Motion till riksdagen
1989/90:Sf212

av Charlotte Cederschiöld (m)

Nya regler för tillgodoräknande av vårdår

En av de reformer som genomfördes under den borgerliga regeringstiden var
föräldrars rätt till s.k. vårdår om de under större delen av ett kalenderår vårdat
”ett här bosatt barn som inte fyllt tre år” (11 kap. 6a § AFL). Bestämmelsen,
som gäller fr.o.m. år 1982, innebär att föräldern får tillgodoräkna sig
året som år med pensionspoäng. För att få full ATP krävs 30 år med pensionspoäng.
Har man exempelvis endast 27 år med pensionspoäng får man
endast 27/30 ATP. Vårdår påverkar inte pensionspoängens storlek utan kvalificerar
endast för tid.

De viktigaste förutsättningarna som måste vara uppfyllda för att få vårdår
tillgodoräknade är följande:

* Sökanden har vårdat barn utan att samtidigt ha förvärvsarbetat eller studerat

* Endast vård före barnets 3-årsdag räknas som vårdtid

* Vården har sammanlagt varat men än 6 månader av kalenderåret. Behöver
inte vara sammanhängande

* Skriftlig ansökan görs till försäkringskassan senast ett år efter utgången
av det år som skall tillgodoräknas.

Möjligheten att få räkna pensionsår för vård av barn är särskilt viktig för
den förälder som tar det största ansvaret för barnet/barnen. Denna rättighet
skall ses mot bakgrunden av att en man på tio får full pension och en kvinna
på hundra, enligt försäkringsbolagens information. Orsaken är i regel brist
på ATP-år för kvinnans del, ofta grundat på hennes ansvarstagande för barnen.

Riksdagen har vid flera tillfällen de senaste åren behandlat det sjunkande
antalet anmälningar av vårdår.

Någon konkret åtgärd som förändrat situationen för de föräldrar som nu
missat en del av sin framtida pensionsinkomst har dock inte vidtagits. Däremot
har broschyren ”Föräldrapenning” kompletterats med information om
vårdår. Frågan utreds därtill ingående bl a med SCB:s hjälp medan statistiken
talar sitt tydliga språk.

Totalt antal beviljade vårdår 1982

” ” 1986

Beviljade vårdår fördelade på kön 1982

1985

17 159
5 474

17 038 kvinnor, 121 män
5 326 kvinnor, 40 män

Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar (pressmeddelande 88-12-19)
skulle siffrorna innebära att i verkligheten missar nio av tio denna möjlighet
till bättre pension.

Med all sannolikhet är det så att människor inte medvetet tackar nej till
bättre pensionsförhållanden. Man kan således ifrågasätta om den kartläggning
av 1 000 personer som SCB nu gjort verkligen givit ett resultat som motsvarar
de resurser kartläggningen tagit. SCB:s undersökning bekräftar det
man länge vetat: att informationen om vårdårsrätt är bristfällig. De som därigenom
förlorat kvalifikationstid och utfallande pension (mest kvinnor) har
gjort det på grund av bristande information. 58 % av de tusen tillfrågade har
aldrig hört talas om vårdår, 46 % vet inget om reglerna. De som vet något
har fått informationen genom släktingar, vänner och bekanta i första hand.
Skälet till att de ej ansökt är otillräckliga kunskaper i 46 % av fallen och att
systemet är krångligt i 37 % av fallen. Orsakerna till den bristfälliga informationen
kan vara både politiska och administrativa. Om det nu finns en gemensam
politisk vilja att föräldrar verkligen skall få de pensionsrättigheter
de faktiskt har rätt till, borde det nu finnas politiska förutsättningar för att
besluta om nya regler för registrering av vårdår.

De två vägar som förefaller mest naturliga är då antingen direkt riktad
information eller automatisk registrering. Båda vägarna förutsätter riksdagsbeslut.

Ansökningstiden kan därigenom utsträckas så att den riktade informationen
till hela den berörda befolkningen hinns med. Man skulle få söka fram
dem som har ”samhörighet” med barn under tre år och som inte ”av egen
kraft” tjänat in PGI på grund av föräldrapenning, förvärvsinkomst eller annan
pensionsgrundande ersättning. Detta kan inte ske förrän vid eller efter
utgången av andra året efter vårdåret, dvs. då det enligt nuvarande regler är
för sent att ansöka. Ansökningstiden måste således utsträckas. Enligt ”RFV
anser 1989:8” blir den vägen 183 000 kr. dyrare första året på grund av att en
direkt korrespondens med alla föräldrar blir nödvändig. De följande åren
beräknas den årliga fördyringen till 150 000 kr. Onödigt krångligt kan det
också synas att gå den vägen i dataålderns tidevarv.

Det är tekniskt okomplicerat att göra en automatisk registrering, men det
kräver ett omformulerat riksdagsbeslut angående vårdårets registrering. En
automatisk registrering skulle kunna tillgå så att alla föräldrar till barn under
tre år registreras automatiskt för tillgodoräknande av vårdår. Alla som har
haft en inkomst över ett basbelopp faller omedelbart bort, precis som med
gällande bestämmelser. Endast i de mycket få fall där båda föräldrarna haft
inkomst under ett basbelopp krävs att kontakt tas för att utröna vilken förälder
som haft det huvudsakliga ansvaret för barnet. Administrationen skulle
därmed hållas på ett minimum och föräldrar skulle slippa fylla i blanketten,
komma ihåg anmälningsdatum etc.

Det väsentliga när det gäller rätt till vårdår är om någon har pensionsgrundande
inkomst eller ej. Man kan diskutera det rimliga i att vägra en studerande
utan inkomst att räkna vårdår. För det första blir studierna inte lika
effektiva för den som samtidigt tar hand om spädbarn (och kanske även flera

Mot. 1989/90

Sf212

12

barn). För det andra innebär reproduktionen ett viktigt bidrag till folkhushållet
vad gäller framtida arbetskraft och inte minst möjlighet till framtida
produktion och inbetalning av pensionsavgifter - insatser som Sverige så väl
behöver. Den som missunnar dessa vårdare rätten att tillgodoräkna sig vårdår
undervärderar arbetsinsatsen att vårda barn. Den som motsätter sig automatisk
registrering av vårdår med motiveringen att vårdår är en frivillig förmån
(1988/89 SfU:13) visar ett förvånansvärt byråkratiskt synsätt, då sannolikt
inte en enda person kommer att tacka nej till erbjuden pension. Det
finns anledning att erinra sig att det här handlar om en grupp med svagt pensionsskydd,
ofta kvinnor med lägre utbildning. Det är en grupp som berörts
av en mängd pensionsbeslut som varit negativ för denna kategori de senaste
åren, till exempel när det gäller pensionsbesluten vid den ”reviderade efterlevandepensioneringen”,
vid nya ÄktB:s införande, vid den så kallade engångsskatten
och nu vid den permanentskatt som skall drabba den som själv
försöker förbättra sitt pensionsskydd, ofta kvinnor med låga pensionspoäng.

Det krävs således ett nytt riksdagsbeslut när det gäller registrering av vårdår
om föräldrar i fortsättningen skall komma i åtnjutande av de pensionsrättigheter
de faktiskt har. En schablonmodell med automatisk registrering
borde vara den smidigaste och för alla mest praktiska och rättvisa lösningen.
Den ger ingen förtur till den som är om sig och kring sig eller har vana vid
blanketter, tider och pappershantering. Skulle man ändå stanna för direktinformation
kan detta ses som ett steg på vägen. Det väsentliga är dock att
medborgarna på ett enkelt och praktiskt sätt kan tillgodogöra sig sina rättigheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna
för registrering av vårdår i enlighet med motionens riktlinjer.

Stockholm 11 januari 1990

Charlotte Cederschiöld (m)

Mot. 1989/90

Sf212

13