Motion till riksdagen
1989/90: Sf226

av Anita Stenberg m.fl. (mp)

Ersättning från försäkringskassan för
psykoterapibehandling

Antalet legitimerade psykoterapeuter uppgår i dag till omkring 1100. Deras
patienter får ingen ersättning från den allmänna försäkringskassan eftersom
en terapeut oftast är psykolog och därmed inte ansluten till försäkringskassan.

Ersättningsfrågan har varit uppe i riksdagen till behandling 1983/84,
1986/87, 1987/88, 1988/89 och fortfarande är inte frågan löst på ett tillfredsställande
sätt.

Varför skall inte människor med psykiska problem och handikapp få del
av hälso- och sjukvårdslagens stolta devis om lättillgänglighet och vård på
lika villkor likaväl som patienter med kroppsliga skador? Det nuvarande ersättningssystemet
utgör en djup orättvisa mot de människor i psykisk kris
och i starkt behov av psykoterapeutisk behandling som i sitt nedsatta tillstånd
inte orkar ta sig igenom den snåriga och orättfärdiga praxis som gäller
i dag. I praktiken saknar många av dessa människor ekonomisk möjlighet
att få tillgång till den psykoterapibehandling som de så väl behöver. Antingen
måste man ha råd att stå för kostnaderna själv eller bo på en ort där
det finns tid hos en försäkringskasseansluten psykoterapeutiskt utbildad läkare
eller vara så frisk att man orkar vänta i tre år på sin tur hos en sådan
läkare. Annars får man gå till socialtjänsten och be om ekonomisk hjälp.

Kommunen har det yttersta ansvaret för att dess invånare får även psykoterapeutisk
vård om så behövs. Det finns en dom i regeringsrätten på detta.
Det innebär att kommunen inte får avslå en ansökan om terapeuten är en
legitimerad psykoterapeut, behovet av vård är stärkt av en läkare och patienten
inte klarar av att betala behandlingen ur egen kassa. Trots detta förekommer
det att socialnämnder avslår ansökningar av detta slag. Sådana avslag
skall och kan med framgång överklagas. Tyvärr tycker många att de
hamnat i en förödmjukande situation och har inte den psykiska styrkan att
göra ett överklagande. Därtill upplever många som är i behov av psykoterapi
det förnedrande och deprimerande att för flera år framåt tvingas leva på socialbidragsnormen.
Socialstyrelsen har redan tagit ställning i denna fråga. I ett
brev till regeringen skriver man den 21 september 1987 bl.a.:

”En adekvat tillgång på kvalificerad psykoterapeutisk behandling måste
enligt styrelsens mening vara en grundläggande förutsättning för att bättre
komma till rätta med de folkhälsoproblem som de psykiska störningarna utgör.
Socialstyrelsen hemställer att socialdepartementet måtte vidtaga åtgär

der för att göra behandling hos legitimerad psykoterapeut ersättningsberättigad
via det allmänna försäkringssystemet...”

Psykoterapeutisk behandling är ingen lyxkonsumtion. Den skall som all
annan vård ersättas av den allmänna sjukförsäkringen. Det är en medborgerlig
rättighet att få vård oavsett ohälsans art. Endast en promille av den
totala sjukvårdsbudgeten tillfördes dessa patienter genom beslut i föregående
riksmöte. Nya undersökningar visar att 48% av sjukskrivningarna
var förorsakade av psykiska skäl. Motsvarande somatiska anledningar var
45 %. Samhället orsakas enorma kostnader, förutom det mänskliga lidandet,
genom att inte ge adekvat och kvalificerad hjälp vid psykisk ohälsa.

Detta ger sjukfrånvaro, dyrbara inläggningar på psykisk klinik när patienten
blivit sämre, medicinberoende och många fler läkarbesök. Dessutom får
samhället produktionsbortfall, minskad skatt, sämre effektivitet och ökade
vikariekostnader. Att låta patienterna få råd att söka och få vård på ett tidigt
stadium av sin sjukdom skulle troligen bli en ren ekonomisk vinst för samhället.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att patient som efter läkarremiss erhållit behandling
hos legitimerad psykoterapeut skall vara ersättningsberättigad via det
allmänna försäkringssystemet.

Stockholm den 17 januari 1990

Anita Stenberg (mp)

Ragnhild Pohanka (mp) Marianne Samuelsson (mp)

Mot. 1989/90
Sf226

6