Motion till riksdagen
1989/90: Sf230

av Ingbritt Irhammar och Martin Olsson
(båda c)

Glasögonförsäkring

Synfel eller nedsatt synförmåga bör betraktas som ett handikapp, när man
inte kan klara sig utan glasögon eller linser, och borde berättiga till viss ekonomisk
hjälp. Drygt två miljoner människor i Sverige behöver synhjälpmedel.

Det är för många en mycket dryg kostnad att skaffa eller byta glasögon
eller linser. Särskilt kostsamt blir det för låginkomsttagare, pensionärer med
låga pensioner och hushåll, där flera familjemedlemmar har behov av glasögon
eller linser. Behovet hos utvecklingsstörda är också mycket stort.

Kostnaderna för synhjälpmedel har ökat kraftigt. Detta innebär att många
inte har råd att byta synhjälpmedel, när de skulle behöva, vilket kan skada
synen ytterligare. Det kan inte accepteras.

Visserligen utgår viss hjälp från sjukvårdshuvudmännen men hjälpen är
otillräcklig, och måste förbättras. Glasögonbidragets realvärde har också
minskat, vilket ytterligare talar för behov av förbättringar på området. Det
borde utredas om en glasögonförsäkring kunde införas, som vilar på samma
principer som tandvårdsförsäkringen.

Hemställan

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att införa en
glasögonförsäkring i likhet med principerna för tandvårdsförsäkringen.

Stockholm den 17 januari 1990

Ingbritt Irhammar (c)

Martin Olsson (c)