Motion till riksdagen
1989/90: Sf299
av Gullan Lindblad m.fl. (m)
Ersättningstaxan och etableringsrätten för
tandläkare
Tandvården i Sverige står inför en vittgående omställningsprocess. Det är
angeläget att patienten kommer att sättas alltmera i centrum och att valfriheten
värnas.
Den förebyggande tandvården har drastiskt reducerat betydelsen av caries
och parodontiter. Barn- och ungdomstandvården i förening med fluortandkrämen
har på ett påtagligt sätt förbättrat tandhälsan hos ungdomen. Detta
har lett till att de flesta numera får behålla sina tänder upp i hög ålder. Tandvården
kommer därför att i framtiden utvecklas mot nya områden. Det ena
området som kommer att öka ytterligare är den förebyggande tandvården.
Det andra är den mera högteknologiska vården i samband med traumatiska
skador. Nya implantatmöjligheter, med titan och keramiska fastväxande
proteser, gör det möjligt att på ett nytt och effektivt sätt ersätta förlorade
tänder. Utvecklingen är här endast i sin linda.
Detta förändrade tandvårdspanorama kommer att ställa ändrade krav på
tandläkarnas utbildning, och kursplanerna kommer därför successivt att behöva
förnyas. En ökad biomedicinsk kunskap är angelägen, och kan motivera
att tandläkarutbildningen till viss del integreras med läkarutbildningen.
Andra delar kan med fördel integreras med övriga tandvårdsutbildningar.
Det vore därför angeläget att på någon av de odontologiska fakulteterna genomföra
försöksverksamhet med en integrerad tandhälsovårdsskola med integration
av all tandvårdsutbildning dvs. även tandsköterske-, tandhygienistoch
tandtteknikerutbildningen.
Specialistutbildningen kommer i ljuset av det nya tandvårdspanoramat att
behöva förändras. Mot bakgrund av angelägenheten av forskningsanknytning
för den högre tandläkarutbildningen, bör specialistutbildning även förläggas
till de nuvarande odontologiska fakulteterna, utöver den undervisning
som nu äger rum i Jönköping och Örebro. På sikt kommer det sannolikt
också att bli angeläget med specialistutbildning i allmäntandvård som en parallell
till specialistutbildningen i allmän medicin.
Det är angeläget att den odontologiska forskningen har tillräckliga resurser.
Inte minst den aktuella amalgamdebatten har aktualiserat detta. Den
svenska odontologiska forskningen har internationellt gott rykte, vilket skapar
möjligheter att även erbjuda internationell utbildning av hög klass. Det
är också angeläget att nya forskningsrön kan utnyttjas som stimulans för
svensk industri. Forskarbyarna som nu växer fram kan bli en bra grogrund
för detta.
I Sverige finns för närvarande ett begränsat tandläkaröverskott. Med hänsyn
till att nedgången i cariesbehandling kompenseras med ökande behov
inom profylax och implantatbehandling torde nuvarande studerandetal vara
tillräckligt för att skapa balans i utbudet framöver. Den låga betygsnivån hos
vissa antagna studenter och det stora antalet utländska studerande är dock
ett orosmoment. Dock skall anmärkas att antalet svenska studerande nu
ökar.
Det är emellertid angeläget att de utländska studerande som efter avlagd
examen vill verka i Sverige också får detta. På den medicinska sidan svarar
samhället för främst allmänläkarvården, medan samhället på den odontologiska
sidan främst tillgodoser specialistvårdsbehovet. Detta förefaller ologiskt.
När det gäller allmäntandvården svarar den privata sidan för tre fjärdedelar
av vården medan den privata specialistvården minskar. Det är därför
angeläget att skapa balans mellan allmäntandvård och specialistvård på privatsidan.
Vi anser därför att specialisttaxa skall medges även för nyetablerade
specialister inom privattandläkarvården, vilket inte är fallet i dag. Det
fria tandläkarvalet måste garanteras.
Den nuvarande etableringskontrollen har spelat ut sin roll. Man kan konstatera
att den varit verkningslös ur regionalpolitisk synpunkt. Dess betydelse
när tandläkarbrist förelåg var tveksam, och den är i nuvarande överskottssituation
helt omotiverad. Den bör därför avskaffas. Den är också för
offentligt anställda tandläkare ett stort bekymmer, eftersom dessa efter en
nedläggning av en tandvårdscentral står utan etableringsrätt. Varje legitimerad
tandläkare bör i stället ha rätt att fritt etablera sig. En viss taxemässig
stimulans till etablering inom glesbygdsområden är motiverad.
Det är angeläget att möjliggöra en familjetandvård. Barntandvården bör
därför integreras i tandvårdsförsäkringen, och därmed underlätta för föräldrar
och barn att få vända sig till samma tandläkare. Inom ett par landsting
föreligger skyldighet för folktandvården, att när föräldrarna så begär, remittera
barnen till privattandläkare, varvid tandvården helt bekostas av landstinget.
Det är angeläget att den kompetens som utvecklats vid våra tandläkarhögskolor
kommer patienterna till del. Det bör därför utredas hur dessa skolor
skall kunna utvecklas till regiontandvårdsinstitut för den mest kvalificerade
tandvården och få en roll motsvarande regionsjukhusens. I nuläget
kommer tandläkarhögskolornas tandvårdskompetens endast närområdet
tillgodo.
Kostnadsutvecklingen inom tandvården särskilt på material- och teknikersidan
har gått snabbare än pris- och löneutvecklingen i stort. Taxenivåerna
är därför i behov av en snar översyn. Vidare bör övervägas om inte en individuell
kapteringsmodell med ett högkostnadsskydd är en lämpligare ersättningsmodell.
I och med framgången med den 2-åriga tandhygienistutbildningen uppkom
frågan om man inte bör gå över till en enhetlig 2-årig utbildning för all
Mot. 1989/90
Sf299
7
assisterande personal inom tandvården, i huvudsak utformad i enlighet med
tandhygienistutbildningen. Detta innebären angelägen kompetenshöjning.
Amalgamdebatten har understrukit angelägenheten av att användningen
av amalgam reduceras i största möjliga mån, och att forskningen kring ofarliga
ersättningsmedel intensifieras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att tandläkarutbildningen till viss del integreras
med läkarutbildningen och till viss del med övriga tandvårdsutbildningar,
det senare lämpligen genom en integrerad tandhälsovårdsskola,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en förändring och utökning av den
odontologiska specialistutbildningen,2]
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om angelägenheten av att utländska tandläkarstuderande
i Sverige som efter avlagd examen vill verka här också tillåts
göra detta,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att nyetablerade
specialister inom privattandvården får tillämpa specialisttaxa,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffad etableringskontroll
för tandläkare samt taxestimulans främst för glesbygdsetablering,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att barntandvården
integreras i tandvårdsförsäkringen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tandläkarhögskolornas utveckling till regiontand
vårdsinstitut,1]
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av tandvårdsförsäkringens
taxenivåer med hänsyn till kostnadsutvecklingen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att användningen av amalgam bör reduceras och
forskningen kring ersättningsmedel intensifieras.2]
Stockholm den 24 januari 1990
Gullan Lindblad (m)
Hans Dau (m) Margit Gennser (m)
Bertil Persson (m) Karl-Gösta Svenson (m)
Göran Astrand (m)
Mot. 1989/90
Sf299
8
1 1989/90:Ub616
2 1989/90:So475