Motion till riksdagen
1989/90:Sf258

av Sigge Godin m.fl. (fp)
Tandvård

Inledning

Tandhälsan hos det svenska folket har förbättrats avsevärt de senaste åren.
Till följd av att så gott som alla barn erhåller fluorsköljning i skolan har
mycket goda resultat uppnåtts. Den förebyggande tandvårdens arbete för att
förbättra människors sätt att sköta sina tänder har också påverkat tandhälsan
positivt. Men mycket återstår fortfarande att göra.

Människors möjligheter att själva välja tandläkare måste förbättras. Därför
bör etableringskontrollen avskaffas. På så sätt uppnås en effektiv tandvård
till lägsta kostnad.

Tandvårdsförsäkringen har förlorat i betydelse. Patientandelen av den totala
kostnaden har stigit så mycket att den i dag ibland nästan överstiger det
belopp som patienten hade fått betala innan försäkringen infördes. Samtidigt
har tandläkarnas ersättning från tandvårdsförsäkringen urholkats. För
att komma tillrätta med de här problemen utan alltför stora kostnader för
tandvårdsförsäkringen krävs att den omorganiseras. Detta utvecklas vidare
i motionen.

Fri etableringsrätt för tandläkare

Det är väsentligt att den enskilda medborgaren själv kan välja vilken tandläkare
han eller hon vill gå till. Det måste finnas ett fritt val mellan privatpraktiserande
tandläkare och folktandvården. Om det råder konkurrens mellan
olika tandläkare och mellan tandvård som bedrivs av olika huvudmän säkerställs
att verksamheten sköts så effektivt som möjligt.

Folkpartiet anser därför att det ska finnas en fri etableringsrätt för tandläkare.
Det ska vara möjligt för tandläkare att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen
oavsett var han eller hon vill etablera sig.

Etableringskontrollen infördes när det rådde stor brist på tandläkare. Idag
är situationen helt annorlunda. Därmed har det grundläggande motivet för
etableringskontrollen fallit. Det är folkpartiets uppfattning att det är bättre
att låta människors efterfrågan på tandvård styra etableringarna än att dessa
avgörs i administrativ ordning. I stället har regeringen genomdrivit en permanent
etableringskontroll.

Förutom att etableringskontrollen minskar människors valfrihet, minskar
den dessutom konkurrensen. Om man möjliggör etableringsfrihet för tandläkare
leder detta också till att kostnaden minimeras, dvs. en hushållning
med offentliga utgifter.

Regeringen anför numera att det främsta skälet för att begränsa tandlä- Mot. 1989/90
kärnäs anslutning till tandvårdsförsäkringen är de begränsade ekonomiska Sf258
resurser som står till buds för tandvården.

Det är mycket tveksamt om de totala kostnaderna för tandvården hålls
nere genom etableringskontroll som minskar konkurrensen. Den socialdemokratiska
tandvårdspolitiken innebär en strävan mot att landstingen ska
svara för en viss minsta del av vuxentandvården oavsett om det finns efterfrågan
på tandvård från folktandvården eller inte.

De undersökningar av tandvårdens kostnader som gjorts visar att de privata
tandläkarna har lägre kostnader än folktandvården. I Ingvar Westerbergs
doktorsavhandling framgår att totalkostnaden per timme i privatvård
är 266 kr. jämfört med 389 kr. i folktandvården. Det pågår ett ambitiöst arbete
inom folktandvården för att bl.a. minska de höga kostnaderna. Förutsättningarna
för att dessa strävanden med sikte på en rationellare verksamhet
ska bli framgångsrika torde vara större om det finns konkurrerande privatpraktiserande
tandläkare.

Risken för att en fri etableringsrätt skulle innebära kraftigt ökade kostnader
över tandvårdsförsäkringen bedömer vi som liten. Vi anser att en fri etableringsrätt
ger de största förutsättningarna för att vi ska få en tandvård som
är anpassad till patienternas behov.

Tandvårdsförsäkringen

Med anledning av kommande proposition om tandvårdsförsäkringen vill vi
här anföra vad vi anser om dess brister.

Tandvårdsförsäkringen är förknippad med stora problem.

Patientandelen av kostnaden för t.ex. en uttagbar helprotes är i dag tre å
fyra gånger högre än vad hela kostnaden för motsvarande protes var innan
tandvårdsförsäkringen infördes. Även med hänsyn tagen till penningvärdets
förändring är alltså en sådan protes för patienten dyrare i dag med tandvårdsförsäkring
än den var t.ex. 1973 helt utan försäkring. En liknande kostnadsutveckling
kan iakttas i fråga om många andra vanliga tandvårdsinsatser.

Denna utveckling beror dels på att tandvårdens reala kostnader stigit
snabbare än den allmänna pris- och lönenivån, dels på att kompensationsnivån
inom tandvårdsförsäkringen sänkts i flera etapper, såväl generellt som
punktvis. Fördyringen för både patienter och staten skulle ha varit värre, om
inte privattandläkarna genom ständigt eftersläpande taxor tvingats subventionera
vuxentandvården med en år för år krympande ersättning för sitt arbete
som följd.

Att återställa tandvårdsförsäkringen till ungefär ursprunglig kompensationsnivå
och samtidigt genomföra en nödvändig, kraftig höjning av tandvårdstaxan
skulle innebära en mycket betydande utgiftsökning för försäkringen.

En sådan utgiftsökning är inte möjlig. Å andra sidan kan utvecklingen inte
få fortsätta som hittills.

Att inordna tandvårdsförsäkringen i sjukvårdsförsäkringen är en idé som
har många förespråkare, inte minst inom tandläkarkåren. Patienten skulle 9

då betala samma enhetsavgift vid varje tandläkarbesök som gäller inom Mot. 1989/90

sjukvården. Det skulle möjliggöra den nödvändiga höjningen av tandvårds- Sf258

taxan utan att det drabbar patienterna. Den ofrånkomliga kostnadsökningen
skulle slås ut på egenavgifterna i hela försäkringen. Det skulle innebära att
läkarvård och sjukvårdande behandling blir något dyrare än nu för patienterna,
medan i gengäld tandvården skulle bli väsentligt billigare.

Specialisttandvården

Det är viktigt att det finns valmöjligheter och konkurrens även inom specialisttandvården.
De begränsningar som gäller för privattandläkares rätt till
specialisttaxa bör därför upphävas.

Tandvård för barn och ungdom

Enligt nuvarande bestämmelser svarar landstingen genom folktandvården
för all tandvård för barn och ungdomar t.o.m det år de fyller 19 år. Detta
innebär att patienter under 20 år själva får betala hela behandlingskostnaden
om de väljer tandläkare utanför folktandvården. Valfriheten för denna
grupp patienter är således starkt beskuren. Med nuvarande regler saknas
dessutom möjligheter för privattandläkare att erbjuda familjetandvård, vilket
är beklagligt från många synpunkter. Mot bakgrund härav måste en förändring
av nuvarande regler för barn- och ungdomstandvård komma till
stånd. Detta bör göras genom att utvidga den allmänna tandvårdsförsäkringen
till att omfatta även barn och ungdomar.

Metallförgiftning

Det finns ett antal människor som har stora problem med amalgamfyllningar.
Problemen för dessa patienter bör inte underskattas. Patienter som
säger sig ha symptom som antas bero på kvicksilver från amalgam måste mötas
med respekt och deras uppgifter tas på allvar.

Numera får patienter avgiftsfri tandvård för behandling som görs om på
grund av avvikande reaktion för dentala material. Förutsättningen för detta
är att den avvikande reaktionens samband med dentalt material objektivt
kan verifieras genom utredning. Patienter får således helt kostnadsfritt byta
ut sina fyllningar i de fall en avvikande reaktion för amalgam har konstaterats.

Om utredningen däremot inte kan fastställa sådant samband får patienterna
själva stå för hela kostnaden vid byte av fyllningarna. Det sätter också
den behandlande tandläkaren i en besvärlig situation. Det rimliga vore att
dessa patienter åtminstone finge omfattas av tandvårdsförsäkringens huvudregel
dvs. 60% patientavgift upp till 2 500 kr. och därutöver 25% patientavgift.
Kostnaderna för samhället borde bli negligerbara med tanke på att utredningsförfarandet
också kostar pengar och att de människor som har problem
ofta är sjukskrivna.

Riksdagen anslog förra året 3 milj. kr. till forskning om skadeverkningar
av amalgam under innevarande budgetår efter krav från folkpartiet. Vi vill
understryka vikten av att både grundforskning och klinisk forskning vad gäl- 10

ler hälsoeffekter av amalgam fortsätter. Folkpartiet förutsätter att forsk- Mot. 1989/90

ningen fortsätter med minst oförminskad styrka tills orsakssambanden klar- Sf258

lagts.

Övrig tandvård

Även när det gäller tandvård vid sjukhus och andra institutioner bör samverkan
kunna ske med privatpraktiserande tandläkare. Det finns således inte
någon anledning att förorda att vården skall ges av folktandvårdens personal.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen
om allmän försäkring så att etableringskontrollen för privattandläkare
avskaffas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nuvarande begränsningar för privattandläkares
rätt till specialisttaxa upphävs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna för barn och ungdomar att anlita annan
tandläkare än folktandvårdens,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att personer med ett ej verifierat samband mellan
amalgam och därav möjligen orsakade sjukdomssymptom skall omfattas
av tandvårdsförsäkringens huvudregel,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt amalgamforskning,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mellan privatpraktiserande tandläkare och
institutioner.1]

Stockholm den 19 januari 1990

Sigge Godin (fp)

Barbro Sandberg (fp) Maria Leissner (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

1 1989/90:So435

11