Motion till riksdagen
1989/90: Sfi 8

av Sonja Rembo m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:62 om insatser för
aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens
verksamhet, m.m.

Innehåll

1. Inledning 13

2. Arbetslivsfonden 14

3. Rehabilitering till arbete 15

4. Förtidspension av arbetsmarknadsskäl 16

5. Lön i stället för pension hos Samhall 16

6. Lönebidrag för förtidspensionerade 17

7. Arbetsgivarinträde 18

8. Hemställan 18

1. Inledning

Mot. 1989/90

Sfi 8

Problemen med det ökade antalet arbetsskadeanmälningar, långtidssjukskrivningar
och förtidspensioneringar har allt mera uppmärksammats. Det
finns ett flertal orsaker till att så många personer kommit utanför arbetsmarknaden.

Sedan början av 1970-talet har en lång rad lagar och förordningar skapats
i avsikt att reglera förhållanden i arbetslivet, bl.a. arbetsmiljölagen och lagen
om företagshälsovård.

Målet har varit att förebygga arbetsskador och, när sådana ändå inträffar,
garantera rehabilitering och ge inkomstbortfallsskydd. Trots alla dessa insatser
har antalet beviljade arbetsskador bara ökat. Sverige har flest antal beviljade
arbetsskadeersättningar i Västeuropa, trots att omfattande arbetsmiljöåtgärder
vidtagits. Detta tyder på att utformningen av arbetsskadeförsäkringen
är felaktig.

Regeringen har tidigare inte velat eller förmått se verkligheten sådan den
är. Den har försökt lösa problemen med nya arbetsmarknadspolitiska innovationer,
nya bidrag och förbättrade förmåner, ökat inflytande för centrala
fackliga organ och ökad byråkratisering.

Omfattningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är troligen fortfarande
så hög att den motverkar tillkomsten av arbete på normalt sätt. Allt eftersom
olika stödformer har införts har växande grupper av arbetstagare och arbetsgivare
vant sig vid att ställa krav på statsbidrag för anställning.

Kompensationsnivåerna i viktiga delar av socialförsäkringssystemen är så
höga att de ofta inte ger tillräcklig motivation för att gå tillbaka i arbete.
Förtidspensionering vid personalneddragningar har ofta visat sig vara ekonomiskt
fördelaktigt beroende på de samlade effekterna av socialförsäkringssystemen,
avtalsförsäkringarna och ev. avtal mellan parterna på arbetsplatsen.

Riksdagens revisorer har visat att arbetsskadeförsäkringen har allvarliga
brister, vilket bidragit till de snabbt ökande kostnaderna. En förändrad
praxis har också skapat detta förhållande.

Förändrade regler och praxis för utbetalning av sjukpenning har lett till en
kraftig ökning av såväl sjukfrånvaron som kostnaderna för sjukförsäkringen.
Grupper av personer som egentligen är arbetslösa kan numera uppbära sjukersättning
under jämförelsevis långa perioder. Felaktiga utbetalningar vid
korttidsfrånvaro uppskattas ske i nio av tio fall, i ca hälften av fallen medför
detta överkompensation. På sistone har också ett inte obetydligt missbruk
uppmärksammats. Politiken har varit såväl kostnadsdrivande som demoraliserande.
I partimotionen Bättre välfärd föreslår moderata samlingspartiet
genomgripande förändringar i sjukförsäkringssystemet.

Det statistiskt sett goda sysselsättningsläget beror i hög grad på nödvändigheten
att ersätta frånvarande personal. Regeringen redovisar själv att antalet
nytillkomna förtidspensionärer under 1980-talet överstigit ökningen av
arbetskraften.

Regeringens politik har skapat permanenta obalanser på arbetsmarkna

den oberoende av konjunkturläget med ohållbara arbetsmarknadsprolem Mot. 1989/90

och en försvagning av den ekonomiska utvecklingen som följd. Politiken har Sf 18

varit skadlig för landet, för moralen och arbetsviljan.

Moderata försök att påvisa bristerna i de nuvarande systemen och anvisa
lämpliga förändingar har utan sakargument tillbakavisats som ”hot mot välfärden”.
Den gryende insikt om den verkliga situationen som regeringen på
sistone visat är mycket senkommen.

När regeringen nu försöker bryta sin passivitet, lägger den fram förslag
som endast marginellt kan påverka utvecklingen. Förslagen gällande arbetsmiljöområdet
är huvudsakligen avsedda att dels öka det kollektiva sparandet,
dels skapa ytterligare utrymme för politiska och korporativa organ.

2. Arbetslivsfonden

2.1 Regeringens förslag

Det förslag om arbetslivsfondens verksamhet och organisation som regeringen
nu lägger fram är ett exempel på dess ambitioner att ytterligare socialisera
arbetslivet.

Arbetslivsfonden har tillkommit efter en uppgörelse mellan regeringen
och centern med motiveringen att ett skatteuttag kan dämpa den s.k. överhettningen
på arbetsmarknaden. Fondens uppgift är att förvalta medel från
den särskilda arbetsmiljöavgift som riksdagen redan beslutat om. Arbetsmiljöavgiften
utgår med 1,5 % på folkpensionsunderlaget och är avsedd att tas
ut under tiden september 1989 - december 1990. Fonden beräknas komma
att disponera över 10 miljarder kronor.

Fonden skall, enligt förslaget, förvaltas av en central styrelse och en regional
styrelse i varje län. Styrelserna, som skall utses av regeringen, föreslås
bestå av representanter för arbetsmarknadens parter samt politiker.

Styrelserna skall behandla de ansökningar om bidrag från fonden som inkommer
från såväl privata som offentliga arbetsgivare. Ansökningarna skall
vara tillstyrkta av berörda fackliga organisationer.

Enligt regeringens förslag skall bidrag från fonden användas för åtgärder
för vilka arbetsgivaren inte redan har ansvar enligt lag eller förordning och
som inte utgör ett normalt rationaliserings- eller utvecklingsarbete. Bidrag
skall också kunna erhållas för arbetsorganistoriska förändringar som avser
styrningen av arbetet och som medför ett förbättrat inflytande över arbetssituationen
för den enskilde arbetstagaren. Likaså skall bidrag kunna utgå för
utvecklings- och försöksverksamhet.

1 rehabiliterande syfte skall bidrag kunna utgå till arbetsträning, förändring
av arbetsuppgifter eller metoder, liksom till fysisk anpassning av arbetsplatser.
Medel skall också kunna användas på sätt arbetsmiljökommissionen
kan komma att föreslå.

2.2 Våra förslag

Moderata samlingspartiet har gått emot instiftandet av arbetslivsfonden.

Enligt 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen har arbetsgivaren ett mycket långtgående
ansvar för arbetsmiljön på arbetsplatsen. Det åligger honom att vidta

alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa Mot. 1989/90

eller olycksfall. Han skall vidare ägna uppmärksamhet åt att arbetet plan- Sf 18

läggs och anordnas så att en tillfredsställande arbetsmiljö skapas.

Enligt lagen om allmän försäkring (AFL) (1962:381) åligger rehabiliteringsansvaret
försäkringskassorna. De skall bl.a. vidta åtgärder för att förkorta
sjukdomstiden eller på annat sätt helt eller delvis förebygga eller häva
nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Resurser för yrkesinriktad
rehabilitering tillhandahålls av arbetsgivare, företagshälsovård och arbetsmarknadsmyndigheter.

Arbetslivsfonden har därför inte tillkommit som ett resultat av ett plötsligt
uppkommet behov av nya institutioner på arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet.
Ansvaret är redan väl definierat och organisatoriska förusättningar
för att arbetet skall kunna utföras finns tillgängliga.

Moderata samlingspartiet föreslår i partimotionen ”Bättre välfärd” ett införande
av en arbetsgivarperiod. De resurser som därigenom kommer att
frigöras vid försäkringskassornas administration bör utnyttjas för rehabiliterande
åtgärder.

Vårt förslag om en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen kommer att medverka
till ökad motivation för arbetsgivarna att i ett tidigt skede uppmärksamma
och bearbeta orsakerna till frånvaro på grund av olämplig arbetsmiljö
eller arbetsorganisation.

I särskild motion om arbetsmiljön lägger vi fram förslag som innebär att
arbetsmiljöfonden får ändrade arbetsuppgifter. Därigenom ges också förutsättningar
för ökade rehabiliteringsinsatser.

Regeringens förslag beträffande arbetslivsfondens verksamhet bör enligt
vår mening avvisas. Fonden bör avvecklas.

Lagen om arbetsmiljöavgift (1989:484) bör upphävas från och med den 1
mars 1990. De medel som influtit från arbetsgivarna under 1989 och 1990 bör
återbetalas. Detta kan ske genom att inbetalade arbetsmiljöavgifter avräknas
socialavgiftsdebiteringen för 1990.

Genom att återföra pengarna till företagen skapas bättre förutsättningar
för att företagen skall kunna vidta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön.

3. Rehabilitering till arbete

3.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att försäkringskassorna skall ges möjlighet att köpa rehabiliteringstjänster
bl.a. från arbetsmarknadsinstituten. Denna upphandling
skall gälla särskilda fasta platser.

3.2 Våra förslag

Det är vår uppfattning att försäkringskassorna skall ha möjligheter att köpa
inte endast yrkesinriktade rehabiliteringstjänster utan också medicinsk rehabilitering
i form av sjukgymnastik och liknande. Sådana insatser kan medverka
till snabbare rehabilitering. Vi föreslår också, i likhet med många remissinstanser,
att tjänster bör kunna köpas vid behov. Således bör inte fasta
platser inrättas vid arbetsmarknadsinstituten för försäkringskassornas me- 15

del.

Försäkringskassorna skall då givetvis kunna köpa inte enbart offentliga
utan också privata tjänster. Också inom rehabilitering krävs den dynamik
och det nytänkande som konkurrens skapar. Därmed kan utbyggnaden av
arbetsmarknadsverkets yrkesinriktade rehabilitering begränsas.

Även på arbetsförmedlingsområdet krävs konkurrens. Det samarbete
som påbörjats mellan arbetsförmedling och socialtjänst visar bl.a. att socialtjänsten
i vissa fall varit mer framgångsrik än arbetsförmedlingen med att
skaffa arbete åt socialbidragstagare, bl.a. invandrare. Detta bekräftar den
uppfattning moderata samlingspartiet länge förfäktat, nämligen att arbetsförmedlingsmonopolet
bör upphävas så att möjligheter till alternativa arbetsförmedlingar
öppnas.

4. Förtidspension av arbetsmarknadsskäl

4.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att den möjlighet som i dag finns att bli beviljad förtidspension
av enbart arbetsmarknadsskäl avskaffas. Därmed avskaffas också
systemet med s.k. 58,3-årsavgångar.

4.2 Våra förslag

Detta är en riktig åtgärd. Vi har länge kritiserat systemet att ”avveckla” arbetskraft
vid den jämförelsevis låga åldern av 58 år och 3 månader. Det kan
inte vara riktigt att fullt arbetsföra människor redan i den åldern ställs helt
utanför arbetskraften med de sociala konsekvenser detta kan få.

Vi delar regeringens bedömning att arbetsmarknadspolitiska åtgärder är
den bästa lösningen vid arbetslöshet också för dessa arbetstagare.

Det går emellertid inte att helt bortse från att det kan finnas påtagliga problem
att ordna meningsfulla arbetsuppgifter åt enstaka personer som blir arbetslösa
i den åldern. Hinder kan finnas på grund av transportproblem, personliga
förhållanden etc. I andra fall kan kostnaderna bli orealistiskt höga
utan att ge någon tillfredsställande lösning.

Vi har tidigare föreslagit att det ekonomiska skyddet för sådana personer
skall lösas inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen.

Det kan dock finnas skäl att pröva den ordning regeringen föreslår. Regeringen
bör emellertid tillse att tillämpningen av de nya reglerna hålls under
noggrann uppsikt och återkomma till riksdagen med en utvärdering och förslag
till eventuella kompletterande åtgärder.

5. Lön i stället för pension hos Samhall

Vi delar regeringens uppfattning att lön bör utgå vid arbete hos Samhall i
stället för pension. Den upp till fem år förlängda tidsgränsen för vilande pension
gör denna förändring möjlig.

Finansieringen sker genom en omfördelning av medel mellan socialförsäkringssystemet
och statsbudgeten.

Mot. 1989/90

Sfl8

16

6. Lönebidrag för förtidspensionerade

6.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår ett nytt lönebidrag om högst 50 procent av den totala
lönekostnaden vid anställning av förtidspensionerade.

6.2 Våra förslag

Det vore önskvärt att arbetsföra förtidspensionerade kunde återvända till
arbetslivet. Som regeringen själv säger finns det endast i få fall ekonomiska
incitament för en återgång i arbete. Som tidigare nämnts överstiger inte sällan
pensionen i kombination med andra förmåner den lön som kan påräknas
vid arbete. Erfarenhetsmässigt torde man också kunna konstatera att den
som vant sig vid en kanske aktiv och omväxlande pensionärstillvaro inte
gärna byter ut den mot arbete.

Att återvända till arbetslivet skulle för många förtidspensionerade innebära
en stor fördel - inte minst ur psykisk och social synvinkel. Regeringens
förslag om särskilt lönebidrag förefaller dock vara både onödigt och olämpligt.

Redan i dag finns det möjligheter för en förtidspensionerad att återvända
till arbetslivet genom att pensionen förklaras vilande.

I de flesta fall har förtidspensionerade sådan arbetsnedsättning att de inte
kan erhålla normala anställningar. Då bör lönebidrag kunna utgå.

Moderata samlingspartiet har sedan flera år förespråkat ett system med
flexibla lönebidrag. Lönebidragen bör utgå med hänsyn till den handikappades
arbetsnedsättning. Bidraget bör knytas till den handikappade och bör
således kunna utgå till anställning hos alla slags arbetsgivare. Vid regelbundet
återkommande tillfällen bör lönebidragets storlek omprövas. Det bör
inte finnas någon tidsgräns för hur länge lönebidrag kan utgå.

AMS har begärt att flexibla lönebidrag skall införas i hela landet fr o m
kommande budgetår. Regeringen har avvisat detta förslag men antyder att
frågan kan omprövas inför budgetåret 1991/92. Det förefaller i detta perspektiv
märkligt att nu föreslå en ny form av lönebidrag som skall utgå med
upp till 50 % av lönekostnaderna.

Om regeringen hade lagt förslag om flexibla lönebidrag skulle det inte finnas
anledning att föreslå detta särskilda lönebidrag. Regeringens förslag bör
därför avvisas. I annan motion föreslår vi att flexibla lönebidrag införs redan
från kommande budgetår.

Vi anser att förtidspensionerade redan under innevarande budgetår skall
kunna beviljas lönebidrag i enlighet med de riktlinjer för flexibla lönebidrag
som vi redovisat. AMS bedriver redan försöksverksamhet med flexibla lönebidrag
för vissa kategorier.

När en person med förtidspension beviljas lönebidrag och erhåller arbetsinkomster
bör förtidspensionen förklaras vilande. Det innebär att socialförsäkringssektorn
får en lägre kostnadsbelastning. Regeringen föreslår att 120
milj. kr. anvisas för innevarande budgetår och 288 milj. kr. för kommande
budgetår. Som vi ovan framhållit är de ekonomiska villkoren för många förtidspensionerade
sådana att incitamenten att återvända till arbetsmarknaden

Mot. 1989/90
Sf 18

17

är små. Det är därför svårt att beräkna hur många förtidspensionerade som
kommer att välja att försöka arbeta med hjälp av lönebidrag.

Denna osäkerhet påverkar det förväntade utfallet både av kostnaderna för
förtidspensioner och för de av regeringen föreslagna anslagen. Vi föreslår att
kostnaderna för lönebidrag till personer som beviljats förtidspension i stället
skall belasta den allmänna försäkringen. Reglerna för lönebidrag till förtidspensionerade
bör dock vara de samma som vi föreslår skall gälla för lönebidrag
till handikappade.

Bland de förtidspensionerade finns en grupp med svåra missbruksproblem.
Erfarenheter visar att förtidspension till missbrukare är olämpligt.
Den ger missbrukaren ett regelbundet ekonomiskt tillskott som medverkar
till att förstärka missbruket.

Det är viktigt att förtidspensionerade missbrukare kan rehabiliteras och
återvända till arbetslivet. Detta måste ske inom ramen för ett socialt behandlingprogram
som utgår från missbrukarens problem. Det ställer särskilda
krav på arbetsuppgifter, löneformer och liknande.

Vanliga lönebidrag bör inte utgå för missbrukare - då finns risk att lönebidragsformen
kommer i vanrykte. I stället måste de sociala myndigheterna
pröva särskilda lösningar för att återanpassa missbrukare. Målsättningen
måste vara att minska antalet missbrukare som erhåller förtidspension.
Dessa bör i framtiden normalt inte beviljas förtidspension.

Förslagen om differentierade sjukpenningnivåer och ersättning för merutgifter
för resor till och från arbetet i stället för sjukpenning är gamla moderata
krav som nu har fått gensvar från regeringen. Förslagen tillstyrks.

7. Arbetsgivarinträde

I enlighet med vad som framförs i partimotionen ”Bättre välfärd” avvisar vi
förslaget om arbetsgivarinträde.

8. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående förutsättningarna och formerna för aktiv rehabilitering,

2. att riksdagen avslår vad regeringen anfört om riktlinjer för hur
arbetslivsfondens medel bör användas m.m.,

3. att riksdagen beslutar att avvisa regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,

4. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift
från den 1 mars 1990,

5. att riksdagen beslutar att inbetalade arbetsmiljöavgifter för 1989
och 1990 skall återbetalas i enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upphandling av rehabiliteringstjänster,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Lönebidrag till förtidspensionerade
för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag
av 120 000 000 kr.,

Mot. 1989/90

Sfl8

8. att riksdagen beslutar att kostnader för Lönebidrag till förtidspensionerade
skall belasta socialförsäkringssektorn i enlighet med
vad i motionen anförts,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om försöksverksamhet
med särskild beräkning av sjukpenning vid arbetsgivarinträde.

Stockholm den 23 januari 1990
Sonja Rembo (m)

Gullan Lindblad (m)

Mona Saint Cyr (m)

Margit Gennser (m)

Ulf Melin (m)

Lars Ahlström (m)
Karl-Gösta Svenson (m)

Anders G Högmark (m)
Hans Dau (m)

Erik Holmkvist (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Bertil Persson (m)

Göran Astrand (m)

Mot. 1989/90

Sfl8

19