaret för utredningsunderlaget bör i sin helhet i flertalet
fall kunna läggas på FHV.
Ett sådant utvidgat ansvar för FHV och arbetsgivare att medverka i arbetsskadeutredningarna
skulle innebära en väsentlig avlastning av arbetet i
försäkringskassorna, samtidigt som det förebyggande arbetet på arbetsplatserna
skulle kunna förbättras.
Försäkringskassorna och deras samverkande organ, försäkringskasseförbundet
och RFV, bör tillsammans utarbeta riktlinjer för arbetet och utformningen
av försöksverksamhet. Med ledning av detta bör RFV sedan kunna
utfärda anvisningar för det fortsatta arbetet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett ökat ansvar för arbetsskadeutredningar för arbetsgivare/företagshälsovård
.
Stockholm den 25 januari 1990
Gustav Persson (s) Marianne Stålberg (s)
Mot. 1989/90
Sf328
12