Motion till riksdagen
1989/90:Sf29

av Stig Gustafsson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:62 om insatser för
aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens
verksamhet, m.m.

I propositionen föreslås att förtidspension av arbetsmarknadsskäl avskaffas.

Förtidspension av arbetsmarknadsskäl infördes 1972-07-01 och innebär att
försäkrad som är 60 år eller äldre har rätt till förtidspension om han/hon varit
arbetslös och uppburit maxtiden för arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd,
dvs. 450 dagar. Några medicinska krav för förtidspension
ställs inte.

Pensionsberedningen har i dagarna avlämnat betänkandet ”Förtidspension
och rörlig pensionsålder” (SOU 1989:101). I betänkandet behandlas
bl.a. såväl frågan om pension av arbetsmarknadsskäl som arbetspension,
dvs. möjlighet att före den ordinarie pensionsåldern på eget initiativ kunna
lämna sin anställning om ekonomisk möjlighet fanns - utöver förtida uttag
av ålderspensionen där det ekonomiska bortfallet blir för stort.

Pensionsberedningen ansåg att förtidspension av arbetsmarknadsskäl är
en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och därför borde mönstras ut ur socialförsäkringssystemet
och överföras till arbetsmarknadsområdet. Pensionsberedningen
skrev dock in:

Ett grundläggande syfte med detta förslag är att hävda arbetslinjen och motverka
utslagning av äldre från arbetsmarknaden. Även för denna kategori
bör i första hand erbjudas arbete och kontantstöd alltså tas till först som en
sista åtgärd. Det är väsentligt att kontant ekonomiskt stöd aldrig ses som
ett alternativ till arbete. Åtgärder för att åstadkomma att detta synsätt får
genomslag bör sättas in så tidigt som möjligt under en arbetslöshetsperiod
och således helst långt innan den försäkrade uttömt sin rätt till fortsatt arbetslöshetsstöd.

Emellertid kan man inte bortse från risken att denna målsättning inte alltid
kommer att kunna uppfyllas. Vår utgångspunkt är att berörda personer
inte skall ställas utan försörjning eller att deras ekonomiska förutsättningar
skall försämras. Vi anser således att försäkrade som uppfyller vissa villkor
skall garanteras fortsatt ekonomiskt stöd i någon form.

Pensionsberedningen fann ej heller möjligheter att lägga förslag om arbetspension
eftersom man ej ansåg sig kunna anvisa finansiering enligt direktiven
av en sådan vidgad pensionsmöjlighet. För de människor som ställts utan
arbete men har sin arbetsförmåga kvar är alternativen:

1. Att omskola sig till ett annat yrke, där utsikterna att få anställning vid

fyllda 60 år - trots bristen på arbetskraft - i många fall måste bedömas Mot. 1989/90
som mycket små. Sf29

2. Att vid 60 års ålder bryta upp från den bostadsort där arbetstagaren och
hans familj sedan länge är bosatt och söka arbete på annan ort.

3. Att delta i kommunala arbetsmarknadsåtgärder riktade mot arbetskraft
som arbetsförmedlingen normalt inte tar sig an.

4. Att efter utskrivningen för arbetslöshetsförsäkringen söka socialbidrag.

Det står klart att arbetsmarknadsmyndigheternas möjligheter och ambitioner
att vidta arbetsmarknadspolitiska åtgärder för denna grupp äldre även i
fortsättningen kommer att variera mellan olika orter. Även om dessa ambitioner
skulle öka betydligt är det tveksamt om samhället har rätt att begära
att arbetstagare med ett långt förvärvsaktivt liv bakom sig till varje pris skall
tvingas till omskolning, flyttning eller socialbidrag under de få år som kvarstår
till ålderspensioneringen.

Det är därför otillfredsställande att regeringen i sin proposition undvikit
att ta upp frågan om vilken ekonomisk ersättning som skall ges till de grupper
som ställs utanför arbetsmarknaden. Om avsikten har varit att renodla
förtidspensioneringen från arbetsmarknadspolitiska överväganden borde en
ny ersättningsform tillgripas inom arbetsmarknadsområdet som ekonomiskt
motsvarar den nivå som förtidspensioneringen i dag ger dessa grupper.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur olika frågor
som rör förtidspensionering av äldre kan behandlas i ett sammanhang. Ett
sådant förslag bör innehålla lösningar på problemen med pensioneringar av
arbetsmarknadsskäl, skapa en mer flexibel pensionsålder och en arbetspension
för dem som har ett långt arbetsliv bakom sig. De bör innehålla en precisering
av äldrereglernas utformning och nedre åldersgräns samt eventuella
förslag om nytt trygghetssystem inom arbetsmarknadspolitiken som skall avlösa
förtidspensioneringens arbetsmarknadsskäl.

I samband med de omfattande strukturförändringar som pågår inom näringslivet
är det i första hand angeläget att alla de arbetstagare som omfattas
av uppgörelser om s.k. 58,3-pensioneringar som är träffade före lagförslagets
ikraftträdande skall få sin pensionering med de förutsättningar som
rådde vid uppgörelsen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pensionering av arbetsmarknadsskäl.

Stockholm den 24 januari 1990

Stig Gustafsson (s)

Gunilla Andersson (s) Anders Nilsson (s)

4