Motion till riksdagen
1989/90: Sf31

av Anita Modin m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:62 om insatser för
aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens
verksamhet, m.m.

Äldre arbetstagare kan få förtidspension på tre olika sätt.

- Har man en varaktig nedsättning av den fysiska eller psykiska arbetsförmågan
med minst hälften kan man få förtidspension enligt huvudregeln.

- Är man kring 60 år eller äldre räcker det att ha ”lindrigare medicinska
skäl” för att få förtidspension. Man behöver inte ha någon egentlig sjukdom.
Läget på arbetsmarknaden kan också vägas in i beslutet. Det enda
krav som enligt lagstiftningens förarbeten ställs är att ”en icke helt bagatellartad"
medicinsk faktor påverkar arbetsförmågan i inte ringa grad.
Detta är de s.k. äldrereglerna.

- Är man 60 år eller äldre har man sedan 1972 rätt till förtidspension av
arbetsmarknadsskäl. I detta fall krävs att man är arbetslös och utestängts
från ytterligare möjligheter att få arbetslöshetsersättning. Några medicinska
krav ställs inte.

Pensionsberedningen har nyligen behandlat frågan om att avskaffa förtidspensionering
av arbetsmarknadsskäl. När förslaget togs upp av beredningen
var motivet att renodla förtidspensioneringen från arbetsmarknadspolitiska
inslag och att flytta över de s.k. arbetsmarknadsfallen till arbetsmarknadssektorn.
En viktig utgångspunkt för beredningen var dock att berörda personer
inte ska ställas utan försörjning eller att deras ekonomiska förutsättningar
ska försämras. Därför borde enligt beredningen en ny ekonomisk
stödform skapas inom arbetsmarknadssektorn för att tillgodose de äldre som
inte faller inom förtidspensioneringens äldreregler.

I propositionen föreslås nu att förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl
avskaffas. Motiven är följande:

I ett läge med stor efterfrågan på arbetskraft och arbetslinjen skall hävdas,
kan det ifrågasättas om förtida avgångar och pensionering är det bästa sättet
att lösa strukturproblem och arbetslöshetsproblem. I andra sammanhang söker
man ta tillvara den äldre arbetskraften och hindra utslagning. Det är heller
inte acceptabelt att samhället genom försäkringssystemen skall betala
kostnaden för strukturomvandlingen och företagens rationaliseringar.

I propositionen föreslås inte att någon ny ekonomisk stödform ska skapas

inom arbetsmarknadssektorn. Förtidspension av enbart arbetsmarknadsskäl Mot. 1989/90
föreslås avskaffas. Detta kommer direkt att drabba människor som av olika Sf31
anledningar blivit arbetslösa och utförsäkrats från arbetslöshetskassan.

Bland dessa finns nog många fall, där staten som arbetsgivare i samband
med företagsnedläggning ingått långsiktiga avtal med arbetstagarna om äldreavgångar
där 58,3-årspensionering varit en del av förutsättningarna. Utöver
dessa finns det också många som blivit arbetslösa av andra skäl utan att
företagen ”hjälpt till” att ordna en 58,3-årspensionering.

En del av dessa människor kan få förtidspension på medicinska grunder.

Det finns dock en uppenbar risk att de stora olikheter som för närvarande
råder mellan olika försäkringskassors tillämpning av äldrereglerna kommer
att ge upphov till regionala orättvisor. Risken är också stor att tolkningen av
äldrereglerna tänjs ut längre än vad lagstiftarna avsett och att pensionering
på denna grund sker i allt lägre åldrar.

De alternativ som står till buds för de människor som ställts utan arbete
men har sin arbetsförmåga kvar är:

- att omskola sig till ett annat yrke, där utsikterna att få anställning vid
fyllda 60 år - trots bristen på arbetskraft - i många fall måste bedömas
som mycket små,

- att vid 60 års ålder bryta upp från den bostadsort där arbetstagaren och
hans familj sedan länge är bosatt och söka arbete på annan ort,

- att delta i kommunala arbetsmarknadsåtgärder riktade mot arbetskraft
som arbetsförmedlingen normalt inte tar sig an,

- att efter utskrivningen från arbetslöshetsförsäkringen söka socialbidrag.

Det står klart att arbetsmarknadsmyndigheternas möjligheter och ambitioner
att vidta arbetsmarknadspolitiska åtgärder för denna grupp äldre även i
fortsättningen kommer att variera mellan olika orter. Även om ambitionerna
skulle öka betydligt är det tveksamt om samhället har rätt att begära
att arbetstagare med ett långt förvärvsaktivt liv bakom sig ska tvingas till omskolning,
flyttning eller socialbidrag under de få år som kvarstår till ålderspensioneringen.

Det är därför otillfredsställande att regeringen i sin proposition undvikit
att ta upp frågan om vilken ekonomisk ersättning som ska ges till de grupper
som ställs utanför arbetsmarknaden. Om avsikten har varit att renodla förtidspensioneringen
från arbetsmarknadpolitiska överväganden borde rimligen
en ny ersättningsform tillskapas inom arbetsmarknadsområdet som ekonomiskt
motsvarar minst den nivå som förtidspensioneringen i dag ger dessa
grupper.

Det är också otillfredsställande att lagförslaget utformats enbart med hänsyn
till nuvarande arbetsmarknadssituation. Det är inte helt givet att nuvarande
högkonjunktur kommer att råda i all framtid. Den arbetsmarknadssituation
som för bara 18 år sedan ledde till att förtidspension av arbetsmarknadsskäl
infördes kan uppstå igen.

Inför en sådan situation bör vi inte agera kortsiktigt och avskaffa de trygg- Mot. 1989/90
hetsanordningar som fyller viktiga funktioner för de berörda individerna och Sf31
för samhället. I stället bör vi utnyttja den respit som högkonjunkturen ger
oss till att vidareutveckla trygghetssystemet, så att det bättre svarar mot de
krav som medborgarna ställer på det.

Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag på
hur olika frågor som rör förtidspensionering av äldre kan behandlas i ett
sammanhang. Ett sådant förslag bör innehålla lösningar på problemen med
pensioneringar av arbetsmarknadsskäl, skapa en mer flexibel pensionsålder
och en arbetspension för dem som har ett långt arbetsliv bakom sig. De bör
innehålla en precisering av äldrereglernas utformning och nedre åldersgräns
samt eventuella förslag om nytt trygghetssystem inom arbetsmarknadspolitiken
som skall avlösa förtidspensioneringens arbetsmarknadsskäl.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag rörande förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl
m.m.

Stockholm den 24 januari 1990

Anita Modin (s)

Barbro Evermo Palmerlund (s) Karl Hagström (s)

Björn Ericson (s)

8