Motion till riksdagen
1989/90: Sf318

av Margo Ingvardsson och Alexander
Chrisopoulos (båda vpk)

Rätt till pension för utländska medborgare

I ett utsatt läge är socialbidrag en rättighet som inga ska behöva dra sig för
att anlita, men det går inte att komma ifrån att den individuella behovsprövningen
upplevs som påfrestande. Socialbidrag är den yttersta utvägen för
försörjningen. Det är en försörjningsmöjlighet för oförutsedda situationer.

Många människor, och ofta då invandrare, får socialbidrag för att socialförsäkringssystemet
och utbildningsbidragssystemet har brister, utan att de i
övrigt har behov av stöd från socialtjänsten.

Ett exempel på detta är äldre invandrare som på grund av ålderdom och/eller
sjuklighet inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. I maj 1989
hade enbart i Stockholms stad 2,8 miljoner kronor utbetalats i socialbidrag
under 1989 till personer med ingen eller låg pension. Många av dessa är invandrare
eller flyktingar som inte har bott tillräckligt länge i Sverige för att
kunna erhålla svensk pension, och som har ingen eller mycket låg pension
från sina hemländer. För invandrare från länder med vilka konventioner saknas
(och det gäller flertalet av de invandrare/flyktingar som kommit till Sverige
de senaste åren) gäller 10 års bosättning i Sverige innan rätt till pension
finns. För många av dessa gäller också att socialbidraget inte ersätts av statsbidrag,
då de inte har uppehållstillstånd som flyktingar utan som anknytningsfall.

Det är rimligt att den som är arbetsoförmögen till följd av arbete, ålderdom
och/eller sjukdom har rätt till pension om han/hon har uppehållstillstånd
och stadigvarande bor i Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att utländsk medborgare som har uppehållstillstånd
och stadigvarande bor i Sverige skall erhålla rätt till åldersoch
förtidspension på samma villkor som svenska medborgare.

Stockholm den 24 januari 1990

Margo Ingvardsson (vpk) Alexander Chrisopoulos (vpk)