Motion till riksdagen
1989/90: Sf284

av Gustav Persson och Sven-Gösta Signell (båda s)

Försäkringsskyddet vid rehabilitering på
arbetsplatserna

En effektiv rehabilitering förutsätter att olika åtgärder som sätts in samordnas
och inriktas mot samma mål. Många skäl talar för en starkare anknytning
av rehabiliteringsverksamheten till arbetsplatserna. Den arbetsplatsanknutna
rehabiliteringen är i huvudsak yrkesinriktad, ca 80 % av arbetsplatserna
har nu tillgång till företagshälsovård. Kamratstödjande verksamhet
finns på många arbetsplatser. Men det måste finnas erforderliga realistiska
arbets- och träningsuppgifter. Arbetsplatserna kan också bättre anpassas till
enskilda människors behov. En rad skäl talar sålunda för att man ännu starkare
än i dag knyter rehabiliteringsverksamheten närmare arbetsplatserna.

En viktig del i rehabiliteringsarbetet är att fullgott försäkringsskydd gäller
för alla former av rehabilitering som sker på arbetsplatserna.

Enligt föreskrifterna i förordningen om arbetsskadeförsäkringen
(1977:284) och statligt personskadeskydd (FASP 2-4 §§) gäller försäkringsskyddet
inte fullt ut när personen företar resor till och från arbetsplats där
arbetsträning sker, under raster eller vid teoretiska moment i utbildningen.
AMS har för personer som deltager i arbetsmarknadsutbildning och inskrivna
vid arbetsmarknadsinstitutet utfärdat bestämmelser så att dessa personer
helt omfattas av arbetsskadeförsäkringen.

Den som däremot arbetsprövas eller arbetstränas på en arbetsplats där
han inte är anställd och som inte är inskriven vid ett arbetsmarknadsinstitut
omfattas således inte helt av försäkringsskyddet som gäller för övriga som
genomgår rehabilitering.

Enligt vår mening är det av stor vikt för en framgångsrik rehabilitering att
alla som genomgår rehabilitering på arbetsplatserna - och således utsätts för
samma risker för arbetsskada - också har samma försäkringsskydd. Även
när det gäller arbetsgivarnas försäkringsskydd vid exempelvis maskinskada
eller liknande som kan ha orsakats av den som arbetstränar finns motsvarande
begränsningar i försäkringsskyddet när det gäller arbetsskadeförsäkringen,
lagen om yrkesskadeförsäkringar och lagen om statligt personskadeskydd.
Om däremot den som arbetstränar uppbär sjukpenning enligt AFL
är staten ersättninpsskyldig.

Enligt vår mening döt äwn dessr. Vster i försäkringsskyddet rättas till genom
förändringar i nuvarande förordningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förbättring av försäkringsskyddet i arbetsskadeförsäkringen
och det statliga personalskadeskyddet vid rehabiliteringar
på arbetsplatserna.

Stockholm den 23 januari 1990

Gustav Persson (s) Sven-Gösta Signell (s)

Mot. 1989/90
Sf284

14