Motion till riksdagen
1989/90:Sf203

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Pensionstillskott till
undantagandepensionärer

Pensionsberedningen har genomfört en undersökning av de ekonomiska förhållandena
för de s. k. undantagandepensionärerna enligt en bifallen vpkmotion.

Bakgrunden till motionen och utredningsuppdraget var den diskussion
som förts om att undantagandepensionärema inte borde få rätt till pensionstillskott
på samma grunder som andra pensionärer bl. a. för att de redan var
en ekonomiskt gynnad grupp.

Pensionsberedningen skriver sammanfattningsvis i betänkandet att det visar
sig svårt att dra några generella och långtgående slutsatser om dessa pensionärers
ekonomi. Lika väl som det bland undantagandepensionärerna
finns hushåll med god ekonomi finns det andra i gruppen som har en svag
ekonomisk ställning. Vissa siffror pekar dock på att undantagandepensionärerna
som grupp har en sämre ekonomisk ställning än andra pensionärer. År
1985 hade undantagandepensionärema med ålderspension en genomsnittlig
bruttoinkomst på 60 400 kr. jämfört med 63 400 kr. för samtliga ålderspensionärer.
Om man jämför enbart männen i dessa grupper så var genomsnittsinkomsten
för männen i undantagandegruppen nästan 20 000 kr. lägre än för
samtliga ålderspensionerade män, 60 500 kr. resp. 79 800 kr.

Vpk kan inte finna att det i den genomförda utredningen finns några belägg
för att undantagandepensionärema skulle vara en i förhållande till
andra pensionärer särskilt ekonomiskt gynnad grupp. Deras goda ekonomi
kan därmed knappast tas som argument mot deras rätt till pensionstillskott.
I detta sammanhang bör det också påpekas att pensionstillskott utgår till alla
pensionärer, enbart reducerat med hänsyn till tilläggspension, men dämtöver
utan någon som helst inkomst- eller förmögenhetsprövning.

När de ekonomiska argumenten mot dessa pensionärers rätt till pensionstillskott
bortfallit kvarstår endast argument av mer känslomässig natur. Exempelvis
kan nämnas argument som att undantagandepensionärema en
gång själva valde att ställa sig utanför samhälleliga lösningar till förmån för
privata, och att detta var en så osolidarisk handling att samhället nu inte behöver
visa dem solidaritet.

Vpk menar att oavsett vilka argumenten en gång var för begäran om undantagande
från ATP, eller vilka politiska partier som svarade för den propagandan,
bör det gamla nu kunna glömmas. Undantagandepensionärema är
en minskande grupp, från och med 1981 har det inte längre varit möjligt att

begära ett sådant undantagande. Enligt pensionsberedningens beräkningar
kommer årskostnaden för pensionstillskotten att öka med ca 130 milj.kr. om
pensionstillskott till undantagandepensionärer skulle beräknas med hänsyn
till enbart den faktiskt utgående ATP.

Även vid beräkning av KBT gäller särskilda regler för undantagandepensionärer.
I konsekvens med att undantagandepensionärer får rätt till pensiontillskott
på samma villkor som övriga pensionärer, bör de också få
samma rätt till KBT.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att undantagandepensionärer skall erhålla
pensionstillskott och KBT enligt samma villkor som gäller för andra
pensionärer, med ikraftträdande från den 1 juli 1990.

Stockholm den 12 januari 1990

Lars Werner (vpk)
Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Ylva Johansson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margö Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1989/90
Sf203

4