Motion till riksdagen
1989/90: Sf321

av Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson
(båda m)

Egenföretagares socialavgifter

Den bristande överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter inom socialförsäkringarna
har ofta varit föremål för debatt i riksdagen.

Sjukpenningkommittén behandlade frågan på sin tid, och i betänkandet
”Egenföretagares sjukpenning m.m.” (SOU 1983:48), framfördes olika vägar
för en lösning av problemet. Majoriteten förordade emellertid endast en
”smidigare tillämpning” av nuvarande bestämmelser.

Frågan har sedan varit ”under övervägande” såväl i riksförsäkringsverket
som i pensionsberedningen men något förslag har hittills inte avgetts i ärendet.

Riksförsäkringsverket har under fjolåret avlämnat en rapport ”Sjukpenning
för egenföretagare”- utredning och förslag. Denna rapport har helt nyligen
varit ute på remiss i försäkringskassorna.

Ovanstående rapport behandlar alltså en del av problemet, nämligen
sjukpenningfrågan - och därpå baserade egenavgifter - för egenföretagarna.
En grundsjukpenning föreslås jämte tre alternativa modeller för en s.k. tilläggssjukpenning.
När detta skrivs är det ännu oklart om och när ett nytt system
kan träda i kraft. Det är viktigt att en förändring snarast sker, då det
idag råder en uppenbar orättvisa i att sociala avgifter måste betalas för inkomster
som inte ger någon ersättning. Det gäller t.ex. inkomster som är så
små att de inte ger någon rätt till ersättning. Det gäller också det förhållandet
att en egenföretagare inte placeras i högre sjukpenningklass än vad som motsvarar
lönen för en anställd.

Socialavgifterna för egenföretagarna berör också ATP-systemet. Många
egenföretagare betalar även här avgifter för inkomster som inte ger något
ATP-skydd. Det kan t.ex. gälla makar, som båda arbetar i jordbruk eller
rörelse. Vid inkomster mellan ett och två basbelopp kan makarna inte få
några ATP-poäng om inkomstuppdelning sker, trots att båda betalat avgifter.
Vid mycket låga inkomster kan den avgiftsskyldige inte heller tillgodogöra
sig något avdrag för egenavgifterna, varför dessa i realiteten blir dyrare
än för personer med högre inkomster.

Inkomster över 7,5 basbelopp är inte heller pensionsgrundande.

I ovanstående fall får avgifterna karaktären av en ren skatt, eftersom förmånen
inte står i proportion till inbetalda avgifter.

Som argument mot ett mer differentierat avgiftsuttag har anförts att det
avgiftssystem, som infördes 1982, inneburit betydande administrativa lättna

der för såväl myndigheter som företagare. Sedan dess har emellertid undan- Mot. 1989/90

tag från avgiftsplikten för mindre inkomster från jordbruksföretag införts, Sf321

vilket visar att det är helt administrativt möjligt att minska negativa effekter
av avgiftssystemet.

Vi anser att förslag till avgiftsuttag, som innebär bättre överensstämmelse
mellan förmåner och avgifter, bör införas liksom bättre möjligheter för egenföretagare
att teckna frivilliga försäkringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt socialavgiftssystem
för egenföretagare som ger bättre överensstämmelse mellan
avgifter och förmåner än det nuvarande.

Stockholm den 23 januari 1990

Gullan Lindblad (m) Karl-Gösta Svenson (m)

11