Motion till riksdagen
1989/90:Sf257

av Martin Olsson (c)

Kvittningsrätten vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst

Egentligen borde det vara en självklarhet att avgifter till inkomstrelaterade
socialförsäkringsförmåner skall stå i relation till vederbörandes inkomster
och därmed till betalningsförmågan. Så är tyvärr inte fallet. För egenföretagare
som t.ex. driver två olika verksamheter, varav den ena ger överskott
men den andra underskott blir hans årsinkomst skillnaden mellan överskottet
och underskottet, men hans socialförsäkringsavgifter beräknade enbart
på överskottet utan hänsynstagande till att vederbörande även har en förlustbringande
verksamhet - kanske som komplement till den som gett överskott.

Rätten att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst kvitta underskott
i en förvärvskälla mot överskott i en annan förvärvskälla avskaffades fr.o.m.
1982. Tidigare var det tilllåtet att kvitta underskott i en rörelse mot överskott
i en annan rörelse liksom underskott från ett jordbruk mot överskott i ett
annat jordbruk.

Den uteblivna kvittningsrätten kan för den som har mer än en verksamhet
leda till synnerligen höga socialförsäkringsavgifter i förhållande till vederbörandes
nettoinkomst om någon av hans verksamheter lett till underskott.

Eftersom det av olika skäl, t.ex. rättviseskäl och vikten av att underlätta
kombinationssysselsättning på landsbygden, finns anledning att återinföra
och helst vidga kvittningsrätten har jag i upprepade motioner
(1985/86:Sf210, 1986/87:Sf218, 1987/88:Sf213 och 1988/89:Sf221) framfört
krav härom.

Riksdagsmajoriteten har tyvärr avslagit mina motioner. Men eftersom det
är ett orättvist system och det dessutom är inkonsekvent av samhället att ha
regler som motverkar kombinationssysselsättning på landsbygden finner
jag - inte minst mot bakgrund av kampanjen ”Hela Sverige skall leva” - anledning
att åter ta upp frågan.

Vad gäller strävanden att få - eller behålla - en levande landsbygd vill jag
erinra om att jag fr.o.m. 1981 årligen motionerade om ändringar i jordförvärvslagen
för att ge bättre förutsättningar för bevarande av även mindre
jordbruksfastigheter - gärna i kombination med annan verksamhet - som
självständiga brukningsenheter. 1987 genomfördes äntligen de av mig och
mina medmotionärer begärda ändringarna.

Enligt den nya synen på landsbygden som nu alla tycks ställa upp för skall
olika typer av kombinationsföretag underlättas på landsbygden för att ge tillräckligt
befolknings- och därmed serviceunderlag.

Men det räcker inte bara med ändringar i jordförvärvslagen och med kam

panjer. Olika regler för företagsamhet, beskattning och avgiftsuttag är ex- Mot. 1989/90
empel på andra områden där reformer kan behövas för att förbättra de reella Sf257
möjligheterna för kombinationsföretag på landsbygden.

Förbudet mot att kvitta underskott i en förvärvskälla mot överskott i en
annan förvärvskälla vid beräkning av underlaget för pensionsgrundande inkomst
och därmed för underlaget för egenavgifter är exempel på regler som
kan göra det oförmånligt för en person att driva flera verksamheter, t.ex. ett
mindre jordbruk och en mindre rörelse i kombination.

Hur det nuvarande systemet kan drabba en småföretagare som kämpar
för att bygga upp och vidmakthålla två olika rörelser på landsbygden visade
jag bl.a. i 1988 års motion (1987/88:Sf213). Kortfattat kan jag nämna att det
gällde en person i en glesbygd som tillsammans med sin hustru drev taxirörelse
och dessutom en liten snickeriverkstad på sitt jordbruk. Taxirörelsen
gav ett överskott på 41 900 kronor medan snickeriverkstaden och jordbruket
visade ett underskott på 32 405 kronor. Hans nettointäkt blev således mindre
än 10 000 kronor. Trots detta debiterades han 13 593 kronor i socialförsäkringsavgifter
eftersom han ej fick kvitta underskottet mot överskottet.

Att driva flera verksamheter kan i en glesbygd, som nämnda exempel
kommer ifrån - men även i många andra situationer - vara nödvändigt för
en småföretagare och vara helt acceptabelt. Likaså måste det vara helt acceptabelt
att verksamheter vissa år - och speciellt under uppbyggnadsskeden
men även vid motgångar av olika slag - kan leda till underskott.

Med den nya syn på vikten av kombinationssysselsättning på landsbygden
för att behålla denna levande, som vi lyckligtvis nu fått gehör för, torde det
bli allt vanligare med kombination av ett jordbruk med någon form av rörelse.
Bl.a. för att inte motverka en sådan positiv utveckling på landsbygden
är det viktigt att sådana företagare inte drabbas av - i förhållande till nettoinkomsten
- oskäligt höga egenavgifter.

Det är att märka att gällande regler leder till stora skillnader i socialavgifter
för en småföretagare om han kan driva verksamheten inom det som redovisas
som en rörelse eller ett jordbruksföretag inom vilket över- och underskott
på olika verksamheter automatiskt kvittas jämfört med om han måste
formellt ha verksamheten uppdelad på två eller flera rörelser eller jordbruksföretag.

Utskottsmajoritetens avslagsmotivering, senast i betänkandet
1989/90:SfU4, har varit ”att det inte kan godtas att en försäkrads framtida
pension skulle kunna begränsas genom möjlighet till kvittning vid beräkning
av den pensionsgrundande inkomsten”.

Men detta måste enligt min mening vägas mot vad den enskilde kan orka
med ekonomiskt att betala i avgifter, särskilt under ett uppbyggnadsskede av
en egen verksamhet såsom i det exempel jag nämnt. Dessutom saknas - i
stor utsträckning som jag redovisat i andra motioner - samband mellan avgifter
och förmåner i socialförsäkringssystemet för en mindre företagare.

Man bör kunna komma till rätta med problemet genom att underskott i
förvärvskälla inom rörelse och jordbruk skall få kvittas fullt ut mot överskott
i annan förvärvskälla inom något av dessa inkomstslag vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst och därmed vid beräkning av egenavgifterna. Att
begränsa kvittningsrätten till kvittning av underskott i rörelse mot överskott

i just rörelse och motsvarande inom jordbruk torde knappast vara motiverat, Mot. 1989/90

utan kvittning bör även få ske mellan rörelse och jordbruk, eftersom det kan Sf257

finnas starka skäl för den som driver ett mindre jordbruk att dessutom driva
en verksamhet i form av rörelse för att få tillfredsställande sysselsättning och
ekonomi för familjen.

Det bör tilläggas att en rätt till kvittning mellan olika förvärvskällor inte
innebär någon skyldighet att utnyttja denna rätt. Den företagare som har
intresse av att få högre ATP-poäng kan självklart avstå från att utnyttja rätten.

Eftersom de skatteutredningar som avlämnade sina betänkanden under
fjolåret inte har löst frågorna om kvittning är det viktigt att riksdagen nu
gör ett uttalande i frågan så att den löses på ett tillfredsställande sätt helst i
samband med övergång till reformerad såväl inkomst- som företagsbeskattning
fr.o.m. kommande årsskifte.

Med hänsyn härtill och till att kvittningsförbudet vid beräkning av egenavgifter
kan ge orättvisa och ekonomiskt kännbara resultat för berörda småföretagare
bör frågan om återinförande av kvittningsrätten utredas skyndsamt
och förslag framläggas så snart som möjligt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av kvittningsrätt
mellan olika förvärvskällor vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst m.m.

Stockholm den 22 januari 1990

Martin Olsson (c)

7