Motion till riksdagen
1989/90: Sf21

av Marianne Stålberg (s)

med anledning av prop. 1989/90:62 om insatser för
aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens
verksamhet, m.m.

De förslag som lämnas i propositionen innebär ett första steg mot en effektivare
rehabilitering och ökade möjligheter för försäkringskassorna att verka
i detta syfte. Åtgärderna är mycket angelägna för de enskilda personer som
berörs liksom för försäkringskassornas rehabiliteringsarbete. Jag välkomnar
därför förslagen.

I propositionen föreslås dock att en försöksverksamhet genomförs med
förenklade rutiner för beräkning av sjukpenning i samband med arbetsgivarinträde
vid vissa företag inom det privata avtalsområdet. Avsikten med försöksverksamheten
är att finna ett system som bättre än det nuvarande gör
arbetsgivarinträde hanterbart också inom den privata sektorn. Bedömningen
av rätten till sjukpenning samt sjukkontroll m.m. skall, enligt vad
som framgår av propositionen (sid 17), även i försöksverksamheten göras av
försäkringskassan.

Det har nu kommit till min kännedom att den försöksverksamhet med arbetsgivarinträde
som med anledning av propositionen redan planeras vid
SKF i Göteborg och SSAB i Borlänge innebär att försäkringskassan inte
längre kommer att ansvara för den försäkringsmässiga prövningen. Detta är
ett avsteg från principen om oförändrad administration som riksförsäkringsverket
angav i sin framställning till socialdepartementet.

Med den inriktning på försöksverksamheten som riksförsäkringsverket nu
diskuterar förstärks intrycket av att den är ett led i att - inom det privata
avtalsområdet - införa en arbetsgivarperiod, vilket innebär att arbetsgivarna
helt tar över ansvaret för de korta sjukfallen.

En sådan utveckling vore olycklig, då den tidiga information försäkringskassan
får i samband med de korta sjukfallen är mycket värdefull i kampen
mot ohälsa. Det har visat sig att många av de långa sjukfallen ofta föregås av
korta sjukperioder. Med tidig kännedom om sjukfallen kan försäkringskassan
gripa in och agera i rehabiliteringssyfte.

Den förenkling som skulle bli en av effekterna av förslaget i propositionen
och som skulle öka försäkringskassans möjligheter att bedriva ett aktivt rehabiliteringsarbete,
kan i själva verket komma att innebära - om systemet
med arbetsgivarperiod byggs ut - att grunden försvinner. Även ur ren rationaliseringssynpunkt
är förslaget tveksamt. Den rationaliseringseffekt som
beräknas i propositionen kommer att fördelas mycket ojämnt över landet.
För att företagen skall kunna gå med i ett arbetsgivarinträde förutsätts att de

är av en viss storlek. De försäkringskassor som omfattar många mindre före- Mot. 1989/90

tag kommer endast att uppnå en mycket blygsam rationaliseringseffekt om Sf21

än någon.

För att uppnå en effektiv rehabilitering, och därmed minska samhällets
kostnader för sjukförsäkringen, måste försäkringskassan även fortsättningsvis
fullt ut ansvara för och handlägga även de korta sjukfallen. Frågor kring
överkompensation vid sjukdom m.m. måste vara möjliga att lösa på annat
sätt än genom att utvidga arbetsgivarinträdet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med arbetsgivarinträde inom det
privata avtalsområdet.

Stockholm den 22 januari 1990

Marianne Stålberg (s)

24