Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sf270

av Margo Ingvardsson m. fl. (vpk)
Kvoterad föräldraledighet

När föräldraförsäkringen infördes var det ca 3 procent av papporna som använde
en del av föräldraförsäkringen. År 1978 hade andelen pappor ökat till
ca. 11 procent. I början av 1980-talet hade andelen av pappor som togföräldraledigt
åtminstone någon tid under barnets första år stigit till ca. 22 procent.
Därefter har det i stort sett inte skett någon ökning av pappornas intresse för
föräldraledighet.

Intentionerna bakom föräldraförsäkringen var att både kvinnor och män
skulle få möjlighet att vara hemma första tiden efter barnets födsel. För att
öka andelen föräldralediga män har försäkringens ekonomiska villkor successivt
förbättrats. I snart sexton års tid här den ena kampanjen avlöst den
andra för att ”få papporna att gå hem till sina barn”. Men det är ännu långt
till att vartannat barn blir pappornas.

Hittills har föräldraförsäkringen haft den största betydelsen för kvinnornas
möjligheter att kombinera yrkesliv med att ha barn. Försäkringen har
också gjort att kvinnor stannat kvar på arbetsmarknaden även sedan de fått
barn. De har använt sin rätt till föräldraledighet och därefter återvänt till
yrkeslivet. Innan föräldraförsäkringen fanns var det inte ovanligt att kvinnor
slutade sina arbeten i samband med att de fick barn, och många hade svårt
att därefter komma in på arbetsmarknaden igen efter hemmaåren med barnen.
Mammorna från 1950- och 60-talet kan nu också se att de även som
pensionärer får plikta för hemmaåren genom låga ATP-pensioner.

Den 1 juli 1990 kommer etapp två i den planerade utbyggnaden av föräldraförsäkringen
att genomföras. Då har föräldrarna rätt till 15 månaders ersättning
på sjukpenningnivå. En utbyggd föräldraförsäkring är en förutsättning
för att både kvinnor och män ska kunna kombinera yrkesliv med föräldraskap.
Men en bra familjepolitik ska inte bara tillgodose föräldrarnas intressen.
En bra familjepolitik värnar också om barnens rätt att få tillgång till
bägge sina föräldrar.

En utbyggd föräldraförsäkring till 15 månader och därefter till 18 månader
enligt fastlagd plan kan skynda på jämlikheten mellan män och kvinnor. Men
det kan också resultera i en tillbakagång om det bara blir kvinnorna som använder
hela föräldraledigheten. Med de snabba förändringar som nu sker
inom arbetslivet kan ett och ett halvt års frånvaro från arbetsmarknaden
medföra att kvinnorna inte kan komma tillbaka till sina ”gamla” arbeten efter
barnledigheten. Det kommer också att generellt påverka arbetsgivarnas

inställning till kvinnor som arbetskraft. Arbetsgivarna kan, i sin planering i
ännu högre grad än i dag, betrakta kvinnor i fertil ålder som osäker arbetskraft.

En av anledningarna till att männen inte är särskilt benägna att längre tider
stanna hemma med sina småbarn är kunskapen om att kvinnor ”tappar
poäng i arbetslivet” just därför att de har tagit på sig huvudansvaret för barnen.
Först när kvinnor och män delar på ansvaret för barnen kommer kvinnornas
status på arbetsmarknaden att öka och närma sig männens. Att förmå
papporna att använda sin rätt till föräldraledighet när barnen är små är faktiskt
en nyckelfråga för jämlikheten. Det gäller då inte bara den betydelse
det har för kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Det gäller även för arbetsfördelningen
i hemmet. De flesta föräldrar vet att det är när barnen är
små som uppdelningen av hemarbetet tar sin början.

Vi kan konstatera att sexton år av information och attitydpåverkande arbete
riktat till män inte haft den effekt vi önskat och hoppats på. Vpk föreslår
därför att föräldraledigheten kvoteras så, att när det finns två vårdnadshavare
en viss tid förbehålls den förälder som inte utnyttjat merparten av försäkringen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att viss tid av föräldraförsäkringen
skall vara kvoterad, enligt motionens förslag.

Stockholm den 16 januari 1990
Margo Ingvardsson (vpk)
Viola Claesson (vpk)

Ylva Johansson (vpk)
Elisabeth Persson (vpk)
Annika Åhnberg (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Maggi Mikaelsson (vpk)
Gudrun Schyman (vpk)

Mot. 1989/90
Sf270

12